Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

En för tidig död

2011-09-01 av ozelot

Jag kände inte dig särskilt väl. Trots att vi säkert var bekanta under sex-sju års tid, du till och med var med på mitt lantställe och jag varit på otaliga efterfester hemma i din lägenhet. Det var egentligen din pojkvän jag kände, och när ni inte längre var tillsammans på riktigt gled du ut ur bekantskapskretsen, såsom det ofta blir. Du var lite osäker, trodde nog att jag inte jag tyckte om dig och knöt dig när vi träffades.

I själva verket tyckte jag att du var en mycket varm person, och god, med dina brister som du till skillnad från andra inte gjorde allt för att dölja. När jag fick höra att du var döende, i cancer, var det som en chockvåg gick genom bekantskapskretsen och den vibrerar fortfarande, som en ostämd nerv och molande påminnelse om alltings början och slut.
Och att ditt slut kom alldeles för tidigt.

Du hade träffat en ny pojkvän och jag träffade er båda på en spårvagn, nummer fem på väg till Länsmansgården. Du var höggravid, skulle få ett litet barn, en början på ett liv.
Du såg så där självlysande ut som gravida mammor ibland kan göra, besjälade, av livet inom dig.
Jag vet inte riktigt när nyheten sipprade in i mitt medvetande om att även döden simmade i ditt blod, kräftan hade fått fäste i ditt bröst och metastaserna förökade sig explosionsartat.
En rutinundersökning, mammografi. En malign skugga. Det här måste vi undersöka mer. Återbesök.
Jag kan bara föreställa mig den förlamande skräck man måste känna. Jag har ingen rätt att ens försöka beskriva den.

Ditt barn mår bra, vad jag hört. Pojkvännen är väldigt stark, stark för båda, båda tre. Instinkten kalibrerad på överlevnad.
På något sätt är jag glad för hans skull, att ni hann sätta ett frö i historien och han skulle få se det gro.
Du finns i alla fall inte mer, efter att ha kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan olika behandlingar och försiktig framtidstro blev det onämnbara allt mer närvarande.
Cancern ville dig illa, riktigt illa, och skulle inte ge sig förrän du var död.
I mitten av augusti hörde jag att du lagts in på Hospice.

När en människa läggs in på Hospice, vad går igenom huvudet på en sådan person? Att veta att man skall dö, att cellgifterna som berövat en ens hår och sin ungdom var förgäves, och allt som återstår är döende och död, och den ofattbara sorg som de närmast anhöriga måste bära?
Jag var bara förbipasserande i ditt liv, och har egentligen ingen rätt till deras sorg. Men likväl känner jag den. När någon försvinner drabbar det alla, som ringar på vattnet.

Det fanns inget fint med din död. Inget stilla insomnande, inga floskler om att ett ljus har slocknat.
Inga försonande ord. Cancern som red dina fyrtio kilo borde stämmas för brott mot mänskligheten.
Du ville verkligen inte dö, du var rädd och du ville leva.
Jag hörde att du ringde till dina vänner om nätterna, grät skrek och hade dödsångest.
Kände dig helt utlämnad och ensam i dödens väntrum.

Jag funderade på att skicka ett sms eller något i alla fall. Skicka en blomma. Men herregud, det är inte min sorg, och det skulle kanske upplevas som rena hånet. Som att skicka ett glassogram.
Du hade dina närmaste nära dig, in i slutet, och där skall inte jag förmätet komma och trampa in, sugande på att jag också är något slags offer.
Men jag ville i alla fall berätta, för det är det jag gör här i livet, mitt kall och uppgift. Och man har faktiskt rätt till sin egen sorg, hur liten den är i jämförelse. Jag känner sorg.

Lördag den 13 augusti sitter jag på en uteservering, på Press/Vip-området på Way Out West och tittar ut över en plaskdamm. Sedan vänder jag mig om, och ser ut över en annan damm. Och känner hur meningslöst allt är, hur förgängligt, hur larvig och fåfäng denna jakt på skuggor är. Att vara nåt fräckt, att vara vip, att vara det ena och det andra. Att folk vet vem man är.
Jag vet vem du var, och du dog den dagen. Jag fick besked om din död i ett sms.
En människas liv, i ett sms.

Sedan gick jag och såg Säkert och blev så provocerad över textraden ”Dom jävlarna skall skjutas” att jag var tvungen att gå. Hur någon kan ta sig rätten att orera över rätten till liv och död.

Du blev drygt trettio år gammal. Du lämnade efter dig ett gigantiskt hål hos dina anhöriga, och allt jag kan erbjuda till tröst är att du finns i mitt minne.

Kommentarer på En för tidig död

  1. Gustav

    Fin text!

  2. Malin

    🙁

    Fint men sorgligt.

  3. Åsa

    Vad fint skrivet.

  4. Tack alla.
    Jag var lite orolig för hur det uppfattas, men det visade sig att t.om några som är anhöriga uppskattade det.

  5. Du skriver på ett fantastiskt sätt, med lysande ordval och formuleringar.

  6. Jakob

    Alltså, det tar emot att skriva det lite, men du är ta mig fan en av Sveriges bästa skribenter. Jag skojar inte.

  7. blacknumberone

    Mycket fint skrivet. Första gången jag kommenterar på nåns blogg, och här tycker jag det är på sin plats. Du skriver sjukt bra. Tack.

  8. Alva

    Grymt bra skrivet. Det gick rakt in. Nu ska jag vara rädd om livet en stund till.

  9. Grymt skrivet.

  10. Sofie

    Oj jag blev verkligen berörd av dina ord. Väldigt fint skrivet! Låt aldrig bli att visa att du bryr dig, det är en fin egenskap.

  11. Kristin

    Det var nog en av de starkaste texter jag läst i år. Grät floder och gick in och kramade sonen.

  12. Josefina

    Tycker som du skriver att man har rätt att känna sorg. Livet är grymt och hårt många gånger. Inte alltid rättvist, men den där blomman eller det där sms,et tror jag hade varit väldigt uppskattad. Man gör oftast det felet, tror att man klampar på eller är nyfiken. När man egentligen visar jag finns här om du behöver mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-12-08

  I tider som prånglar ut trista nyheter som kan göra den bäste uppgiven så uppstår  ljuset. I mörkret fladdrar alltid ett ljus. Våra brinnande hjärtan. Samtidigt som politiker verkar ha fått fnatt eller tvingas till dåliga beslut pga kompromisser och många svenskar känner sig så otrygga att de lägger…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...