Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Odrunknad i Mölndalsån

2011-06-11 av ozelot

Ibland händer det saker. Saker som får en att inse att man har tur, att man är vid liv.
Som att ligga och kravla i Mölndalsån klockan sex på morgonen med en enda mening ringande i huvudet: ”Kissa inte i vattnet”.

Häromveckan raglade jag ut från en efterfest, på Mölndalsvägen. Alla som raglat ut från efterfester klockan sex på morgonen mitt på Mölndalsvägen vet hur det är: Vilket håll skall jag gå åt nu då?
Kisande rakt in i morgonens första obarmhärtiga strålar försöker man lista ut vad som egentligen är nord och syd.
Och väljer fel håll.

Jag gick kanske tio minuter, kände mindre och mindre igen mig. Var fan är jag nu?
Lokaliserar spårväg, korsar bro. En Mölndalsbro. Röker en fimp och känner igen solen som min rundlagda kusin.
Livet är rätt okej egentligen.
Så hör jag plötsligt hur någon gapar och härjar i ån under mig.

I vattnet plaskar det omkring en snubbe med röd täckjacka. Vad gör han där? hinner jag tänka.
Är det inte lite dumt att bada där? Och nu?
Jag tänker nu oerhört klart vill jag betona:
Den mannen – i röd täckjacka – har hamnat i vattnet och han kan inte ta sig upp. Han är rent ut sagt skitfull och kommer inte ihåg hur man simmar.

Sekunderna efteråt står jag i en lerig slänt ned mot Mölndalsån och försöker agera myndig.
Försöker helt enkelt tala reson med den här mannen med röd täckjacka som är i ån. Försöker tala om för honom att han skall skärpa sig, och genast simma in till kanten, och upp på land, där det finns luft och man inte drunknar utan att anstränga sig extremt mycket.

Det slutar naturligtvis med att jag själv hamnar i vattnet. Försöker dra upp honom och glider själv däri. Med jacka och allt. Mobiltelefon (hejdå)..
Några saker hinner passera genom mitt huvud: Saker man läst på internet.
Som ifall man livräddar en kvinna i vattnet så kan man klappa till henne, så att hon blir passiv och chockad och slutar streta emot. Om att det ibland är dumt att göra samma sak med män, eftersom de då kan börja slåss och något sådant ville jag absolut inte vara med om.

På något sätt etablerar jag någon slags kontakt med den här mannen, och lyckas dirigera honom mot kanten, där vi med viss ansträngning kravlar oss upp.
Han är knappt kontaktbar. Säger att han heter Andreas. Han bodde tydligen i närheten.
Sedan går han bara iväg, utan att ens säga tack.

Förstår ni hur mycket vatten som ryms i en dagsranson kläder? Hur dyngsur man blir?
Jag vägde i alla fall flera kilo mer, när jag klafsade vidare mot hållplatsen. Mina Converse suckade uppgivet för varje steg, klafs klafs.
På hållplatsen stod bara riktiga människor.

Riktiga människor på väg till jobbet, med ett uppdrag. Som inte simmar runt i mölndalsån, som just tappat sin mobiltelefon för elfte gången på ett halvår, och som aldrig är fulla och panka klockan sex på morgonen.
Jag ville vara som dem. Dricka varm choklad och vara suppleant i en bostadsrättsförening.
Fast mest plågsamt var det nog att jag droppade så jävla mycket.

Tyckte det var oerhört pinsamt, att där stod jag blöt och att det bildades en liten pöl vid mina fötter. Tänkte inte ett ögonblick på att jag just förmodligen räddat en kille från att drunkna i en sörja med pipeline från Union Carbide (ja jag fick utslag på kroppen dagen efteråt). Bara att det var socialt obekvämt att droppa på en hållplats med människor på väg till jobbet.
Jag flyttade runt lite, så att pölen inte skulle märkas så mycket.

Jag kom ombord på en spårvagn, givetvis kom det en biljettkontroll nästa hållplats.
Hur förklarar man för en biljettkontrollant att man liksom inte hann skicka sms-biljett från havets botten? Och orkar man ens försöka?
Jag legitimerade mig och rafsade ett EKG med en kulspetspenna ur hans stärkta skjortbröst.

Inte ens det bekom mig, särdeles. 1200 spänn liksom.
Det enda jag tänkte var att jag hoppades att ingen såg att jag var helt genomblöt, gjorde mig helt liten och oansenlig och den enda som såg mig var en liten mulattflicka i en barnvagn som glodde på mig med pepparkaksögon.
Sedan gick jag hem och frös så jag skakade. Blev lite rädd också, och drömde mardrömmar med ett enda genomgående tema.

Jag berättar inte det här för någon. Förrän jag i förbigående fick höra av en vän, att hennes arbetskamrat satt sig på spårvagnen vid korsvägen i en dyblöt stol, och ondgjort sig över att hon fått byta till sina friskis-svettis kläder och ha dem hela dagen – på jobbet!
Då blev jag lite glad igen.

Kommentarer på Odrunknad i Mölndalsån

  1. anonym

    Grymt bra gjort ! Du borde blivit körd hem av polis/brandmän, fått medalj, fått kemtvättsnota betald och presentkort på nya kläder och en ny mobiltelefon. Allt betalt av skattemedel.
    Jag är inte ironisk, att rädda ett liv är en stor grej. Var STOLT !

  2. cherry

    hehe

  3. Alexander

    Var det.kallt.i vattnet den dagen, hade mannen en vinterjacka på sig i juni

    • Osäker på vad du menar, men bara för att inlägget skrevs i juni behöver det inte innebära att det hela utspelade sig i Juni utan snarare nån månad tidigare, minns inte exakt.

  4. Anonym

    Sjukt kul läsning!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...