Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Får jag lov: Om den snedvridna könsfördelningen inom musikjournalistiken

2011-11-20 av ozelot

Maja Bredberg skriver i en krönikaNöjesguiden.se om den snedvridna könsfördelningen inom musikjournalistiken. Hon menar bland annat att det är dags att väcka frågan på allvar – varför det ser ut så – men också att det är hög tid att männen tar ansvar för den situationen de själva skapat. Jag är inte med hela vägen i hennes argumentation, men jag delar samma mål.

Utan att sitta på statistiken över utövande musikskribenter i Sverige kan man väl utan omsvep konstatera att de mest tongivande – eller mest uppmärksammade – har varit män. Det finns en liten klick i kretsen kring tidskriften Pop och nätsajten Feber som på något sätt fortfarande utgör adeln i den svenska musikrapporteringen.
De har dikterat inköpslistan för en generation lystna skivköpare på Bengans eller Pet Sounds importavdelning men de har också skapat paradigmet för vad som är musikjournalistik, hur den skall läsas och hur en representant för den bör vara och verka.

Jag kan komma på en hel del kvinnliga musikskribenter som gjort intryck på mig. Karolina Ramqvist är en, där finns salig Linda Skugge, Ebba von Sydow och där finns t.ex Bella Stenberg eller Frida Boysen. Det finns ärligt talat ganska många.

Det som slår mig är hur få av dessa som fortfarande är verksamma inom segmentet. De har börjat ge ut romaner, blivit chefredaktörer och entreprenörer eller startat miljonbloggar.
Kanske de till och med blivit utstötta, det finns säkert exempel på det precis som Maja Bredberg påpekar i sin artikel.
Samtidigt kan jag inte undgå att slås av tanken på varför de män som fungerade som metronom för vårt musiklyssnade från 80-talet och framåt fortfarande är dominanter, eller t.om taktfast marscherar på en och samma upptrampade jordplätt utan att komma vidare.

Män stannar, kvinnor lämnar och bryter upp. Kanske till något bättre, ibland till något sämre.

Män tycks i högre grad prioritera resan och sökandet – eller musiknörderiet om ni så vill – medan kvinnliga musikrecensenter snarare verkar ha sett det som ett avstamp för en annan resa. Musik är något man sysslar med när man är ung och vill uppåt. Herregud, många av de där musikdrakarna är ju idag mer än medelålders och flintskalliga för längesedan!

Ebba von Sydow är fortfarande ganska ung men hon har ett eget teveprogram och kan göra i princip vad hon vill.
Linda Skugge håller väl som bäst på med att rekrytera praktikanter (ingen ersättning, tyvärr!) för något nytt spännande konsultuppdrag i Stockholms mediedjungel.

Det finns en betydande snedfördelning, det är inget snack. Men vad gör t.ex Ametist Azordegan om några år? Kanske skriver hon fortfarande om musik eller har radioprogram, kanske ger hon ut en roman hon med.
Jag kanske skulle läsa den. Däremot är jag tveksam om huruvida jag skulle köpa Johan Lindqvists ”skoningslösa uppgörelse med sin generation” i rykande pocket.
Det är liksom inte så flashigt alltid med musikjournalistik, det är ett hantverk. Skriva ut långa telefonintervjuer, mejla och ha sig.
Kvinnliga musikskribenter skall tydligen vara snygga, unga och använda sig själva som varumärken. Jag gillar Quetzala etc, men hur djupt gräver liksom hon i skivbackar i en lumpbutik i Havanna medan dekapiterade höns springer runt fötterna?

Jag tycker att diskussionen är väldigt viktig. Jag vill gärna lära mig mer, och håller det öppet. Jag kanske tom har fel.
Jag har bara sysslat med det här något år och helt från scratch, det hade knappast varit någon som velat anställa mig som någon slags nöjesskribent. Och får numer ibland höra att jag skall ”vara tacksam för den plats jag fått”. Vadå fått?
Medan det ofta låter att kvinnor skall få den plats ”de har rätt till”.

