Det är inte så jävla lätt att vara singel i storstan. Fast ibland är det jävligt rätt. Och lätt. Som när jag och en polare stod utanför Kings Head en helt vanlig måndagskväll, fulla och panka och rätt misslyckade. Två tjejer kommer fram, båda runt de tjugo, en ful och en snygg: ”Hej, vill ni följa med till Diamond dogs”. ”Vi har glömt våra visa-kort hemma, svarar jag.
”Det gör ingenting, vi betalar”.
Diamond dogs, 3 gin & tonics som de bjuder på, och min kompis börjar hångla med den fula. Eller jag tror förresten hon började. På Diamond dogs som inte är en heeelt classy joint om man säger så.
Jag och den snygga tittar på varandra. Hmm vad skall VI göra nu då?
Det slutar alltså med att två fulla män blir satta i ytterligare en taxi och körda till en lägenhet vid Vågmästarplatsen. Det är något märkligt med det området, det är som om det är bermudatriangeln för singelmän.
Och singelkvinnor I hope.
Jag skulle väl inte säga att det är det mest gentlemannamässiga jag gjort i karriären. Men hey, om en snygg 20-årig (det går dock lika bra med 35-åriga!) tjej bjuder mig på massa sprit, sätter mig i en taxi, puttar in mig i ett rum och tar av sig behån svarar inte jag för konsekvenserna..
Kommentarer på Singel i stan