Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Krogar vi minns – Schumadia!

2012-06-10 av ozelot

Alla har vi haft våra favoritställen på nöjeskartan. De kanske inte var så hippa direkt och klientelet kunde ibland lämna en del övrigt att önska, men de var i alla fall pålitliga och trofasta och hälsade dig som en gammal familjehund i dörren innan de långsamt masade sig tillbaks till favoritplatsen framför brasan.
Och likt gamla familjehundar togs de så småningom av daga, en efter en, till alla oss barnostalgikers djupa sorg och ruelse.
Det är många krogar som kommit och gått i den här staden – och tänker man efter lite inser man nog att de inte ens var särskilt trevliga utan uppfyllde alla kriterier på en klassisk ”sylta” – men de var i alla fall MIN sylta.

Ett sånt ställe var Schumadia i de lokaler där Notting Hill idag ligger – en ganska uppsnofsad men trevlig om ändå lite anonym version av en sportpub som inte sänder sport.
Det gjorde förvisso inte Schumadia heller annat än undantagsvis då man lyckades förmå ägarparet att ratta in rätt kanal på tjock-tv:n som oftast stod på med jättehög volym (mannen var lomhörd).
Ägarparet var ett gammalt par från Serbien och laget över alla var givetvis Röda Stjärnan – och satt man väl inne med lite kalenderbitarkunskaper om det laget (själv kunde jag stoltsera med att jag kände till att Bojan Djordjic och till och med hans far Ranko representerat den klubben) kunde man riktigt se hur det glittrade till i ögonen på den ganska barska med godhjärtade matronan – och hade man tur trollades det fram en liten flaska med ”medicin”.

Man fick i alla fall en intressant inblick i serbiskt familjeliv utan att lämna långgatorna: Hon var matriarken som styrde allt, lagade maten och domderade bland kastruller och var inte sen att säga ifrån om hon tyckte att någon fått lite för mycket innanför västen, och framför allt, att inte fel person fick det.
Hon var mycket noga med att poängtera att det var ett respektabelt ställe och inte alls som Sejdeln t.ex med sin publik av i alla fall på den tiden ganska medfarna existenser – även om man efter en snabb översyn av lokalen kunde invända att den distinktionen kunde vara nog så hårfin.

Mannen var mer en gåta och var man inte en frekvent gäst kunde man nog fråga sig vad han egentligen gjorde där. Hans uppgift verkade mest bestå av att muttra ohörbart och då och då under en akt av oändlig självuppoffring masa sig upp från tv-soffan och hälla upp en ölglas till någon nödställd innan han stapplade tillbaka igen ofta efter att ha glömt att ens ta betalt.

Det var inget perfekt ställe men det var mitt ställe, och jag vet inte hur många korpmatcher på Heden som slutat med oändligt utdragna taktiksessioner på Schumadia på Nordhemsgatan tills vi nästan fick ledas därifrån – eftersom flaskan med ”medicin” ofta trollades fram på småtimmarna. En gång minns jag hur vår normalt sett ganska ståtliga lagkapten Jonas försökte mörka sig från ”behandlingen” och helt enkelt hällde ut den i en blomkruka. Någon vecka efteråt var växten död.

Men till mitt favoritminne av alla från Schumadia: Vi var ett gäng som varit där ganska tidigt och på något sätt listat ut att den grånande damen fyllde sjuttio år – det stod blommor lite varstans och en halväten tårta vittnade om jubilaren i text med rosa marsipan. Det tisslades och tasslades i lönndom, och några timmar efteråt hade vi i tysthet skramlat ihop till en chokladkartong från T-livs och dessutom styrt upp en MANSKÖR (med ett och annat sporadiskt kvinnligt inslag) som på ett hemligt tecken stämde upp i ett mäktigt Ja-må-ha-leva med en liten extra vers på serbiska!
Du må tro att medicinflaskan kom fram både en och fem gånger den kvällen och hade vi inte varit fullvuxna allihop hade vi nog blivit adopterade och bortgifta hela bunten.

Men alla sagor har ett slut, och så småningom började man ana att Restaurangen sjöng på sista versen.
Det målades och fejades i lokalerna under en sommar som vi trodde bara innebar välförtjänt semester vid Adriatiska havet, och rätt vad det var stod det Notting Hill på dörren, vaniljfärgade väggar och massa prålig inredning hade ersatt de insuttna (och inrökta) möblerna och ”musik” hade ersatt den brölande tv-apparaten.
Och inget var sig likt.

Fast en gång tittade jag upp – och där stod ägarinnan i fönstret precis ovanpå lokalen och tittade ner på gatan!
De bodde tydligen där i våningen ovanför – eller så hade de gjort en deal med fastighetsägaren – och nu vinkade hon glatt och slängde käft med sina gamla bargäster. Helt ville hon nog inte släppa greppet och det är vi tacksamma för.

En kommentar på Krogar vi minns – Schumadia!

  1. KD

    Jag kommer ihåg att jag åt där en gång och fick en köttbit som med råge passerat bäst före datumet. Åt dock upp allt eftersom jag var livrädd för tanten i köket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-07-09

Foto: Isabell Kirstinä Skriftställaren Linus Kuhlin har skrivit en rockbiografi om punkbandet Cortex där bl a Freddie Wadling och Gert Svensson var med. Boken heter SKUGGORNA KOMMER och den släpps den 2 augusti samma dag som Freddie skulle fyllt 67 år. Om han inte trillat av pinn. Dennis Lyxzén har…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-07-14

Sömnens rike härskade för den psykiskt sjuke I långa bomullsstavar över vallmofält   Cyklar ska inte demoniseras på sin ultraljudstripp De ska smyckas med trollkarlsstavar   Jag stämmer upp en stilla glad lovsång till Jesus för att frälsningen rocknroll och Eva finns   Nä, Life of Brian är inte hädelse…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-04-15

Det är människans vackraste egenskap att hon förtjänar att bli älskad Popmästerverket The sin of pride med Undertones fångar hela romantikens väsen på en platta De borde bli burna i guldstol för den insatsen Har de ingen heder regeringen Vad sysslar de med i Afghanfrågan? Man skäms ju för att…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-07-19

Bofunken Knut kom ut med Eva Rydberg Hos Lotta Engberg på Liseberg förra gången Det var sevärt och hörvärt Eva klädd i gredelin, grålila spetsklänning och dito kappa. Hon sjöng sin nya platta, den första på 30 år Om att hon ville åka till himmelen. Och ligger inte den länge…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-04-29

I torsdags var jag nere i Sockerbruket på Tredje våningen. I dessa magnifika lokaler så arrangerade Levande musik ett skivsläpp med Karin Johansson och Finn Loxbo. Denna duo är något alldeles eget. Karin Johansson spelar flygel som hon preparerat på olika vis. Finn Loxbo alternerar mellan två gitarrer och använder…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...