Bechdelstestet avser att besvara om en film innehåller två kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om något annat än män. Det är programförklaringen för nya filmbloggen Flickorna – en diskussionssida som väcker nyfikenhet istället för att stänga ute.
Att filmfiktionens regelverk skrivs med en ganska manschauvinistisk penna är svårt att argumentera emot särskilt om betänker rollbesättningspolitikens snedvridna logik, men även hur kameran ofta får representera det manliga ögat.
Skuldbeläggandet är dock inte lika enkelt då kvinnor i lika (?) stor utsträckning bidrar till att vidmakthålla strukturerna – därför är Twilight givna kassasuccéer och ungdomskulten lever kvar åtminstone för de kvinnliga skådespelarna.
Filmbloggen Flickorna är ett uppfriskande tillskott till den seriösa filmdiskussionen därför att den på ett tämligen direkt sätt lyckas bedriva filmkritik utifrån ett feministiskt perspektiv utan att för den sakens skulle brännmärka några tilltänkta antagonister.
I stället förmedlar de aha-upplevelser genom att konstruktivt peka på exempel där aktörerna valt att göra film med en annan ingång och andra regler, med ett tilltal som känns ärligt och direkt utan ängsliga blickar på de prestigefulla kultursidorna.
Sidan drivs av filmkritikerna Maria Domellöw-Wik och Emma Engström och har bara funnits sedan i maj, men jag håller tummarna för en fortsättning. Illustrationer av konstnären och författaren Linda Spåman.
Det är hursomhelst en blogg man kan ha lika stor glädje av oavsett om man är Maja 19
eller Hasse, 57.
Eller tvärtom hoppas jag.
