Nyss stod jag i kassakön på ICA, och helt plötsligt var det en tjej som fes.
Jag tror inte hon riktigt hon hade planerat det, och hade hon det var det nog inte tänkt att det skulle höras: På sin höjd kanske lätta på trycket lite och låta luften långsamt sila ut genom skinkorna. Hon blev nu istället otroligt generad, sa ”ojdå, förlåt”, rafsade ihop sina varor och småsprang därifrån.

Det som gjorde det hela lite extra komiskt var att det här var en ”snygg tjej”, exakt så där 28 år, gymkort, blond, Gucci överallt där det rimligen kan stå det och hela plånboken fylld av olika kort som glimmade.
Jag ville nästan gå fram och krama henne, säga att det var okej. Alla fiser, ibland.
Fast kanske på toan då, och inte i en matbutik.. Hade jag kanske medlidsamt tröstat.

Män har ofta en mental regrederingsperiod när de tycker att det är viktigt att markera sin närvaro genom att ljudligt fjärta. Det kan t.om kompensera brist på humor.
Fast ändå, lite kul kan det vara ibland. Höhö.
Som för att markera slutet på en väldigt skitnödig mening någon annan yttrat.
Höjden av retorik.

Jag hade en flickvän, som hon var en aning grovkornig i sin humor.
Hade växt upp med bröder, på landet.
Således var det höjden av komik, att i sängen liksom smyga sig i bakhåll med röven, in under hennes täcke och släppa en rejäl brakare!
Sedan rullade man ihop henne och täcket som en en kåldolm, ströp extern syretillförsel och lyssnade förnöjt på de desperata ropen på hjälp där inifrån. 😈
Vi hade det rätt fint ihop.

Alla människor har sannolikt gjort saker för att maskera att vi fiser.
Jag minns en dejt, nån gång på nittiotalet måste det varit för vi hade sett Cardigans live.
Vi går från konserten, sommarkväll, en svag bris och lukt av syrener i luften.
Men. Jag. Måste. Verkligen. Fisa.
Det slutar att jag gör ett tokroligt, sådär charmigt crazy utspel och rusar framåt ca 50 meter under tjoande utrop. Samtidigt som jag passar på att lägga den kraftigt emotsedda brakaren.

Ett dumt drag. För hon kom ju ikapp den, den låg ju som ett svavelosande moln och väntade på henne på halva sträckan. Det rådde ju praktiskt taget stiltje och inte en människa i närheten.
Hon flinade men sa inget lyckligtvis, och jag fick ändå hångla.
Hon hade nog också bröder.

Vi hade en mycket öppenhjärtig diskussion i ett sällskap – en kräftskiva – där alla i praktiken redan raggat och legat färdigt med varandra så det redan var kört.
Hur man kan längta efter att sova själv i en sämg, kura sig under täcket, och bara fisa hur mycket man vill.
Till och med njutningsfullt sticka ned näsan under kanten efteråt, och förfasa sig:
JA DEN luktade illa!

Det kan vara jobbigt att vara två i samma säng, och fisa. Dels tycker jag väl egentligen att man skall försöka undvika att vara SÅ nära om det går, men nöden har ibland ingen lag.
Då gäller det att fisa medan hon är på toaletten, borstar tänderna eller whatever.
Och sedan fläkta desperat med täcket för att bli av med ångorna alternativt kapsla in dem runt kroppen så att det inte märks.
Då är det i alla fall jävligt jobbigt om hon är snabb, alternativt vill kramas.
Då kan det bli lite jobbigt en stund.

En annan metod för att fisa, om man faktiskt ändå redan delar säng, och inte hittar någon trovärdig förklaring till att bege sig på fisexpedition i lägenheten, är ju att göra en riktig fuling:
Att föra skinkorna lite milt isär med fingrarna så att endast ett pysande ljud uppstår.
MEN oj vad sådana smygare kan lukta dock..

När man införde rökförbudet på krogen i Sverige förflöt det ganska smärtfritt. Folk fogade sig relativt snart, och på det hela taget var väl initiativet ganska vettigt.
Men det fick en otrevlig bieffekt: Helt plötsligt märkte man hur folk LUKTADE på krogen.
Och blev varse att de faktiskt fes. Tjejer MED!

Min kompis berättade dock skräckhistorien nummer ett.
Han hade fått med en tjej från krogen, ja det var förresten från Park Lane – ett femställe! – och de hamnade inte helt otippat i sängen.
Det artade sig väl relativt väl – och de fann sig så småningom involverade i en sk ”69:a”.
Alla vet väl vilka gaser rejält med blandad dryck under kvällen kan medföra, och när det är som bäst så kan tydligen tjejen – som sitter grensle över hans ansikte med huvudet fixerat mellan två ridsportslår – inte hålla sig.
Fiser.

Inte hela världen kanske, men det tog inte slut där.
Hon var tydligen lite dålig i magen. Hon råkar ”stänka lite”.

Tjejen säger inte ett ord, samlar ihop sina kläder, klär på sig i hallen och går utan att säga ens hej då.
En sedelärande historia från livet i storstan.