Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Den andre mannen

2012-11-26 av ozelot

Tystnaden efter du drog; en kvardröjande doft av parfym. En spotify-lista fylld av portugisisk fado-musik och ett askfat på blkongräcket, djärvt balanserade precis på kanten. Det var så du ville ha det tror jag.

Sorgen av att vara den som var sist kvar, och att inventera spåren efter dig likt en besatt rättstekniker.
Ditt DNA all-over-the-place, kvartsrökta cigaretter med ditt läppstift som jag nu röker girigt.
Tar djupa halsbloss, håller kvar dig lite längre än jag borde.

Det var en stulen helg, jag var dig förvisso trogen, du var bara otrogen.
Jag var den andra mannen, och lika mycket som jag hatade känslan att du nu återvände till en annan, lika mycket älskade jag känslan vad du riskerade, och gör gång på gång.

Samtidigt: En medkänsla med den mannen som var den försmådda.

Lyckligt ovetandes men likaledes försmådd.
I sin mage måste han känna en molande känsla.
Hur han ville ta fatt i ditt ansikte och kyssa dig. Men tvekade, självförtroendet som vacklade.
Det gjorde i alla fall jag, då det drabbade mig.
När det hände rubbades min självkänsla och tilltron till mänskligheten skakade i sina grundvalar.
Världens mest attraktiva person var man då, i en handvändning, en spottloska på allas näthinna.
Otrohet.

Jag tror inte otrohet handlar om att någon egentligt tillkortakommande; hos den försmådda alltså.
Inte ”tråkig i sängen”, eller ens tråkig i någon mindre allmänhet.
Ofta tror jag att själva otroheten, brottet, är rätt kass och bara förknippad med skuldkänslor.
Något man skyndar sig igenom, för att få det gjort. För att man kan.
Men det finns nog undantag. Såklart.

I det perspektivet vill jag ju naturligtvis se mig själv som undantaget.
Som en riktningsförändring.
Som att du kommer att välja mig till sist, vilket vi vet innerst inne aldrig kommer ske.
Lånad tid.
Jag är inte den det är synd om här, det är inte synd om dig.
Men fan vad jag vill att du skall komma in igenom den där balkongdörren igen, och låta den brandgula badrocken av sjuttiotalsfrotté falla.

Måsarna kivas sinsemellan nere på gården om något kvarglömt byte, nån fyllskalle har lämnat en halväten kebab på ett trädgårdsbord.
Portugisisk fado ur ett par burkiga datorhögtalare blandas med måsskrän och ljudet från en avlägsen bilsstereo. Umpa Umpa.
Någonstans där bortom: Det Stora Havet och allt som aldrig blev.

Jag är den andre mannen.
Känslan med det där lilla lyftet dina höfter utförde för att bli befriad från dina trosor var magiskt, spännande. Kärleksfullt, men solkigt.
Det finns få andra saker i tillvaron som initierar de kickarna.
Den smått desperata uppåtblicken: Du ville ha mig inuti. Nu.
Men den andre mannen, det är jag.
Kickarna varar inte hur länge som helst.

Jag tittar på dina bilder på Facebook, tänkte om det var vi.
Och tänker på det jag åtrår som mest: Den andre mannens revir.
Att få gå och hålla dig i handen på en gata utan att skämmas. Att få ge dig en puss på ett café.
Vilken hopplös dröm.

Jag ser ut över den lilla världen som blev som universum för en stund.
Jag får inte ringa dig.
Allt jag har är dina kvarblivna artefakter, dina fimpar,
nån kvarglömd SSRI-tablett, minnet av din hud.
Du var hos mamma, hette det.
Nej, du var hos mig.
Hur jag önskar att du en gång skulle stå för det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-11-08

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...