Jag känner mig stundtals rätt uppgiven över mänskligheten. Ibland blir den känslan tyngre än annars. Som till exempel att vagt tycka att demokrati och emancipation etc är något i grunden bra men att i nästa sekund få det nedkört i halsen av livets uppenbara realiteter.

Män som varit i närheten av en basslinga, och i ett band, är vår tids sexuella predatorer.

Jag har varit på en och annan efterfest, därom tvivlar nog få, och min dryckesgrad har säkert närmat sig självantändning. Men det finns alltid någon som är fullare, och det är han som är basist i ett helt vanlig halvmediokert svenskt band.
Ett high five och så ligger han med något mähä på 20-år med konstiga kindknotor.

Det är så det går till, och det är äckligt. Det är äckligt hur grymt cementerad den uppfattningen blir av lite empiri: Att killar i bandsvängen ligger med hur många tjejer de vill i princip och att they keep coming, trots gubbmagar och grånande hår i tvättstället.

Jag var på ett ställe för några veckor sedan, vi tog en taxi.
En var en hyggligt känd musiker, trevlig, snäll.
Sedan dök det upp några tjejer, fan vet var de kom ifrån.
Men dök upp de gjorde de. De satte sig i hans knä.

Det som hände sen vill jag knappt ens gå in på. Men vi kan säga så här: det fanns sprit.
Efter tio minuter tar den halvkände snubben ena tjejen i armen, och de går iväg tio minuter.
De kommer tillbaka. Mer sprit.
Efter ett tag går samma brud iväg med hans kompis, också han music-wise.
Vad gjorde dom? You figure.

Jag kan föreställa mig att det finns många tillfällen att vilja dra sig undan och typ ”röka” eller prata musik eller göra planer om framtiden med nya människor, det har hänt i min värld i alla fall.
Men det ser knappast ut så i den där världen.
Jag vet dessutom att minst en av dem hade flickvän, och likväl gick han och spände på någon 20-åring i en kulvert.
Spelar ingen roll – det är showbiz.
Vad som händer backstage stannar backstage.
Är en helt annan, separat, värld.

Att unga tjejer skaffar hookups på manliga artister må inte vara världens största scoop. Så är det väl. Men i dagens eskalerande tempo blir de massaved i någon megaloman manspersons självförbrännande psyke. En rättighet och en rider.
Kliar det så kliar det. Och då står det alltid någon jävla pantad brud där som är beredd att klia tillbaka. Alltid.

Jag blir arg över detta. Arg å mitt köns vägnar och arg för att jag inte kan försvara det andra.
För att de har sina egna issues att deala med och det fan inte är mitt fel att blev så här. För att jag inte kan stå upp för det goda. För att jag känner förakt även för ”offret”.

Jag lägger inte upp mig efter en kvart åt typ…Doktor Alban.

Jag kan möjligen ha helt fel. De kanske bara pratade på den där festen, de kanske helt enkelt hade väldigt mycket att ta igen sedan sist. De kanske smusslade med lite boliviansk marschpuder och ville sköta det diskret.

Men när jag satt där efteråt, efter kanske en halvtimme när alla var klara, i den där insjunkna soffan i en sketen replokal kunde jag inte undgå att notera den där fläcken som växte sig större på den där tjejens jeansbeklädda lårben, av minst två mäns sperma.

Grattis, fick du vad du ville eller är du ett offer av systemet?

Jag vet inte vad jag skall kräkas över mest. Signatur: Hilfe.