Elin Grelsson har skrivit en bok. En roman, på ganska fina förlaget Modernista. De brukar återutge ut moderna klassiker i snygg preppig formgivning, men också bland annat kokböcker av Nigella Lawson för att bättra på marginalen. Den hjälper nämligen till när man skall skall ge ut debutanter som krönikören och bloggerskan Elin Grelsson som sällan kommer i åtanke för stora Augustpris.
Jag gillar en del av Elin Grelssons texter, gillar hennes driv, relativa bildning och ilska. Därför blev jag intresserad när jag fick en inbjudan till releasefesten på Jazzhuset, och tackade ja.
Någon dag efteråt får jag ett pm på Facebook, från Elin. Jag är inte vän med henne där, men hon har väl luskat ut att jag har den här sidan och kopplat i hop det med alla attendings. Hon ber mig att inte sprida evenemanget, som hon har velat hålla lite privat men råkat göra ett evenemanget öppet.
Jag är dock välkommen, eftersom jag svarat så tidigt.
Jag är lite glad i hatten, tackar, skriver att jag gillar det hon skriver om än dock inte allt (gör någon det? gillar ”allt”?). Lovar vidare att inte sprida evenemanget. Sedan skojar jag till det, förklarar att hon inte skall ta berömmet personligt. Hon har ju inte direkt någon brist på påhejare.
I hemorganet GP blev hon utsedd till ”en av Göteborgs viktigare åsiktsbildare”.
Sedan går jag och lägger mig.
På morgonen har jag ett meddelande i inkorgen. Det är från Elin. Hon förklarar:
”Min självkänsla och självförtroende är oavhängigt vad någon bloggare som jag inte ens känner anser om mina texter. Men däremot känner jag att du är välkommen efter 22 på releasen om du vill, jag vill gärna ha eventet slutet för enbart vänner och inte människor som tror att de har bedömningsrätt över mig.”
Jag blir lite beklämd. Undrar helt ärligt vem Elin Grelsson tror att hon är.
Om ryggdunkningarna rent av stigit henne så mycket åt huvudet att hon inte kan ta det minsta kritik – utan att det egentligen var avsedd som sådan – och hur hon kan avfärda ”bloggare” på ett så nedlåtande sätt? Att hon inte inte ens bryr sig om vad de tycker.
Jag undrar om Elin Grelsson själv minns att hon startade sin omhuldade bana just som bloggare, och att det uppenbarligen fanns några som fann hennes åsikter värda att bry sig om.
Att ifall hon inte haft sin blogg som avstamp skulle ingen ens vetat vem hon tror hon är.
Minns var du kom ifrån, liksom. Och vad är förresten en blogg?
Jag har hennes debutroman i handen, jag fick den som recensionssex. Känner inte att jag vill läsa den längre, ingen bryr sig ju om vad en ”bloggare” tycker ändå och framför allt inte Elin Grelsson.
Undrar vidare om hon bryr sig mer om de mjugga omdömen debutromanen Du hasar av trygghet fick i GP av erkänt skarpsynta anmälaren Aase Berg, i SVD eller t.om Expressen. Alla givetvis författade av kvinnliga recensenter för att tidigt avväpna argument om chauvinistiskt dopade gubbar med antifeministisk agenda.
Nu vet jag efter snart 20 år i branschen att man är snäll mot debutanter. Men inte ens denna försåtliga snällhet förmår kamouflera det faktum att Elin Grelssons bok faktiskt inte är särskilt bra.
Bloggerskan Elin Grelsson har skrivit en bloggroman, späckad av
Jaha. Men varför?
Här har vi en av samtidens verkliga sjukor. Gestaltningssjukan. Konstnärliga utövare inom litteratur, film och teater har drabbats av en smått epidemisk villfarelse att det räcker att lite impressionistiskt ta provsvar på lite olika samtidssymptom, kasta ned dem lite huller om buller i ett verk och hoppas att läsaren – eller tittaren – själva skall fylla i luckorna.
Att mottagaren redan har så mycket förförståelse om den gemensamma berättelsen att inte avsändaren ens behöver anstränga sig för att faktiskt skriva historien som håller ihop romanbygget.
