Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

2012, del 2: ”…och där satt jag på bajamajan medan Kraftwerk dunkade mig både under- över- bak- och framifrån!”

2012-12-27 av

Då var vi inne på del 2 på den här årskrönikan i bilder.
När jag har tittat tillbaka i mitt bildarkiv (föreställ er nu hur jag kliver in i en walking closet som ser ut som den där bokaffären i Harry Potter, fast istället för kläder och skor är det bara massor av stora böcker och pärmar med fotografier i…) är jag så jädrans glad att jag tagit så mycket bilder (även om jag ibland blir skitförbannad och irriterad på mig själv också när hårddisken hänger sig pga överbelastning…). Kameran följer med mig vart jag än går. Den ligger alltid i väskan, oavsett om jag ska handla lite mat på ICA Maxi eller gå på festival. Till en början tyckte några av mina polare att det var konstigt, de kände sig besvärade då det visste ”Amäh nu kommer den där kameran fram igen…”.
Men efter att ha bloggat ganska så länge och intensivt för www.jsvin.blogspot.com där jag visade upp alla bilder så började de fatta grejen tror jag; att det faktiskt är kul att se tillbaka då den simplaste lunchen på det där sunkiga sushihaket, eller dansen framför gatumusikantbandet som var så jäkla bra, fast man inte kommer ihåg vad de hette. Typ…
Klyshigt, oh så klyshigt – men bilder säger mer än tusen ord. Det bara är så.

Juli

Sweden Rock Festival var över, men inte sommaren. Den här glassen såg så fin ut på bilden vid kassan, men när jag beställde denna regnbågshippiepeaceandlove-glass var den ganska trist. Inte så god heller. Men… det var ju sommar och då ska man äta glass!

På tal om mat, jag blev bjuden på en fest. Knytkalas. Robin var där och bjöd på hackkorv. Han har snackat så mycket om den där hackkorven och hur ”fantastisk” den är, men när han berättat vad den innehåller har jag alltid tyckt han varit helt dum i huvudet. Men, nu hade jag ju den här korven rakt under näsan på festen och kunde inte säga nej, dessutom var den ju så fint dekorerad med tårtljus och hela köret…
Så, jag testa den och…
…kommer nog aldrig göra det igen.

Men Robin var glad ändå, han fick äta upp mina rester. Hannah hjälpte också till.

En annan kväll  spelade Ms. Henrik på Henriksberg. Han är göörbra, så om ni får chansen någon gång så tycker jag att ni ska kolla på’na. Vad han gör för musik vet jag inte riktigt. Psykedelisk electropop med för mycket rouge och lila läppstift, eh-he?

En, en endaste gång var jag ute och plockade blåbär iår. Jag är besviken på mig själv. Det är inte likt mig. Tidigare år har syrran och jag stuckit ut mest hela dagarna med vår bärbara högtalare, satt oss där uppe vid kyrkogården bland de fetaste blåbären och lyssnat på Black Sabbath och Bo Hansson medan söndagsbönerna läses upp i kyrkan någon meter bort.
Men…det var då det. U-hu.

Augusti

Det är sensommar och jag skiftar hårfärg. Fick en kommentar att det var mycket bättre än det ”morotsgröna” jag hade tidigare.
Jag skulle bli hjärtligt tacksam om någon där ute förklarar för mig vad morotsgrön är för färg.

Jag hänger vid CD-centralen och köper massa skivor mest hela dagarna. Personalen började känna igen mig ganska snart då jag började gå dit ganska ofta för sisådär två-tre år sedan…
”Jaha, då var det dags igen… Vad blir det idag då?”

Passade på att träffa lite vänner jag inte träffat på länge, som t ex Joacim. Han är en utav mina bästa vänner, även om vi ses sisådär någon gång i halvåret eller så. Lite roligt när man tänker tillbaka, vi lärde känna varandra på Helgon (häh, ja… om någon kommer ihåg) för snart fem år sedan.

Jag ansökte om fotopass till Alice Cooper’s spelning på Liseberg. Tillsammans med 20 andra fotografer stod jag nere i diket och plåtade  världens bästaste Alice. Fascineras över att hans röst knappt förändrats sedan de första plattorna från 69-70 ungefär. För övrigt så var det här första spelningen jag reagerade på att ”Oj…han ser ju nästan…gammal ut!”. Men, det är la inte så konstigt – menchen är ju 65 bast och har inte levt med solhälsningar och grönkålsdrinkar varje morgon.

Hey ho, let’s go!

