Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Mycket nöje – men ingen nöjesbevakning

2010-05-25 av ozelot

Det gnälls mycket i leden om nöjesrapporteringen i Göteborg. Eller snarare om bristen på den eller – vilket kanske är ännu mer alarmerande – att den bevakning som ändå finns påfallande ofta sitter i knät på de aktörer de förväntas bedöma.

Musikbevakningen är det inget större fel på egentligen. Kompetensen finns, både hos GP och den etablerade dagspressen, helt reklamfinansierade såsom Nöjesguiden och Gaffa samt oberoende kanaler. Det finns helt enkelt väldigt många öron därute och säga vad man vill om nedladdning och mp3 etc men den har i alla fall gjort att musikjournalister inte har råd att ha fel.
Det är inga problem att Kai Martin sitter och recenserar skivor på GT trots att han är närmare sextio (rätta mig om jag har fel).

Det finns heller ingen som förväntar sig från skivbolagshåll att Kai Martin, Johan Lindqvist eller Johan Rylander skall skriva positivt bara för att de skickar ett recensionsex av en platta.
Ett snarlikt försök från t.ex bokförlagshåll att diktera villkoren för litteraturkritiken skulle tvivelsutan orsaka upplopp med svallvågor upp på Helgeandsholmen.

Nöjesbevakningen lider utan tvekan av att den fortfarande inte betraktas som riktigt rumsren inom den seriösa journalistiken.
Ingen vill riktigt ta i den, och de som kanske skulle ha analysförmåga och integritet nog att göra det har inte mandat från redaktionsledningen alternativt har, med viss rätt, tröttnat på att springa på klubbar till klockan 3 på natten. All heder åt det.

Men man skulle kanske kunna förvänta sig att ett nyhetsorgan som GP skulle ha råd att nyanställa åtminstone en person som vet att Truckstop inte är ett långtradarfik eller att Enrico Pallazzo inte är en italiensk smörsångare.
GT skall vi bara inte tala om. Där är nöjesbevakningen lika med bioprogram och annonser från Rondo.

Kvar finns bara Djungeltrumman och Nöjesguiden. Alla som läst den här bloggen någorlunda regelbundet vet att jag inte tycker det är helt oproblematiskt. Det blir lätt så när den där marginalen i plånboken består av gästlisteplatser.

Från GP:s håll flaggas det nu för att nöjesredaktionen (Läs: musik- och Let’s dance redaktionen) skall slås ihop med kulturen. Det osar ju nedskärningar ända till Färöarna, och det isar säkert i ryggraden på gamla kulturrävar som Mikael von Reis och de andra högdjuren.
Men jag vet inte jag. Det kan i alla fall inte bli värre.

Jag har aldrig betraktat kultursidan som en kärnvapensäker bunker som ingen skall kunna peta på. Tvärtom tycker jag att litteratur och teaterkritikerna verkar rätt lata och bekväma och skulle säkert må bra av bli skrivbordsgranne med någon med klubbstämplar ända upp i armvecket.
På hur många ställen lyfter du t.ex upp en månadslön genom att skriva kanske en-två texter i månader? Och ja, jag vet att många är frilans, och levererar under tuffa villkor. Men inte alla.

Det har kanske med LAS och facket att göra.
Alla som varit inne på en kvälltidningsredaktion förbluffas över den höga medelåldern.

Jag köper alltså inte idén om att det inte går att ha en vettig nöjesbevakning i GP. Tids- och utrymmesbrist ropar säkert någon murvel. Nys säger jag – jag är övertygad om att både entusiasmen och tiden finns bara man ger sina medarbetarna chansen.
Och kan man av ekonomiska skäl inte lägga det i tidningen – lägg upp på nätet då! Vi lever i en tid då folk går in på Facebook innan de ens öppnar en morgontidning.

Jag har vissa förhoppningar på kulturchefen Gabriel Byström. Han har en journalistisk stringens i sina krönikor och en Sverker Olofssonsk idoghet vad beträffar såväl oegentligheter inom den kommunala ekonomin som svenska akademiens förehavanden.
Han tycks i alla fall ha en vilja att lyfta in samhällsutblicken bland böckerna. Han har också en bakgrund i nöjesjournalistiken vilket inger förhoppningar.

Idag läste jag en rätt intressant krönika av Johan Lindqvist, som handlade om flockmentaliteten inom populärkulturen. Längst ned i kolumnen står det att man skall kommentera den på nätet.
Inte ens när jag testat alla upptänkliga sökord inklusive författaren lyckas jag hitta den. Så det får vara.

Det blev den här krönikan istället. 45 minuter tog det, jag klockade.

Kommentarer på Mycket nöje – men ingen nöjesbevakning

  1. Marko

    Håller med om det mesta förutom att GP, Nöjesguiden och Gaffa skulle ha kompetent musikbevakning. De allra flesta musikjournalisterna i nämnda tidningar skiver som krattor och har pinsamt dålig koll på musik överlag. För att krysta ur sig några trötta recensioner verkar det räcka med ett vagt musikintresse. Finns ingen chans i världen att så pass inkompetenta individer skulle fått recensera litteratur eller teater. Framför all Gaffa är unikt usel. Vart blind i en dryg vecka efter jag tvingar mig igenom skiten

  2. ozelot

    På GP finns väl åtminstone några med koll och med habilt språk, Nöjesguiden är jag delad till men de HAR åtminstone en bevakning som täcker in de flesta genrer.

    Gaffa är som det är. Ingen stor stilistik men de gör en kvantitativ insats. Alla har inte råd att köpa NME och Gaffa är gratis.

    Vad jag mest vill åt är att bristen på musikkritik inte är ett så stort problem, banden når sin publik ändå.

  3. emme

    musikrecensenterna i stan är ju helt hopplösa. Det finns väl en falang som har lite koll på synth + vita män spelar rock facket. överhuvudtaget är det vita män som både recenserar och spelar. Jazz ska vi inte prata och soul/hip-hop etc.. är ju också oftast utan koll, även om kalle malmstedt är ok. Men jämför man med Dn o SVd till ex. så finns det noll kompetens och det som saknas är väl nån typ av helhetssyn på kultur och musik och allting..
    Lite lokko, strage Gradvall feeling..Det måste väl finnas några nya vassa pennor som diggar musik och kan skriva underhållande, samt både lyssnat på Mia, stones, miles davis, läser böcker och festar till 0500.
    Byström är ok.. men lite för politisk korrekt för att göra nåt större avtryck tyvärr.

  4. petter

    du har en del poänger och kanske framförallt det där om att ta nöjesjournalistiken på allvar. frågan är bara om en eventuell sammanslagning av redaktionerna skulle göra någon nytta gällande detta. om det innebär en större förståelse för populärkulturella fenomen och större grepp och kopplingar så visst, om det innebär ett steg tillbaka mot ”gammeljournalistiken” och att inte skriva om saker chefen inte ”förstår”, som spel och klubb, så nej. gp har ett par skribenter, johan lindqvist och daniel claesson främst, som har förutsättningar att göra riktigt bra grejer. de har en egen ton och röst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...