Lex: Short Cuts. Lex genvägar.
Lite självsvält, lite näthat. En hemmafru som snattar i en butik. På parkeringen utanför står en Lexus och väntar.
Ni fattar va. Hint hint. Krydda det med lite självdestruktivt och gärna grafiskt sex and THEN WE HAVE A WINNER!
Jag har som sagt inte ens läst Elin Grelssons roman. Det kan hända att den inte ens är en så tunnsiktig vattvälling som ”de riktiga” recensenterna tycks indikera.
Men jag känner ingen större motivation att fördjupa mig, varför skulle jag?
Jag läser hellre om Marguerite Duras En fördämning mot Stilla Havet, Mare Kandres Bübins Unge eller något av Joyce Carol Oates sjuttiotalsromaner.
Riktiga berättelser.
Elin Grelsson hälsar att jag är välkommen till Jazzhuset efter 22 om jag vill. Tack det var ju ytterst vänligt.
Hoppas att ingen köper hennes tråkiga jävla bloggbok.
Hitz på Ritz
Lördag 8 oktober 22-03
22-03 // 18 år
80 spänn eller nåt
20 september, 2011
Naww. Väx upp och torka tårarna. Du kommer säkert bli inbjuden till någon annan rolig fest så snart så.
20 september, 2011
Om det är det som är avsett som textens huvudspår förvånar raderna om 20 års erfarenhet mig. Mitt tydliga och kvarstående intryck var nämligen bara bitterhet över att inte få gå på fest.
20 september, 2011
Håhå jaja, jag hoppas du skämtar. Det gör du va? Eller är du helt från vettet? Du blev alltså fylld av antipati mot en bok och dess författare, för att inte säga hela dennas författarskap – inte för att du ogillar boken, för den har du inte läst – utan för författaren sa att hon inte är beroende av dina omdömen.
VÄX – FUCKING – UPP!
20 september, 2011
Japp. Hon tror sig inte vara beroende av läsares omdömen. Jag hänvisar av rent pedagogiska skäl till recensionerna då min åsikt om boken tydligen inte är önskvärd. Men gå och köp boken du om du vill.
20 september, 2011
Om det är något som är en bad idea är det ovanstående blogginlägg. 20 år i branschen sa du? Toppen.
20 september, 2011
Specral: Bad idea för vem menar du? Jag klarar mig nog..
Bokbranschen, journalistik, etc. Tack för visat intresse.
20 september, 2011
Det känns ju som att du missförstått henne och hon antagligen missförstått dig. Och att ingen egentligen menar något illa förrän du skriver det här.
Återkom när du faktiskt läst boken.
20 september, 2011
Jag har ju givetviss bemött henne och frågat vad hon menat, hon har inte behagat svara.
Jag tror inte det skulle gynna hennes vidare själsro att jag jag återkom med ett omdöme och ärligt talat finns det andra böcker jag är mer sugen på att läsa. Livet är kort liksom.
20 september, 2011
Sökt praktik på Nöjesguiden? Illa skrivna texter där man positionerar sig genom nervösa litteraturreferenser och en misogyn ton är ju het där.
Eller vänta, det är ju inte 2005 längre.
20 september, 2011
Johannes: Vad skulle jag skriva på Nöjesguiden menar du? Jag har visserligen fått erbjudanden därifrån men ramarna var lite otydliga så det blev inget.
20 september, 2011
Ja, du. Faktiskt spelar det ingen roll vilken bransch. Man kan ju lära sig att agera i takt med sin ålder i vilket fall. Men fortsätt tjura du, hoppas det gör dig lycklig.
20 september, 2011
Spectral: Jag gillar att skriva, jag gör det av rent nöje (och tjänar pengar på det). Det gör mig lycklig. Yes!
20 september, 2011
Äh, klart man får gnälla lite. Texten är ju nästan bara litteraturkritik dessutom. Håll fanan högt!
20 september, 2011
klart du får gnälla, fast tycker inte alls att mejlet var otrevligt. varför göra en sådan grej av det. gå dit, snacka lite och se själv. sen kan du ju skriva lite mer.