Innan ni kastar er på tangentbordet nu och hudflänger mig: Tänk efter. Betänk den rådande retoriken.
Jag vill också ha jämställdhet. Men var är alla musikbloggar som drivs av tjejer?

Det är ju gratis. Bara att starta en, skriv om musik ni brinner för och ni vill att andra skall upptäcka.
Förfina er stil, gör mejlintervjuer, be om gästlista till spelningar. Herregud, de kommer kasta dem efter er.
Istället noterar jag att de största bloggarna tenderar att drivas av tjejer som skriver om mode och tar bilder på sin cappuccino.
Vem tar ansvar för den utvecklingen? Är det männen som skall göra det med?
Kanske, jag vet inte. Upplys mig.

Maja Bredberg uppmanar män att ta ansvar. Jag är sannerligen inte Aftonbladet eller har någon flashig redaktion med macar till alla. Men jag kan säga så här: Vill någon skriva om musik, kan stava och är lite på skulle jag jubla av lycka. Hon skulle få ett konto imorgon.

Skriv hur mycket du vill, det finns inga direkta begränsningar och du kan sälja texterna vidare om du vill. De stora redaktionerna läser ibland, jag vet det: Behöver du en referens någon gång lovar jag att låta som en mäktig mediedirektör på telefon.

Det finns ett otal tjejer som skrivit på den här sajten. Men hur mycket jag än försökt peppa dem att skriva egna reportage, eller göra bandintervjuer etc mot Way Out West-ackrediteringar osv tycks ingen vilja nappa. Vågar inte, kan inte. För jobbigt kanske, man måste ju lära sig saker. Har tenta.
Däremot är det kul att skriva inåtskådande texter om sig själv i jagform.

Det är faktiskt dags att tjejer tar ansvar själva – de också.
Vill man börja skriva om musik så går det.

Kommentarer på Får jag lov: Om den snedvridna könsfördelningen inom musikjournalistiken

  1. Den största renodlade musikbloggen http://www.firstup.se drivs av tjejer. Vidare Maja som du refererar till heter Bredberg, inget annat.

    • ”Största renodlade musikbloggen”? Det visste jag verkligen inte, men det får jag kolla..
      Men heder åt dem då, det är bara att köra.

      I övrigt tar jag på mig om stavningen, men det är korrigerat nu.

  2. tryggve

    när du skriver så nyanserat är det ingen som vill bråka med dig.

  3. Jag har noterat det. På sin höjd vill de poängtera ett skrivfel.

    Jag har faktiskt nästan alltid rätt, jag tror folk känner sig provocerade av detta.

  4. G

    Diskussionen är viktig och jag håller med om det mesta du skriver.
    Däremot tycker jag att det är farligt att cementera könsroller i stil med:
    ”Män stannar, kvinnor lämnar och bryter upp.”

    Jag förstår att du menar väl men just den här typen av generaliseringar tjänar ingen på. Om vi nu ska sträva mot jämlikhet så ska vi inte sätta likhetstecken mellan kön och beteende.

    Men som sagt bra att du tar upp detta!

    • Fast jag cementerar ju inga könsroller, det är jag nog inte riktigt i position att göra och den sk generaliseringen är helt enkelt min empiriska observation. Jag hade hoppats på att det var annorlunda. Men tyvärr, så har det varit enligt min erfarenhet.

      Men för att försöka göra något konstruktivt: Om någon skriver en habil text om stundande P3 Guld gala – kan vara en intervju – en historisk genomgång eller en personlig betraktelse av årets nomineringar etc lovar jag publicera det om det så länge det håller viss verkshöjd. Blir det fler bidrag så erhåller det bästa en biljett till helgens P3 Gudgala – inklusive biljett till VIP-efterfesten på Park Avenue.
      Och som sagt, det gäller både tjejer och killar..

      Fastän det torde vara en attraktiv grej är jag faktiskt inte helt övertygad om att det kommer några bidrag.

