Nonstop får väldigt mycket brev i mejllådan. Till 80% består det av olika arrangörer som vill att man skall skriva om deras evenemang vilket vi gör för det mesta. Sedan är det mycket representanter för artister som vill att man skall skriva om deras skivsläpp och erbjuder intervjuer vilket vi gör så mycket vi hinner när det känns relevant.

Utan dessa mejl, pm etc skulle inte den här sidan finnas. Det är lite ge och ta.

Från min och nonstops räkning har det mest varit ge då jag knappt tjänat en enda krona (än) men visst händer det att man får göra en hel del roliga saker, springa på konserter och galor gratis och så vidare.

Ofta skickar jag en förfrågan om gästlista vilket jag inte sticker under stol med det minsta.

Skall jag ägna timmar om dagen för detta tänker jag inte åka över halva stan till ett ställe jag skrivit om men inte är säker på att komma in, än mindre betala 100 spänn för att få ynnesten att studsa omkring tillsammans med sexhundra ”kreativa människor” i en källare med bara en toalett.
I won’t do it.

Nyss fick jag ett roligt pm. Eller ja, jag fick en hel del..
Det var från en klubbarrangör. Jag hade dristat mig att ifrågasätta de ekonomiska villkoren bakom hans übercoola arrangemang i helgen, något som i folkmun brukar gå under epitetet svartfest.
Alla som någonsin varit med och anordnat en sådan vet att det oftast är pengar rakt ned i fickan som gäller. Ibland RÄTT mycket.
Han skrev att jag inte hade en aning vad jag pratade om, samt att jag var en jävla fjant.

Jag blev naturligtvis nyfiken och bad honom att precisera var i mina kalkyler jag hade fel. Det hade varit en ytterst intressant aspekt att ta upp här på Göteborg nonstop.
Jag svarade också att jag tidigare frågat om det gick bra att ”komma förbi” men blivit avsnoppad av en av medarrangörerna till evenemanget.
Samma medarrangör vars skivbolag bad att vi skulle göra en intervju i våras när hans band skulle ha release för sin första skiva. Vilket jag gjorde. Gratis.
Ge och ta liksom.

Nu var inte detta en så stor sak. Om inte denne ”förste klubbarrangör” gått till personangrepp det första han gör, på en rotvälska föga underkastad grammatisk gravitation, och dessutom med tjurnackad halstarrighet fortsätter att ignorera de sakliga argument jag försöker presentera om svartklubbsarrangerandets ”krassa” ekonomiska villkor.

Jag är en wannabejournalist och en fjant och han hoppas aldrig att behöva se mig.
Han försöker bara göra trevliga fester för trevliga människor utan tanke på kreddighet och elitism, och ingen skall gå före i några köer.

Samma person brukar ha klubbar på Kino, spelar i band och sågs bara timmarna innan fredagens evenemang i vip-avdelningen på Way Out West..
Han har nog inte stått i en kö på tio år.

Hur var de då med de ekonomiska detaljerna? De som jag inte visste ett skit om? Jag väntar fortfarande.
Skattemyndigheten också troligen, förgäves.