20 september, 2011
Emma S: Jag fick förklarat högt och tydligt att jag inte var välkommen.
Det är fine för mig, jag skriver här istället på min egen sajt.
Jag kan garantera att det är tiofalt fler som läst den här texten än som någonsin kommer läsa hennes roman.
Hon valde fel person att nedgradera och förminska, nu förminskar jag henne.
Dessutom har jag rätt.
Sånt är livet.
20 september, 2011
sluta nu.
varför älskar ni att hata marcus så mycket?
läs om texten, så kanske ni fattar. vissa behöver upprepningar.
idioter.
marcus, fortsätt stå på dig och skriva bra texter!
21 september, 2011
Vem är Elin Grelsson?
21 september, 2011
Du har rätt. En jävla blogg.
Hon blir säkert lika ledsen över det du skrivit, med all rätt.
Hon kanske skulle börja skriva självhjälpsböcker istället, eller i alla fall läsa en.
21 september, 2011
Håller delvis med dig. Är inte särskilt smart av en kreatör att uttala sig tyket mot andra kreatörer när de inte ens har ordentligt på fötterna. Dock hade jag nog hållit mina åsikter för mig själv och inte ventilerat dem i en krönika, då det inte heller är särskilt smart. Luta dig istället tillbaka och njut av att se Elins karriär krascha och brinna då boken inte håller måttet och hon inte kommer bli publicerad något mer. Eller så skriver du en bättre bok själv och trycker i ansiktet på henne.
21 september, 2011
Om jag skall hålla mina åsikter för mig själv för att ”det är smart” faller fullständigt poängen med Göteborg nonstop.
Jag önskar inte Elin en kraschad karriär och tror inte ens det blir så, hon lär få fler chanser.
21 september, 2011
Varför trycka ner andra? Gläds med henne och ta din icke-inbjudan med en axelryckning. Livet går vidare. Ekonomin är i gungning, människor svälter, klyftan mellan rika och fattiga ökar. Vår gemensamma jord är i gungning. Varför göra problem och förstora en sådan, jämförelsevis, liten sak?
21 september, 2011
Det handlar inte om inbjudan. Däremot är det faktum att hon understår sig att nedvärdera mig som en oviktig bloggare vars åsikter inte rör henne i ryggen (vilket vi ju vi gruvligen fått dementerat då hon ylar ut på twitter) en världshändelse större än svälten i Etiopien! Dessutom sätter texten fingret på ”gestaltningssjukan”, en litterär pesthärd om vilken jag inte läst om någon annanstans.
21 september, 2011
En recension av en bok du inte läst som du, efter mailkonversationerna, avfärdar som banal och dålig. Var det så du arbetade när du var journalist? Proffsigt!
21 september, 2011
Jag ÄR journalist, och ja det är så jag arbetar. Det här är ingen recension. Slå upp ordet i en ordbok vettja.
21 september, 2011
Enl. Grelssons twitter var innehållet i ditt mail följande: ”Jag tycker att du är bra ibland, men tro inte att du är ngt nu bara för att jag säger det.”
Det är ju avgjort otrevligt (oavsett vad du EGENTLIGEN tänkte när du skrev det). Inte konstigt att hon blev sur. Och sen skrev du ett blogginlägg om att du inte fick gå på hennes fest. BUHU!
21 september, 2011
Elin Grelsson ljuger om formuleringen i vår konversation. Dessutom hade hon ett halv dygn på att kommentera mina frågeställningar innan jag skrev den här texten som är vad man skulle kalla en krönika, ett litterärt verk helt enkelt. Precis som Elins, men jag tycker det här är mycket roligare.
21 september, 2011
Tycker det är extremt fascinerande att du inte har skrivit ordagrant vad du svarade till henne för att få detta svar. Och att ingen av alla dessa kommentarer har kommenterat detta. Hur ska vi då kunna veta att du inte har förtjänat detta svar?
21 september, 2011
Okej då skall du väl få det då kära läsare. Klippt in skärmdump längst ner i artikeln nu.