  5. Sandra

    Jag är kvinna, och jag är musikjournalist. Eller, jag bör snarare skriva att jag var musikjournalist. Jag arbetade på en bra plattform, gjorde det jag älskade mest och njöt av att se mina texter läsas. Ibland gjorde jag arbetet enbart for the fun of it, och ibland fick jag lön. Jag brydde mig, och bryr mig inte, särskilt mycket om lönsamheten. Jag brinner för musik, och att kunna förmedla vidare musiken till människor på upptäckarjakt – det är det finaste jag vet.

    Det som dock gjorde att jag valde att lämna detta bakom mig, att lägga verksamheten på is och låta någon annan, en random man, ta över, det var något som är så simpelt men ändock så svårfattligt – att vi tjejer helt enkelt inte är välkomna. Det finns alltid en man som viskar i ditt öra att du inte är lika begåvad som honom, att du inte är lika kunnig som honom. Gör du det minsta misstag så huggs du i ryggen och de nedvärderande blickarna är inte sena att dyka upp. Givetvis behöver du inte ens göra misstag för att bli nertryckt och hånad, du har ju redan gjort det största feler av dem alla, att födas som kvinna. Vad vet en kvinna om musik egentligen? Och framförallt – vad kan en UNG KVINNA om musik? Haha. Männen kan alltid bättre. Det finns inte plats för tjejer – möjligtvis kan man klämma in och acceptera en tjej eller två, men det är enbart för att redaktionerna ”måste”. Kvotering som får en att vilja gråta blod.

    Dessutöver tappar man tron på yrket när det är så många utav de stora, de som lyckats, som skriver recension efter recension – när de i själva verket lyssnar med ett halvt öra på en platta eller sitter i ett öltält och minglar när en konsert skall recenseras. Om ingen tar jobbet seriöst, varför skall då en kvinna, som blir nertryckt och hånad vareviga dag, kämpa för att aldrig lyckas?
    Jag kan nog ha gett upp hoppet. Vem vet. Jag kommer antagligen att återvända till musikjournalistikens djungel, och då skall ingen behöva stå beredd. Jag har inget uppsåt om att ta någons plats, men jag skall göra allt för att publiken skall syna sömmarna och se verkligheten!

    • 'Vit medelålders man'

      Sandra. Den man som viskade i örat på dig viskar även i en vit medelålders mans öra, om det gynnar dennes sak. Har själv varit i exakt samma position. Det skrämde bort mig från min bransch. Så det är nog inte män mot kvinnor, snarare psykopater mot oss andra.

  6. Låter ju nästan för bra – eller för illa – för att vara sant..

    Men om du skulle få lust att skriva om musik någon gång här kan du få breda ut dig hur mycket du vill. Kan inte betala en massa, men brukar fixa ack och du kan sälja texterna vidare sen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-06-21

Christian Krigge Dyresjö, basisten i DEN STORA VILAN som lämnade vår välsignade stad GÖTEBORG, för att flytta till Hagfors kommun, har spelat in en soloskiva som släpps ut till allmänheten idag, midsommarafton. Dyresjö spelade in skivan på porta i en biograf I Hagfors. Han skriver såhär om plattan: ”Musiken är…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-06-23

Jag såg ett lik gå förbi utanför jag menar Vad är det med folk? Mac Gängers välde upplöstes och vi tvekade länge på hur vi skulle göra Lillstöveln Öberg ville få världen att långsamt räcka över en tugga dieselbuss André Pops lyssnar försiktigt på Sham 69 och startade i smyg…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-06-23

Det var Pride på Bältespännarparken. Aron Promnitz som vi har skrivit om innan skulle uppträda, redan kl 18. Många trodde att det var kl.20. Alla vi kompisar, extraföräldrar och extraföräldrar kom dit klockan 17 förväntansfulla. Stefan Westin som är extrapappa åt Aron och låtskrivare till en av mina låtar, och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...