Domen mot de fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har fallit. Tungt. Medhjälp till terroristbrott samt olaglig inresa lyder det finstilta i tjocka braskande grotesker.
Ty när nu den svenska presskåren unisont skrider till försvar för det fria ordet kommer dubbelmoralen snart haltande som en halvblind ledarhund några steg efter.

Att domen mot de svenska journalisterna är ett beställningsjobb av den etiopiska politikerkasten är väl ingen stor hemlighet. Det handlar om att skrämma till underkastelse, att statuera exempel. Androm till varnagel.
Men politiskt färgade rättsprocesser tycks dock inte utgöra några större hinder när nu det samlade inhemska skrivaradeln nu ylar efter undsättning från regering, exportindustri, EU, USA och till och med vill hota med indraget bistånd om inte ett afrikanskt U-land – vars befolkning toppridits av svältkatastrofer i generationer – kröker rygg för i-länders diktamen.

I dessa krav ryms en stor portion chauvinism. Det är ju bara kaffers därnere ändå, vi får läxa upp dem lite. Bildts avgång, slut på den tysta diplomatin kommer som ett brev på posten.
Ta ifrån negerkungarna deras fina bilar och hemelektronik, ta ifrån dem deras iphones.
Låt gärna folket svälta ytterligare genom indraget bistånd också.
Så lyder tongångarna. På högsta ledarnivå.

Martin Schibbye är ingen duvunge direkt, en ganska illa klädd förkämpe för demokratiska ideal. Bara till för några år sedan var han han redaktör med hög svansföring för Revolutionär Kommunistisk Ungdoms lilla husorgan Rebell. RKU är Kommunistiska Partiets – fd KPLM(R) – ungdomsförbund. De brukar knata omkring, röka på i sina virkade västar och hylla Stalin när de inte aktivt förespråkar revolution i konungariket Sverige, med vapen om så krävs.

Ungdomsförsyndelser kan tyckas. Schibbye är 31 år gammal och borde fattat vad han han pysslade med när han knatade in över gränsen till en afrikansk diktatur och viftade med en kalashnikov framför kameraslutarna.
Kanske ville han visa upp dem för sina vänner på Facebook, vad vet jag. Kanske tyckte det var fränt.

Jag tror nog att Johan Persson och Martin Schibbye är ganska ofarliga rebellsoldater och troligen inget vidare reellt hot mot regeringssidan legoarmé. De fajtas nog helst med pamfletter i tryckfrihetens namn.
Jag hade också gärna läst vad de kunnat gräva fram om Lundin Oils dirty business för jag betvivlar inte att den finns.
Men när nu svenska journalister sitter flygstolsgranne med diplomater i skytteltrafik till Addis Abeba borde de i alla fall påminna sig om vad det hela handlar om.
Om spelets regler. Vi är rika, ni är fattiga. Gör som vi säger.
Vår agenda är hårdare än er.

Det hade varit ärligare att flygbomba skiten i luften och frita dem, som Israelerna gjorde i Entebbe.
På ledarsidor och löpsedlar kalibreras dubbelmoralens metronomer

Schibbye undslapp sig en gång att ”folkrätten och FN ger alla stater rätten att välja en egen väg”
Såpass.