Min slutreplik fick inte plats dock, men den gick i princip ut på att förklara att jag var lite glad i hatten när jag svarade (dock ej det minsta elakt tycker jag, passagen ”du skall inte tro att du är nån bara för att jag sa att du var bra på fejsbook.” var helt skämtsam och var bara tänkt att balansera mitt lite ystra svar tidigare. ) Hon avböjde att svara på det och då skrev jag min krönika. Vilket jag är i min fulla rätt att göra, på samma sätt som hon nu rekryterar nonstopläsare på Twitter.
21 september, 2011
Är det överhuvudtaget nån som har läst ovanstående text? Varför handlar i så fall kommentarerna inte om det den handlar om utan om helt andra saker?
Det här är ingen recension. Den gör inte anspråk på att vara det. Den reflekterar däremot över vad förlagen ger ut och vem som nuförtiden får förlagens förtroende.
Ibland förvånas jag över Ozelots oförtröttliga kamp att skriva precis vad han vill, trots att sidans kommentatorsfält allt oftare tenderar att gå ut på att förtala honom som person så mycket det går.
Den här texten är inte särskilt PK. Idén med nonstop är nog inte att vara PK. Men den flodvåg av hat som göteborgs hipsterfeminister riktat mot Ozelot på nätet den senaste tiden är helt enkelt inte rimlig. Fullständigt oproportionerlig.
Och det finns nåt djupt osympatiskt med människor som inte kan ta en annan åsikt än sin egen.
21 september, 2011
Alltså, jag kan förstå om man störa sig på saker i texten, Ozelot är såvitt jag vet medvetet utmanande i sin stil men är trots allt oftast rätt saklig och håller sig till ämnet. I det här fallet boken och samt Elins reaktion (som han upplevde den). Det fullständiga drev som denna text utlöst på twitter etc bland ”likasinnade” är däremot totalt smaklös i mina ögon. Emerentia med många andra borde skämmas ögonen ur sig!
21 september, 2011
haha, du raderar kritiska kommenterar men behåller positiva… detta blir bara värre och värre
21 september, 2011
Jag har inte raderat något, ligger ingenting i skräpfiltret heller vilket kanske är en funktion man kanske skulle önska aktiverades oftare redan på idéstadiet.
22 september, 2011
Hej Marcus,
Jag tycker du verkar genuint otrevlig och obehaglig, och har upplevt dig som det ända sedan du tipsade om Gbg Non Stop när jag var klubbred på Djungeltrumman. Jag förstår inte varför du gång på gång attackerar andra människor (som alltid råkar vara tjejer?) på hemsidan. Det står dig fritt att göra om du mår bättre av det, men du kanske vill fundera lite över din kvinnosyn, din självkänsla och ditt hävdelsebehov. Vad får du ut av det här?
/ Niklas
22 september, 2011
Hej Niklas (Alicki förmodar jag).
Det är alls inget fel på min kvinnosyn, och det är sannerligen inte så att jag bara ”angriper” kvinnor. Det är en extrem feltolkning och den angreppspunkten bottnar endast i att man är dåligt påläst. På den här sajten som i sin nuvarande form (sedan slutet på september 2010) finns över 2500 inlägg varav jag har skrivit majoriteten, och endast en bråkdel av dessa kan uppfattas som ”aggressiva” mot specifik person och en ännu mindre andel berör i såfall individer som av en händelse råkar vara kvinnor. Att jag sedan stuckit ut hakan i vilt polariserade debatter som den om jämställdhet inom klubbvärlden har säkert bidragit till det lite slarviga intrycket, och dessutom tycks det vara att en annan debatton tycks förväntas av män som debatterar med kvinnor än tvärtom.
Samtliga av de – som jag råkat ha kritiserat (sakligt vill jag påstå) – håller själva en rätt hög profil, kan sägas vara en del av kulturetablissemanget och är minst sagt lika goda kålsupare själv vilket den minnesgode läsaren med objektiva glasögon nog erinrar sig.
Sedan kan jag ibland störa mig på det tolkningsföreträde som många representanter för den nya, hungriga, kaxiga kultureliten har, och påfallande ofta är dessa kvinnor och betraktar omvärlden genom genusmarxistiska glasögon.
