Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

2012, del 1: ”…önskat att man kunde göra en ”Kvinnan som hoppade av Flumride på Liseberg”-grej.”

2012-12-26 av

Sitter och tänker sådär klyshigt
”Näh, har det redan gått ett år?”.
Oerhört omtumlande år har det varit. Ett utav de jobbigaste, men också…ett utav de absolut finaste.
En extrem berg- och dalbana som ibland varit så häftig att man önskade att man kunde göra en ”Kvinnan som hoppade av Flumride på Liseberg”-grej och bara rymma ifrån allt.
Samtidigt har det varit så fruktansvärt roligt att jag blivit helt överväldigad och trott jag levt i någon drömvärld. Fantastiska ingivelser gång på gång från så många olika typer av människor och håll. Sådant jag tidigare visualiserat och drömt om har sakta men säkert, en efter en blivit till verklighet.
TACK för det, säger jag bah.
Halleuljah, prisa gud och hare krishna, hare rama….

Jag ser tillbaka på året som gått och blir både lite ledsen, väldigt glad, en aning generad och smått chockad över vad som hänt. Mest glad, förstås.

Januari

Jag däckade 30 minuter efter tolvslaget på nyårsafton och mådde inte så bra. Hade då varit tillsammans med min dåvarande pojkvän i bara någon vecka. Kändes inte som någon bra start då detta var den första festen vi gemensamt gick på.
Hehee…
På samma nyårsfest blev jag också ”Lilli och Sussi” kring köksbordet där vi var ett gäng som satt och prata. Jag hade söndervåfflat och blonderat hår med kajal och mascara som smetats ut till rough på mina kinder. Det är förmodligen mitt starkaste minne från den kvällen.

Utsikt från Gothia Towers och Heaven 23. Pappa bjuder mig och systern på räkmacka och firar arbetslösheten.
Efteråt tar han med oss på Jobbmässa i Svenska Mässans lokaler.
Ingen av oss tre är sugen på att jobba i gruva i lappeland och vi fortsatte vara arbetslösa ett litet tag till.

Tillbringar flera mörka kvällar på Centralstationen i Göteborg i väntan på tåget hem från radiomöten och DJ-pass.
Håller mig vaken och vid liv med den här spelningslistan. Köper ganska ofta Fotosidan och äter övermogna bananer som de brukade bjuda ”barnen” på utanför pressbyrån.

Jag drog med syster Louie till Göteborg och visade henne min nya favoritlunch på Café Berlin. Hon dog nästan godhetsdöden av champinjonsoppan och hummusmackorna. ”Herregud! Varför har vi inte gått hit fler gånger?!”
Tror mest på att hon levt för mycket på toast och havregrynsgröt där ute i sitt torp i byn den senaste tiden.

Mars

Jag åker longboard för allra första gången. Min vän Bruno visar hur jag ska göra, men blir besviken på mig när jag inte åker i converse. De slutade mer med att han fick åka omkring och jag stod längst ned i backen och försökte fånga rörelseoskärpa.
Det var i alla fall en väldigt varm och solig dag i Slottskogen. Våren!

Det var även vår hemma i boshen.
Hemma hos Louie var det fullständigt kaos med fröpåsar, lökar, krukor och jord mest överallt i hennes torp.

…men det var fint ändå, speciellt ute på hennes åker. Medan hon satte frön riggade jag upp mitt kamerastativ och sprang fram och tillbaka medan kamerans självutlösare tryckte av.

Jag fotograferar massa band och artister och får höra bra musik mest hela dagarna, främst på Henriksberg där jag spelade skivor mest hela dagarna och kvällarna. Lär känna massa nya människor och mina antal vänner på Facebook tar nya höjder. Plötsligt blir jag en av de där jag alltid föraktat och får 500 vänner. Sanslöst…

Jag hänger med gänget i Superlife Podcast, Mattias och Fredrick, på helgerna och fick en gång agera gäst i deras program. Ibland var jag kaffeflicke och fick servera kaffe under unspelningarna. Hard work.
Är ni intresserade av en göteborgspodd med”trivia, skrönor och populärkulturella iakttagelser” med en überexpert på onödiga men oh så intressanta ting och en arg kumling
– lyssna på dem här.

Ibland klättrade jag i träd som blåst ned av vinterns alla stormar i Sollebrunn. Promenerade i skogen och åt fruktsallad tillsammans med mamma ute i vårsolen.

April

Jag är alltmer på Henriksberg och spelar skivor på Late Night Club.
Takterass med skönaste utsikten över Göteborgs hamn!

Mellan mina stunder i DJ-båset får jag höra band från hela Göteborg, som Raekum Dexter. Titta och lyssna på dem, de är göörfina!

Det är peace and love med lite klorofyll och grässtrå i våra hår.

Firar födelsedagar, går ut med vänner och träffar kompisarnas kompisars kompisar. Nytt folk kommer lika fort som de går och
oväntade gamla bekanta dyker upp igen. Plötsligt känns hela Göteborg som en enda stor familj, nästintill inavel. Alla känner alla, och jag får vara med – en liten Sollebrunnare. Eller, jag menar jag bor ju ”strax utanför Göteborg”. Häh.

