Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Krogar vi minns – Schumadia!

2012-06-10 av ozelot

Alla har vi haft våra favoritställen på nöjeskartan. De kanske inte var så hippa direkt och klientelet kunde ibland lämna en del övrigt att önska, men de var i alla fall pålitliga och trofasta och hälsade dig som en gammal familjehund i dörren innan de långsamt masade sig tillbaks till favoritplatsen framför brasan.
Och likt gamla familjehundar togs de så småningom av daga, en efter en, till alla oss barnostalgikers djupa sorg och ruelse.
Det är många krogar som kommit och gått i den här staden – och tänker man efter lite inser man nog att de inte ens var särskilt trevliga utan uppfyllde alla kriterier på en klassisk ”sylta” – men de var i alla fall MIN sylta.

Ett sånt ställe var Schumadia i de lokaler där Notting Hill idag ligger – en ganska uppsnofsad men trevlig om ändå lite anonym version av en sportpub som inte sänder sport.
Det gjorde förvisso inte Schumadia heller annat än undantagsvis då man lyckades förmå ägarparet att ratta in rätt kanal på tjock-tv:n som oftast stod på med jättehög volym (mannen var lomhörd).
Ägarparet var ett gammalt par från Serbien och laget över alla var givetvis Röda Stjärnan – och satt man väl inne med lite kalenderbitarkunskaper om det laget (själv kunde jag stoltsera med att jag kände till att Bojan Djordjic och till och med hans far Ranko representerat den klubben) kunde man riktigt se hur det glittrade till i ögonen på den ganska barska med godhjärtade matronan – och hade man tur trollades det fram en liten flaska med ”medicin”.

Man fick i alla fall en intressant inblick i serbiskt familjeliv utan att lämna långgatorna: Hon var matriarken som styrde allt, lagade maten och domderade bland kastruller och var inte sen att säga ifrån om hon tyckte att någon fått lite för mycket innanför västen, och framför allt, att inte fel person fick det.
Hon var mycket noga med att poängtera att det var ett respektabelt ställe och inte alls som Sejdeln t.ex med sin publik av i alla fall på den tiden ganska medfarna existenser – även om man efter en snabb översyn av lokalen kunde invända att den distinktionen kunde vara nog så hårfin.

Mannen var mer en gåta och var man inte en frekvent gäst kunde man nog fråga sig vad han egentligen gjorde där. Hans uppgift verkade mest bestå av att muttra ohörbart och då och då under en akt av oändlig självuppoffring masa sig upp från tv-soffan och hälla upp en ölglas till någon nödställd innan han stapplade tillbaka igen ofta efter att ha glömt att ens ta betalt.

Det var inget perfekt ställe men det var mitt ställe, och jag vet inte hur många korpmatcher på Heden som slutat med oändligt utdragna taktiksessioner på Schumadia på Nordhemsgatan tills vi nästan fick ledas därifrån – eftersom flaskan med ”medicin” ofta trollades fram på småtimmarna. En gång minns jag hur vår normalt sett ganska ståtliga lagkapten Jonas försökte mörka sig från ”behandlingen” och helt enkelt hällde ut den i en blomkruka. Någon vecka efteråt var växten död.

Men till mitt favoritminne av alla från Schumadia: Vi var ett gäng som varit där ganska tidigt och på något sätt listat ut att den grånande damen fyllde sjuttio år – det stod blommor lite varstans och en halväten tårta vittnade om jubilaren i text med rosa marsipan. Det tisslades och tasslades i lönndom, och några timmar efteråt hade vi i tysthet skramlat ihop till en chokladkartong från T-livs och dessutom styrt upp en MANSKÖR (med ett och annat sporadiskt kvinnligt inslag) som på ett hemligt tecken stämde upp i ett mäktigt Ja-må-ha-leva med en liten extra vers på serbiska!
Du må tro att medicinflaskan kom fram både en och fem gånger den kvällen och hade vi inte varit fullvuxna allihop hade vi nog blivit adopterade och bortgifta hela bunten.

Men alla sagor har ett slut, och så småningom började man ana att Restaurangen sjöng på sista versen.
Det målades och fejades i lokalerna under en sommar som vi trodde bara innebar välförtjänt semester vid Adriatiska havet, och rätt vad det var stod det Notting Hill på dörren, vaniljfärgade väggar och massa prålig inredning hade ersatt de insuttna (och inrökta) möblerna och ”musik” hade ersatt den brölande tv-apparaten.
Och inget var sig likt.

Fast en gång tittade jag upp – och där stod ägarinnan i fönstret precis ovanpå lokalen och tittade ner på gatan!
De bodde tydligen där i våningen ovanför – eller så hade de gjort en deal med fastighetsägaren – och nu vinkade hon glatt och slängde käft med sina gamla bargäster. Helt ville hon nog inte släppa greppet och det är vi tacksamma för.

En kommentar på Krogar vi minns – Schumadia!

  1. KD

    Jag kommer ihåg att jag åt där en gång och fick en köttbit som med råge passerat bäst före datumet. Åt dock upp allt eftersom jag var livrädd för tanten i köket.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-04-20

Skronks platta heter LIVSTID och den första låten har namnet  LITEN FÖRHOPPNING. Johnny Larsson plottrar och söker sig truligt fram på gitarren och Jan Hidgård testar sin flygfärdighet på saxen på ett ungdomligt sätt. I NUTIDA DIALOG  hittar de två sensibla herrarna tonläget i en vardagskonversation, lite loj och splittrad…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-04-21

Arbetarna slamrar tusen och solen värmer fin vårdag city är en härlig plats för oss ibland är det skönt att lyssna på Coltrane eller Satie Månljuset finner galaktiska tömmar Det måste gå att leva i kärlek varje dag tills pyramiderna faller likt korthus genom tiderna Small faces är ett gryffe…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-04-20

Physalis,  en kartong man köper ute Ta ut frukterna ur sina blad Ta bladen och sätt i era begonior eller i påskträdet Skär frukterna i fyra delar Lägg i en skål Ta en msk vatten En HALV flaska akacia honung Koka i micron på det näst högsta i 6 minuter…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...