Jag snubblade över en krönika, vars rykte redan verkar ha spridit sig som en syfilisepidemi över internet. Jag läste Carl Reinholdtzons Belfrages sågning av någon topplista över musik som ett nätmagasin hade dristat sig att skriva.
Magasin Novell är tydligen en internettidskrift som pyttsade ihop en lista över nollnolltalets bästa låtar. Det skulle de aldrig ha gjort. Den innehöll grava felaktigheter, som att Britney Spears var med på den och att folk med smak av lägre börd ibland sjöng med till ”Umbrella” på efterfester.
Jag kanske inte är så mycket emot Carl Rejnoldsson Belfragss smak i stort, nog tycker jag väl att det finns större moment i musikhistorien än Rihanna, och han har också en poäng i att musikjournalistiken håller på att antiintellektualiseras i någon besynnerlig flört åt vänster som klär ganska illa.
Men framför allt inser jag att kuk ibland är kuk och fitta är fitta och det finns inget av det i Belffrages värld. Låt folk dansa liksom.
Nån ville väl sätta sitt avtryck i gamet, skriva något oväntat.
För mig är ”It’s my party” världens bästa låt.
Är det ett problem så vill jag inte vara med längre.
Bellfrage har har haft en lång karriär. Jag minns när han kämpade sig in i köket på Lolita och Gump och skrev tradiga jag-känner-bandet reportage i Nöjesguiden. Då var det fan så att folk skruvade på sig med spetsrövar som blev till kinahål.
Nåväl, jag var beredd att ge honom chansen, alla kan ju inte skriva från början. Och jag insåg att han hade ett driv, ett revanschistiskt driv förvisso, att vara cool, men det kommer ibland ut bra saker av det.
Det är inte lätt att vara ful.
Nuförtiden har Karl Reinholdsson Belfrage kommit upp sig här i världen, är en omhuldad skribent som skriver om fina viner och om mat och sånt. Han tjänar säkert fyrtiofemtitusen i månaden bara på att dryga sig.
Han skriver om sin pappas jävla golfbil.
Framförallt skriver han han om de som kommer underifrån och inget fattat, de som utbyter förfinad intellektualiserad smak mot ”knulla”, Framför allt talar han om andra nytillkomna skribenters bristande begåvning,
Kallepöjken, har du någonsin gett något tillbaka för att du fick komma in i värmen, att folk såg till att du inte blev allt för full och höll undan din kashmirrock från spykaskaderna.
Att du fick sitta i Jazzhusets trappa och dingla med benen och orera brett för att du kände ”någon”.
Jag har ingen aning om hur berömd familjen Bellfrage är i adelskalendern, vad jag vet jobbade din pappa på sporten typ, för tjugo år sen.
Carl Reinfeldtsson Belfrage ”är emot att mindre begåvade och i sociala sammanhang misslyckade personer ägnar sig åt kritik”
Jorru.
27 april, 2010
Tack, äntligen!
27 april, 2010
Den där aftershavedoftande jävla ursäkten till manlighet i en magväska är välkommen i en replik närsomhelst. När han inte själv kan fila på sina magsura kommentarer i veckor är han ett harmlöst mähä.
Så det kommer att bli tyst från den fronten.
I know.
28 april, 2010
Hah. En färglös, förutsägbar och förkastlig mansperson. Tror dock att han gråtrunkar till det här.
29 april, 2010
Nätet is the shit! Mobbing när den är som bäzt.
7 april, 2011
Jag minns en gång när jag på Sejdeln, på grund av mindre nogräknade bekanta, hamnade vid samma bord som den ynklige jäveln i fråga och fick genomlida hans upphetsade svammel om ’firmor’ (detta var kring premiären av ’the football factory’) och deras coola subkultur med smarta klädval och korrekta helengelska vita musiksmak (fast som vi alla vet handlar det ju till nittiofem procent om tjackade dörrvakter). Och jag minns hur min panna stegvis närmade sig bordet för att sedan långsamt. om än mjukt, dunkas mot det. Minns också hans fjäskande för de närvarande lokala popstjärnorna. Dålig kväll. Normalt sett drar jag mig för att anonymt snacka skit om människor på nätet, inte ens semioffentliga sådana, men det här är en kille som verkligen BER om det. Ok, jag ljög om det där om att snacka skit på nätet.