Jag har vaknat upp, nyvaket flätat ut armarna ur det alltmer blanksvettiga greppet vi somnat i, och tittat på dig.
Vad var det vi egentligen sa, och vad var det för regel vi för någon timme sedan bröt mot?
Gjorde ingen större nytta, uppenbarligen.
Alltid har sin gilla gång. Finns det en mänsklig hålighet att utforska kommer man förr eller senare pröva den hålighetens exakta dimensioner.
Gilla gång.
Täcket har glidit ned, en bröstvårta svagt blekrosa. Persienner som färgar din hud tigerrandig. Ozelot.
Vacker, tänker jag. Varför kan jag bara inte bli kär i dig?
Det finns människor som förtjänar ens oinskränkta kärlek.
Det är sällan de som får den.
Detta är en stor orättvisa i livet.
Det är svårt att bli övergiven, visst.
Låtar skrivs om sådant. Men en ännu värre börda är att inte älska någon tillbaka, på samma sätt.
Gud vad jag skulle önska att jag älskade dig, blev tokkär, vad lätt allt skulle bli då.
Att möta dessa ögon som bara vill ha ett svar: Du kommer stanna: Eller nej?
Eller slutat fråga. Vet, men vågar inte fråga.
Jag går ju alltid.
Jag går, och tänker på hur bra jag skulle ha det. Hur vi har samma humor, tycker om samma mat.
Hur jävla bra vi skulle vara på att ta hand om en snorig unge ihop.
Jag har gjort rörelse till min kompass, jag kommer från stannande.
Jag har stannat allt för länge, på andra platser.
På andra platser som du säkert också har besökt, men inte samtidigt.
Jag tittar på dig när du knixar på dina strumpbyxor, dina kläder som jag tycker är väldigt fina. Samma som jag själv valt om jag själv var tjej. Du är perfekt.
Men jag kommer aldrig bli kär i dig.
Jag vill älska dig, har till och med försökt. Om det nu skulle vara priset att betala för att vara med någon som får mig att tycka om mig själv. För det gör du tusenfalt.
Du gör mig nog helt enkelt bara inte tillräckligt olycklig om du går. Det är en djup orättvisa.
Jag har gått på mina nitar. Och jag vet att det fan inte är okej!
Skall man inte kunna stämma någon för dylikt?
Det bara händer. Och sedan går det över och aldrig över.
Du andas tungt och sover, ett långt hårstrå i din mungipa.
Dina trosor ligger vid fotkanten och jag letar upp mina kalsonger.
Sätter mig vid datorn och drömmer egentligen om någon annan, obeskrivbar, som jag inte träffat än.
Kommentarer på A lover, a loser, a loose end