Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Min farmors hus

2011-04-12 av ozelot

Min farmor dog när hon var strax över sextio, knall fall, hjärnblödning. In på sjukhuset, en vecka efteråt var det över och ingen hängde nog riktigt med i svängarna. Än i dag när jag passerar där kan jag tänka att vad är det för flanar som flyttat in där och som dessutom målat huset ROSA?

Hon dog dock när jag var ganska liten och jag var precis lika empatisk som Josef Mengele i all min barnsliga krasshet, jag har inga men efter det direkt. Det gick över snabbt, tror inte ens jag grät. Jag tänkte mest på att hon alltid hade glass och nu var det slut med det.

Farmor bodde ett i hus bara femtio meter från oss, huset som farfar byggde med sina bara händer. Han var också död, men hette samma sak som ett av mina andranamn. Jag har aldrig träffat honom, konstaterar jag med barnets psykopatblick.
Men huset står kvar, om än rosa, och grusgången är krattad som aldrig förr. Gruset som jag lät silas mellan mina fingrar till ”hur många barn skall jag ha när jag blir stor”
Jag har ännu inte skaffat några, dock.

Men jag minns känslan av att gå hem till henne, vilket jag gjorde, ofta.
Nästan varje gång jag hade gjort något ofog och ”fick gå in i mitt rum” smet jag genast ut genom fönstret, sprang hem till henne och fick makaroner med ketchup. Det fick jag aldrig hemma.
Den solida trappan som farfar murade, med sina bara händer stora som spinnrockar.
Ytterdörren som gnisslande, in i den svinkalla farstun, öppna dörren och hur det luktade ”farmor”.

Hennes debila undulat Jocke som tjattrade sinneslött i köket och attackerade sin egen spegelbild.
På med makaronerna.

Min farmor var bambatant. Det var ett mycket statusfyllt yrke i ett barns ögon. De bestämde ju vad man fick för mat i bamba, och om man fick ta om. Eller slänga om det var äckligt.
Jag hade ett mycket bra förhållande till mina bambatanter, jag åt fisk och slängde inte så mycket.
Att ha specialmat eller få flingor istället var inte tal om på den tiden. Dessutom kände de ju min farmor och hon hade nog lobbat lite för mig.
Hon var en mycket mäktig person. Hon kände varenda bambatant i hela Göteborg.

Min farmor var helt ärligt ingen stor matlagerska. Hon kokade fläskkotletterna i såsen så länge att allt smakade gumma, och styrde ibland upp söndagarna med köttgrotta som var så torr att man fick såga i den som en gammal stubbe.
Men hon hade sina ljusa stunder. Hon var till exempel en saftkokerska av rang, och hela trädgården var full av fruktträd som kunde förvandlas till godsaker för ett litet barn.

När man kom uppför trappan, som min farfar murade med sina bara händer, och in i den iskalla farstun låg toaletten på vänster sida, rakt fram var till huset och höger var ner i källaren
Toaletten skulle nog platsat på Röhsska, mintskick, förmodligen första vattenklosetten i hela grannskapet. Två kranar i skinande krom, en röd och en blå prick, solitt handfat och ett svart toalettlock så tungt och massivt att det ibland kunde inträffa svåra missöden för ett litet barn, och som dessutom var pojke.

Till höger låg källaren.
Där luktade det vinteräpplen, Filippa tror jag just den sorten hette – eller astrakan eller gravenstein – jag kan ha rört ihop det, men de var mjöliga och utgjorde en perfekt bas i en hederlig äppelpaj även om de inte var så goda att äta från trädet.

Sedan fanns en tvättstuga med en gigantisk stenmangel till vänster, en verkstad rakt fram med farfars alla verktyg på exakt samma ställe han lämnat dem en kulen kväll under stormen.
Men på höger sida var matkällaren. Med så många dammiga flaskor med hemkokt svartvinbärssaft att du inte tror på mig utan kallar mig mytoman.
Där stod en också frysbox som brummade, hade hela grisar och andra djur i sig, bär av olika slag, och vad bättre är – glass! Knattepinnar. Och båtglass.

Om man hade varit ett schysst litet barn kunde man få gå ner i källaren och ta sig en knattepinne, och om man hade riktig tur – En båtglass!
Min farmor kolade vippen innan jag var kanske sju. Jag minns fortfarande hennes telefonnummer dock. 281543.

Dörren till min farmors hus som farfar byggde, med sina egna händer, är som Alice garderob.
Kom in i huset. På en båtglass. Det har jag förtjänat.

Kommentarer på Min farmors hus

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-09-15

   Gilda Stillbäck har föreställning på Teater Trixter. Hon har bott nåra år i Paris och har två barn. Hon kommer in på scenen och ska gestalta Ingmar Bergman, det är svårt bara det! Hon tittar på en jättekudde. Ropar åt inspicienten och ljussättaren –”Hallå kan vi få lite mera…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...