Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Vårt behov av sorg

2012-10-30 av

Första gången jag hörde Blaze Foley var från en inspelad cd-r skiva precis när digital musik var nytt; en bekant jobbade som städare på en nattklubb och hittat ett trasigt kuvert utan adressat. Ur kuvertet trillade en hemmabränd skiva, med en gul post-it lapp på där det stor: ”till djn – bra skit.”
I darrig blå kulspets, som om raderna skrivits mot en rygg som inte kunde stå still.

Blaze Foley dog enbart fyrtio år gammal – eller ja – i själva verket sköts han till döds i ett nattligt handgemäng:
Gärningsmannen var sonen till en av hans egna dryckesbröder.
Skjuten rakt framifrån, i bröstet, nödvärn sades det. Ingen vet.
Omständigheterna var minst sagt förvirrade: vare sig fadern eller sonen lyckades avlägga något samstämmigt vittnesmål kring det inträffade.

På en av de få inspelningarna som finns bevarade kan man höra ett spädbarn i publiken klaga.
På en annan en troligen ganska bedagad kvinna böna och be över att få höra sin älsklingslåt.
Lång väg till Exet där, lång väg till skvalpopen från dj-båset, där min vän råkade städa och hitta denna låtskatt.

På den tiden hade jag en bärbar CD-spelare med tillhörande hörlurar av ordinärt märke.
Inte ens en kreddig kassettspelare som säljs på ebay för dyra pengar idag.
När sorgen träffade mig hårt i magen mer än en gång kunde jag packa min portabla cd-spelare, ett handfull skivor, en oförsvarlig mängd vin, och bara gå: Rakt ut i skogen.
Att söka mörker, att söka sorgen. I brösthöjd.
Inte i ryggen; som inte vill stå still.

Blaze Foley kan sägas personifiera den Austin-baserade sk. Oultlaw-countryn.
Country var – och är populärt – i den staden, på samma sätt som det idag är i den här, och det finns många som vill sola sig i dess sorgesamma historier utan att för den saken vilja leva dem.
I varenda hypertrendig jeansaffär står en gammaldags halvmanuell fabrikssymaskin som driver in stygn av autencitet i obehandlat purpurblått denimtyg.
Svartvita etiketter med rallare, kvinnor som tvättar i en bäckfåra.

Blaze kräktes nog lite i munnen.
Som en protest mot de unga modelejon som plötsligt brukade dyka upp på Austins Honky Tonk-barer, med silverbespetsade cowboyboots i mjukt läder som kostade mer än en trailerhyra för ett halvår, började han som ett illa förklätt hån linda sina egna skospetsar med silvertejp.
Sedan gick han på scen, redan halvfull på kvällens förskottsgage, och framförde sina tonsatta skillingtryck med sin säreget uråldriga mörkerstämma.
I bakgrunden kan man höra klirret från bourbonflaskor ackompanjerat av änkekvinnors amorösa propåer.

Kanske fick han sova över, i en varm kvinnlig famn efter spelningen, den gode Blaze.
Man får hoppas det.
Faktum var att han, när han inte övernattade under ett biljardbord med barägarens goda minne – eller under avklädda stjärnor – brukade sova i en avlagd bil han fått sig tillskänkt av en vän.
I bilen efter hans död gjordes det sedermera inbrott, och en av de få originalinspelningar som finns bevarade med Blaze Foley försvann.
En tidigare mastertape hade konfiskerats av DEA (Drug Enforcemant Agency) sedan en exekutiv skivbolagsproducent åkt dit i ett narkotikatillslag.

Med Blaze Foley i hörlurarna på en volym som den billiga portabla cd-spelaren föga medgav, kunde jag således rasa omkring där i skogen: Med bröstet sprängfullt av inbillat utanförskap och vin-förstärkt olycka. Skrämde upp skogens djur och säkert en och annan joggare med min olyckliga falskbröl-sång.
Sedan satte jag mig nog på en stubbe och grät en skvätt, innan jag återvände till civilisationen.
Var är hållplatsen?

Till Blaze Foleys allra bästa vänner hörde Townes van Zandt och Merle Haggard.
De har i likhet med flera andra ikoner ur den amerikanska countrytraditionen fört Foleys låtarv vidare.
Nuförtiden kan man såväl köpa Blaze Foley på Itunes och lyssna på Spotify.
Man kan även även hitta dem i skivhandeln.

Blaze Foley blev med tiden skicklig på att traktera silvertejp, och skapade med fingerfärdighet gärna egna kollektioner där bara fantasin satte gränser.
Till exempel en frack av enbart silvertejp som han brukade spatsera omkring i genom centrala Austin.

Eskorterad till sin sista vila – där Townes var en av bärarna –
bars Blaze Foley fram i en kista med handtag tillverkade av silvertejp. En sorts värdighet.

//Ozelot

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-12-08

  I tider som prånglar ut trista nyheter som kan göra den bäste uppgiven så uppstår  ljuset. I mörkret fladdrar alltid ett ljus. Våra brinnande hjärtan. Samtidigt som politiker verkar ha fått fnatt eller tvingas till dåliga beslut pga kompromisser och många svenskar känner sig så otrygga att de lägger…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...