Jag följer med radiokollegor och intervjuar band och artister som är ute på turné. Som t ex Cookies n Beans. Radiokollegan Stefan Garyd och jag hjälps åt och har det riktigt kul tillsammans.

Maj

Det är ännu mer sommarvärme och folk visar upp mer hud än någon gång tidigare under detta år.

Jag visar också hud, något jag fick lida för ganska rejält senare.
Jag springer ut på maskrosåkern med självutlösaren och kör en photosession med mig själv.
Självklart var jag både barbent och barfota. Lyckas hoppa på en supervass pinne som åker rakt upp i tån.
Använder en Happy Period-binda som plåster för att försöka stoppa blodet. Hoppade på ett ben hemåt efteråt.
Jag får gå med käpp i någon vecka eller två och äta medicin för att lindra svullnaden. MEN vad frän jag kände mig med käppen.

Jag klipper av mig håret och skaffar någon page-liknande frill.
Sitter för första gången för året på uteserveringen. Firar sommar och sol med världens bästa…

Calle, min föredetta chef på Alingsås Tidning. Han är en såndär person man (tyvärr) ser ytterst sällan. Sisådär…två gånger i halvåret. Första gången jag träffade honom på det där ”Huum…ska du få skriva för Alingsås Tidning, eller inte?”-mötet var jag en aning rädd för han. Han kändes så frän, och jag var så…icke-frän. Men! Så fick jag börja skriva för tidningen och Calle var den skönaste Calle jag någonsin träffat! The man with the typical bad göteborgsordvitsar på varje möte.

Juni

Inleder juni med dunder och brak då jag kollar in Pusterviks nya lokaler för första gången.
Movements, Teaspoon och Transwagon spelar på stora scenen.

Jag står och lyssnar på allt tillsammans med min syster Louie. Efteråt stod jag och tvistade med Bruno, Mattias och Cicci, som här ovan ser är sådär uberglad som man alltid själv vill vara.
I slutet av kvällen hoppade jag ganska besvärtligt på ett ben hem då jag fortfarande hade med mig min käpp.

För fjärde gången åkte jag till Sweden Rock Festival. Det kändes nästan som att komma hem.

Jag såg flera band. Kameran och jag stångade oss fram i publikhavet och jag lyckades plåta både Rival Sons, Nationalteatern, Graveyard, Twisted Sister (uuhuh, fråga mig inte varför jag bestämde mig för att kolla på dem, och fråga mig ICKE hur jag lyckades ta mig allra längst fram…herregud), The Darkness (se bild ovan) mfl. Sångaren i The Darkness, Justin Hawkins, använde senare en utav mina bilder från spelningen som sin profilbild på Facebook.
Hallelujah Hare Rama-lyckan!

Jag träffade av massa roliga, konstiga, jobba, besvärliga, omständiga, trevliga, käcka människor i olika stånd, campingplatser och konserter.
En utav dem träffade jag framför Zeppelin-stage när Graveyard spelade – Dennis (höger), han hade världens bästa tatuering på armen.
”Om man är positiv som fan så går allting bra”
It was meant to be att vi skulle hänga resten av festivalen.

En annan jag hängde mycket med var min skånska trädgårsdodlarhobbitbror Tobias. Vi ses sisådär en gång vartannat år, men han är ändå en av de skönaste människorna jag känner. Jag kan när som helst skicka ett sms till honom med helt oviktigt eller ”fånigt” innehåll , men han fattar och hakar på ändå. Vet inte hur han gör, men han gör det bra!

Jag vaknar upp en morgon på festivalen och inser att jag fyller år. 20 år…

…och min syster Louie gör födelsedagstårta med grädde, grädde och återigen massa grädde.
Nomnom! Världens största födelsedagskalas med världens finaste människor på världens bästaste Sweden Rock.

Så,
junimånad och Sweden Rock för vara sist ut i den här första delen av tillbakablicken över 2012.
I nästa inlägg forsätter jag att vara nostalgisk och titta tillbaka på de senaste halvåret. Mycket nöje.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-14

Idag lördag den 14 September hade SENIOR SLACKERS släppfest för sin nya singel TUTT PUPP RUFF på ELIS CORNER kl 12.00. De muntra seniorerna firade med kaffe & te och Falck slog på stort med en chokladboll. Det var luftigt och halvtomt i lokalen. Falck & Ollikainen lyssnade var och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-01

Folket behövde något att tro på Folket fick rocknroll Johan Lindqvist har ju inga VALÖRER när det gäller att bedöma musik Han hyllar både den suveräne rocklegenden ULF LUNDELL & plastdrottningen Molly Sandén Älskade Eva Ullesudd Stjärnorna blinkar till dig i natten i tyst samförstånd för alla älskar dig jag…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-08

Primadonnan/jag var i Toleredskyrkan och där va en Fridolfsson gammal jazzbasist som man träffade på Neffe. Han spelade inte själv denna gången men det gjorde hans barn – Alma Fridolfssons kvartett. Det va en onsdag i Augusti. Det va jazz på svenska men Alma Fridolfsson på sång, Edvin Fridolfsson på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...