Jag har besökt en hel del barer genom åren. Och förundrat mig över hur folk beter sig för att beställa. För faktum är att det är en ädel konst – lika god som den att slänga ihop en perfekt Dry Martini eller Mojito utan att få en hundra stölköpares onda ögon på dig. Det handlar om helt vanligt hyfs, och lite psykologi.
Många män gör misstaget att de utnyttjar sin storlek och således försöker annektera så mycket fysiskt utrymme som möjligt.
Det funkar ibland, kanske på ny barpersonal.
Men oftast har bartendrarna redan noterat draget för längesedan och dessutom blir de andra bargästerna sura.
Unga tjejer – eller för all del killar – gör ofta misstaget att vifta på personalen, ibland med en femhundring i handen eller med ett kort, och samtidigt utstöta: ”Ursäkta!”.
DET uppropet betyder inte ursäkta, du kunde lika gärna knäppt med fingrarna.
Som att signalera att du faktiskt kan betala för ölen du är i färd med att beställa. Grattis.
Fel teknik. Med eftertryck.
Det enda resultatet man uppnår med den approachen är att bartendern kommer sky dig som den hund du behandlar hen som.
De flesta som stått bakom en bardisk en längre tid lär sig att avläsa en bar.
Det handlar om överblick. I vissa fall handlar det om ett system som kan gå höger-vänster eller tvärtom, i ett annat fall ren människokännedom.
De ser i regel efter ett tag vem som är desperat och varför.
En person som viftar med pengar i en bar är stolt ägare av ett regionkort på Västtrafik som kanske går ut en gång i kvartalet. Eller så är de redan för fulla och försöker flasha för några brudar.
Metoden att effektivt betjänas i en bar kan liknas vid att komponera en perfekt haiku.
Det handlar om att finna ett inre lugn. Att hitta rätt balans mellan kontaktsökande och vetskapen att man själv är god nog i sig själv och VET att man kommer betjänas, snabbt och effektivt.
När blicken kommer från bartendern; en snabb blinkning förstärkt av en kort men väl avvägd jakande huvudrörelse. Ja tack.
Det skadar inte, särskilt om man befinner sig på stökiga barer med mycket ovan personal och publik, att ha Visakortet lite försynt i handen, för att markera att man vill beställa.
Det tar inte personal illa upp över.
Dessutom går det ju snabbare att betala jämfört om du skall fippla i alla fickor efter ett godkänt betalningsmedel.
Men. Vifta. Inte.
Det här var dagens barskola.
Lycka till därute.
Och glöm inte: Det bästa tipset, förutom haiku-tekniken då är nog ett annat låneord från den österländska teologin: Karma.
What goes around comes around
6 mars, 2012
Vad som ofta verkar vara svårt att förstå är att när man jobbar i bar så går man efter ett system. Precis som man göra på alla andra jobb. Det är olika system i alla barer och när du upplever att bartendern ”inte ser dig” så har bartendern, ofta, sett dig för längesedan och du är Säkerligen inräknad i just denne bartenderns system.
Man är inte heller där och ”har kul”, man jobbar.
Och om någon som kom efter just dig råkade få ta en beställning Före dig så är det nog bäst att låta det gå förbi. Utbrist ej ”MEH! jag var ju före!”, det kommer Knappast hamna en öl framför dig snabbare för det.
Och vi är ju alla vuxna människor, ingen tror att livet är rättvist längre.
Och det här med att stå och veva desperat med armen för att få beställa, få kontakt och då helt plötsligt börja Fundera på vad du skall ha,- bartendern kommer att gå vidare och du får bli precis hur sur du vill.
Annars så kan man la tänka på att man rätt ofta jobbar sjukt underbemannat inom restaurang, med ett högt tryck och långa dagar. Hur snabb man än är så kommer det att ta lite tid ibland.
Kärlek i baren kompisar.
6 mars, 2012
Det enda resultatet man uppnår med den approachen är att bartendern kommer sky dig som den hund du behandlar HENAM (????) som.
9 november, 2013
Fast ibland tycks de ju inte ha något system alls utan uppehålla sig i ett visst hörn hur länge som helt.
Men det stör man sig inte på långa vägar lika mycket på som andra bargäster. Det är ganska frustrerande med folk före en som ska beställa sjuttioelva überkomplicerade drinkar när man själv bara skall ha en flaska IPA. Kanske vore en idé att införa uppdelade barer där en del är beer-only?
Bara mina fem cent. Och for the record så är jag ingen viftare, däremot har jag kortet redo så att bartendern skall se att jag är redo att beställa.
9 november, 2013
Sant Andreas. Det finns naturligtvis orutinerad barpersonal som inte är vana vid anstormningar och ej lärt sig något system.
Likaså vill man ju strypa den där jävla stockholmsfjollan som skall beställa fyra mojitos i belparc-baren under Way Out West – trots att det är femtio pers i kön och två bartenders med en kortterminal.
Jag tycker en öl/vinkö vid dylika anstormningar är en bra lösning.