Jag erkänner. Jag läste Unni Drougges Bluffen i somras. När den äntligen kommit i pocket.
Den är vulgär. Otroligt vulgär. Hon driver med nu levande, kända personer på ett sätt som sannerligen gränsar till förtal.
Jan Guillou råkar värst ut. Men min favorit Leif GW blir inte mycket bättre behandlad.
Det klart det är skitlitteratur, på många sätt. Men på andra oerhört á point.
Bluffen börjar på Bokmässan. The Bokmässa. Vår Bokmässa.
Guillou blir attackerad med en insulinpenna i vimlet på mässgolvet i början av första kapitlet and then we´re on…
Imorgon börjar Bokmässan återigen.
Inte för alla men för den oprecisa krets som kallas ”journalister”. Pressnatta på Svenska mässan är en gigantisk dunka-i-ryggen-tillställning som faktiskt ändå kan vara roande att gå på. Med rätt sällskap vill säga.
Du går inte gärna med de helt obrydda, de som inte ens spanar lite när Den Store Författaren glider förbi. Inte heller gärna med de kändiskåta som skriker ut namn högt och pekar på densamme.
Det bästa sällskapet är den som registrerar och pratar vidare, men som senare, i mera privat sällskap kan brista ut i ett: SÅG DU!!!
Det måste man få göra när det skrivna ordets riddare en gång om året samlas till branschens största tillfälle till snedsteg.
Imorgon kommer jag förmodligen att stöta emot både GW och den store Guillou framför baren. För Inte En Enda Person som ser sig själv som författare, hur smal och obetydlig den bok de gett ut än är, kommer att vara någon annanstans än runt Korsvägen i veckoslutet som kommer.
Det är en absolut sanning.
Bok & Bibliotek
Svenska Mässan
22-25 september