Denna verklighetssyn delar jag helt enkelt inte och det kan väl hända att det synts någon gång. So be it.
Att jag valt en hårdare ton – ofta men humoristisk och satirisk udd – än gängse inom nöjesrapportering etc beror på att den sortens insmickrande journalistik – som bland annat Djungeltrumman under din ledning var representant för – helt enkelt står mig upp i halsen.
De flesta som träffat mig personligen eller haft någon slags intern korrespondens med mig i olika sammanhang kan nog intyga att jag nog tvärtom är rätt trevlig. Men att folk försöker sätta sig på mig, det tar jag helt enkelt inte och det gjorde Elin i detta fall.
Du säger att jag verkar genuint otrevlig och obehaglig? Vad får du ut av det där?
Lycka till i din vidare karriär, var det nu var någonstans. Swemusic.org?
Med vänlig hälsning,
Marcus
22 september, 2011
Haha, nu väller hela gamla trötta Djungeltrummanposset in också, klart att de är sura på nonstop de har ju inga läsare kvar. Nä tacka vetja Gbg nonstop, bästa som hänt stan sedan skivat bröd.
22 september, 2011
Väldigt nyfiken på hur många som har läst den här artikeln. Det borde du väl ha statistik på?
Grymt underhållande läsning i varje fall, oavsett sida man väljer att ställa sig på.
22 september, 2011
Mellan 2-7000 skulle jag gissa, omöjligt att säga exakt då många läsare är inne på flera artiklar flera ggr per dag och ”unika” besök bara räknas en gång. pageviews är väl mer adekvat men den statistiken tror jag inte jag har
23 september, 2011
Ah. Jag var lite nyfiken bara.
23 september, 2011
Tack tack.
23 september, 2011
”Väx upp” ”Torka tårarna” ”fundera lite över din kvinnosyn, din självkänsla och ditt hävdelsebehov.”
Argumenten är vattentäta. Detta lär väga tungt på ditt samvete, speciellt då de flesta som kommenterat förmodligen inte läst något annat än, bloggar, sms, och ett par twitterstatusar sedan de gick ut högstadiet och inte längre tvingas läsa böcker.
Agitatörer behövs och du är en av de bättre Marcus. Slå gärna mer, inte bara neråt, slå framåt, bakåt, uppåt neråt, fan slå mig också.
Men framför allt om någon glorifierad bloggerska kastar skit på dig, slå henne med en välskriven och underhållande text som denna.
24 september, 2011
Anonym skrev: ”Är det överhuvudtaget nån som har läst ovanstående text? Varför handlar i så fall kommentarerna inte om det den handlar om utan om helt andra saker?
Det här är ingen recension. Den gör inte anspråk på att vara det. Den reflekterar däremot över vad förlagen ger ut och vem som nuförtiden får förlagens förtroende.
Ibland förvånas jag över Ozelots oförtröttliga kamp att skriva precis vad han vill, trots att sidans kommentatorsfält allt oftare tenderar att gå ut på att förtala honom som person så mycket det går.
Den här texten är inte särskilt PK. Idén med nonstop är nog inte att vara PK. Men den flodvåg av hat som göteborgs hipsterfeminister riktat mot Ozelot på nätet den senaste tiden är helt enkelt inte rimlig. Fullständigt oproportionerlig.
Och det finns nåt djupt osympatiskt med människor som inte kan ta en annan åsikt än sin egen.”
Äntligen. Får jag älska med dig? Ring mig. 0702048800.
29 september, 2011
Men sluta gulla med Grelsson! Hon har skrivit en dålig bok som ingen vågar dissa, hon är otrevlig och hon har uppenbarligen en överdriven uppfattning om sig själv.
Bara för att någon vågar konstatera att Grelsson är jävligt medelmåttig behöver inte den personen korsfästas.
Varför i hela världen skulle en debutant INTE vilja att så många som möjligt kommer på releasefest? Det är ju värsta PER-drömmen!
29 september, 2011
Bränn broarna! Bomba infrastrukturen! Så jävla underbart. Man blir glad.