Har tjuvkikat på nägra korta scener ur Stadsteaterns nya, Klaras resa.
Mirja Unge har skrivit och det handlar om psykisk sjukdom. Av det jag sett, om ganska allvarlig psykisk sjukdom.
Inte så sexigt ämne, men nog så viktigt att visa upp…
Ur Stadsteaterns egen text:
När Klara kommer in på universitetet öppnar sig äntligen livet och friheten för henne. Men verkligheten blir svår att hantera och gapet mot en hallucinatorisk värld blir allt större. Hjärtskärande realism möter saga i Mirja Unges starka drama om en ung kvinnas färd in i psykos. En angelägen pjäs som prövar vår syn på psykisk sjukdom.
Ämnet är inget att skoja bort. Faktiskt något jag skulle önska att det pratades lite mer om. Att det inte skulle behöva vara så hysh-hysh runt alltihop, fortfarande idag.
När var och varannan faktiskt ändå går till en psykolog när det krävs, borde inte heller de riktigt drabbade, ens de med en tidigare så ”skamlig” diagnos, behöva skämmas.
Av det lilla jag alltså sett tackar jag ändå högre makter att jag inte behöver äntra scenen som Klara varje kväll i veckan, som huvudrollsinnehavaren Nina Zanjani tvingas göra. Det hon verkar väntas prestera varje föreställning skulle flyta ut i mina vener och inte släppa, inte ens långt efter ridån gått ner.
3 december, 2013
My sister suggested I might in this way blog. He was entirely right. This post actually made my day. You are unable to imagine exactly how much time I’d spent just for this information! Thanks!