Kristoffer Hedberg sitter aldrig still. Kulturentrepenör i hemstaden Trollhättan med konceptet Dinkytown som sprider sig som en skogsbrand i västsverige, nu aktuell med tredje soloplattan och med ett bandprojekt i bakfickan tillsammans med delar av landets musikerelit. Själv beskriver han sig som en tvåvägsspelare som sliter lika hårt defensivt som offensivt.

Vi ställde några frågor till Kristoffer som lördag 3 december har releasekonsert på Teater Uno

Du kommer från Trollhättan och refererar själv till artister som Peter Lemarc när du beskriver ditt låtskrivande. Lyssnar man till dina två första plattor vilar hans ande tungt över musiken. Kan vi förvänta oss att du tar det till en ny nivå nu när du ger ut tredje fullängdaren Mina Jag och Du?
- Det som är nytt och som verkligen har tagit min musik och mina låtar vidare på ”mina jag och du” är att jag för första gången jobbat med en utomstående producent, Lasse Lindh. Detta har fått mig och mitt band att öppna ögonen och öronen för låtarna på ett helt annat sätt. Skivan är mer dynamisk, renodlad och experimentell på en och samma gång än tidigare.
- Att Peter Lemarcs ande skulle ha vilat över mina låtar tidigare vet jag inte om jag håller med om, men givetvis är det en parallell som är lätt att dra. Det tar jag i så fall som en stor komplimang, han är en grym artist, låtskrivare och framförallt en fin person. Om så var fallet tidigare så vilar kanske inte anden särskilt tungt längre, om man säger så. Men som ett kort svar på frågan, JA. Denna skivan är på en helt ny nivå.

Du är något av kulturentrepenör i hemstaden med musikcafeer, öppna scener, utställningar, poesiläsningar och klubbar etc. Samtidigt ger du ut dina skivor på eget bolag.
- Ja, det stämmer att jag har gjort en hel del inom Trollhättans kulturliv och fortfarande gör trots att jag är boende i Göteborg. Bl.a. har jag gjort över 1300 spelningar på grupp- och äldreboenden, startat Dinkytown samt arrangerat spelningar och konst- och fotoutsällningar m.m.

Är det något du har med dig från uppväxten att man kan ta tag i det själv, eller något du tvingats in i på grund av de villkor som finns i musikbranschen?
Hur var musikscenen i ”Dinky Town” när du började och hur är den nu?
- Det är mycket möjligt att jag fått med mig en del entreprenörskap från uppväxten då både min mor och far varit och är egenföretagare. Sen har det kanske bidragit att man vuxit upp i en liten mindre stad där utbudet inte alltid varit så stort och brett. Musiken i en industristad som Trollhättan har ofta varit baserad inom metal, punk och hardcore.
- Så att man då startar en akustisk scen kanske inte är så konstigt. Att jag själv är driftig och har många idéer som jag vill genomföra är också en stor del. Att musikindustrin dragit mer och mer åt att bli en DIY-bransch (do it yourself) kanske är något som även gynnat mig. Men det är svårt att svara på.
- Dinkytown startade jag på ett litet café i Trollhättan där jag arrangerade ett tiotal spelningar innan vi utvidgade konceptet till fyra västsvenska städer.
- Det började i liten skala och det är så jag har velat hålla det. Upplägget är att jag varje månad bokar en huvudartist som får spela på samtliga caféer i alla städer fyra dagar i rad. I varje stad spelar även en lokal akt. Numer är samtliga Dinkytown-aftnar oftast fullsatta och får mycket uppmärksamhet i media och otroligt fin respons. Under 2012 kommer Dinkytown även att finnas i Göteborg.

Jag läste någonstans att du var väldigt sportintresserad i din ungdom och började intressera dig för musik relativt sent. Om du fick ge dig själv en position på en fotbollsplan som bäst beskriver dig själv och den roll du ser att du spelar, vilken skulle det då vara?
- Rolig fråga! Då svarar jag nog innermittfält. Där jag själv spelat för det mesta. En slitvarg som jobbar lika hårt offensivt som defensivt, som ändå är målfarlig och aldrig, aldrig ger upp. Gärna lagkapten också, haha!

Du spelar i ett band också. Är det skönt att växla mellan olika roller och ibland luta sig tillbaka mot ett band. Eller har du samma roll i bandet, dvs du bestämmer och skriver allt samt sjunger?
- Ja, jag har ett relativt nystartat band som heter Easy October. Eftersom det är såpass nytt har väl inte rollerna i bandet utkristalliserats sig ordentligt. Men det är jag som skriver låtarna, än så länge, och det är jag som är spindeln i nätet helt enkelt. Det är mest mitt fel att vi existerar kan man säga.
- Men även om jag i Easy October också håller i det mesta så blir pressen en annan. Man kan liksom gömma sig bakom ett bandnamn på ett annat sätt. Att bandet består av några av Sveriges främsta musiker är för mig fortfarande lite overkligt. Att Nikke Ström lirar bas, Johan Håkansson trummar och att Kristofer Åström lirar gitarr och sjunger, det finns liksom inte…
- Sen är bandet jag spelar med under ”Kristoffer Hedberg”-flagg också stabila killar som även de drar ett tungt lass. Men helt klart finns tydliga skillnader mellan att spela i ett band eller solo.

När och hur skriver du helst låtar? Kommer de lite hur som helst, eller är det mer som koncentrerade perioder av att ”ja nu sätter jag mig ner och skriver låtar” med ett nytt album i åtanke? Hur kommer du bäst i humör för låtskrivande? Tar du några järn, går du skogspromenader, eller lyssnar du på inspirerande musik?
- Just till den här plattan skrev jag låtarna på ett koncentrerat sätt. Jag åkte till en plats där jag kunde ge fullt fokus till låtskrivandet och i stort sett satt och nötte tills det kom fram något vettigt. Detta är annorlunda mot hur jag brukar skriva. I vanliga fall kanske jag går och funderar och har idéer som jag sen intensivt pusslar ihop någon sen kväll, eller så skriver jag en hel låt från start till mål på kanske 20 min-1 timme.
- Inspirationen kan jag få av att höra några samtala i bankomatkön, från annan musik eller framförallt film. Både ”Blues för Sylvia” och ”Hörngatan Soul” är exempel på låtar som kom till efter jag hade sett en film. Jag har nog aldrig skrivit några låtar när jag varit berusad, så rock n’ roll är jag inte.

Hur ser planerna ut nu? Konsertturnéer, nya plattor eller projekt?
- Nu blir det först och främst releasefest på fredag och lördag i Trollhättan (2/12) respektive Göteborg (Teater UNO Lördag 3/12). Sedan är planen att lägga upp en Sverige-turné efter årsskiftet (januari/februari/mars).
- Förhoppningsvis får skivan ett fint mottagande och någon låt kanske får lite rotation, så att folk får upp ögon och öron så att jag och bandet kan komma ut och spela. Redan nu är planering inför nästa års Dinkytown igång. Nästa steg med mitt soloprojekt ser ut att bli en EP, kanske t.o.m. redan under 2012. Vi får se, men still lär jag inte sitta!

// Ozelot