Bara någon dag efter Alice Cooper så började jag jobba som funktionär på Way Out West. Jag hade aldrig tidigare varit funktionär och inte heller besökt den där omtalade festivalen i Slottsskogen. Har alltid tänkt att det är nog ingenting för mig. Inga band som jag riktigt klickat med och stadsfestival…näe, vettefaen.
Men nu, mina vänner – jag tar tillbaka allting jag sagt, för Way Out West var skämmestamejfaen ett minne för livet.

Vi hade fantastiskt fint väder den första dagen. Så mycket människor överallt och hela Göteborg var en enda stor fest. Jag måste sett helt konstig ut när jag närmade mig Slottsskogen. Jag bara stod och gapade. Med utsvängda jeans, The Darkness turnétröja från 2003 och kameran runt halsen var jag helt uppslukad. Helt tagen. Vädret, musiken, människorna…wow.

Jag hängde med Stefan, världens finaste (och med snyggaste smilet ever) radiokollega, som på något vis gjorde att jag kom in på backstage-området.
Gick fram till Elsa Billgren och sa att hon var bra. Har nog aldrig stammat så mycket i hela mitt liv, då var jag mindre nervös jag hängde med Andy McCoy från Hanoi Rocks i hotellfoajen under Peace and Love-festivalen 2007.

En kväll fick jag syn på ett gäng som pekade på mig i öltältet. Av någon anledning trodde jag att den ena av dem var Ozelot och gick därför fram för att säga hej. Ganska intressant med tanke på att det här var tiden innan jag började blogga för Göteborg Nonstop. Men, jag menar…han har man ju alltid känt på något sätt, utan att ha träffat människan. 
Självklart var det ju inte han. Jag kommer nu inte ihåg vad någon av dem hette, men vi hade ganska mycket att prata om i det där tältet ändå. Efter en stund tackade jag för mig…

…och gick iväg för att kolla på Black Keys. Jädrans vad mycket folk det var framför scenen. Alla dansade, sjöng och svängde som faen.

Jag träffade Molly också. Eller Molly som inte heter Molly, men han försöker vara svår och hemlig.
Han bor egentligen i Berlin, cyklar mest överallt och är därmed stolt över sina fantastiska vad- och lårmuskler.
Sen så hörde jag inte så mycket vad han sa då han hade gapat och öst så mycket under Refuseds gig och åt på en giant hamburgare. Men det var fint ändå.
Efter denna bilden togs skiljdes vi åt och har inte setts sedan dess.

Jag gick tillbaka till Way Out West och jobbade mitt sista och sena pass bakom scenen. Satt vid ett kravallstaket, vaktade och släppte in och ut medverkande band och artister fram till kl 02:00. Jag stod tillsammans med en tjej som pratade, pratade och pratade hur mycket som helst. Faen vad gó hon var. Kommer dessvärre inte ihåg vad hon hette.

Då vi var två vid det där kravallstaketet kunde jag springa iväg på bajamaja en kort stund. När jag väl kommer in och sätter mig på toa hör, och framförallt KÄNNER jag världens intro.
The Robots. Kvällens sista akt skulle avsluta festivalen
…och där satt jag på bajamajan medan Kraftwerk dunkade mig både under- över- bak- och framifrån! Tacka gud i himlen att jag satt där och inte vid staketet, för det där var skita på sig-upplevelse.

Plötsligt tog allt slut.
”Ja, men då…kan ni gå hem nu. Tack för i år!” kom en vakt fram och sa till mig och min funkiskompis.
Fefstivalen hade stängt igen. Helt tomt på folk, men fullt med tomflaskor, kvarglömda tygpåsar (this was the tygpåsfestival number one alltså!) och halvuppätna falafelrullar över hela området. Bara det var en upplevelse att se. Det var kallt, men jag kände mig ändå varm inombords.
Faen vad glad jag var.
Tack Way out West! 

Augustimånad avslutades med att det tog slut mellan mig och pojkvän. Stängde in mig lite och var ledsen ett tag.
Som tur var hade jag kattungar som kom och healade och tröstade mig om kvällarna.

September

Slutade va ledsen och började istället jobba på allvar på en konstutställning under Konstanten i byn.

Jag hade utställningen i ett gammalt 1800-talshus på min systers gård. Det här var andra året jag hade utställning i det huset. Bland verken hittade vi alltifrån kattungar till Justin Hawkins.
Hur det gick? Fantastiskt. Fantastiskt bra.

Det blev höstigare ute. Inte alls någo’ vidare tempratur för att gå barbent och kortärmat…

…istället blev det på med paraflax och halsduken. Slängde ut en kontaktannons på Facebook om att jag sökte lite sällskap en mörk lördagkväll i Göteborg. Räddaren-i nöden Emelie kom och underhöll mig.

Andra dagar hängde jag på radiostationen och lyssnade, pratade, spelade och diskuterade musik i flera timmar. Världens konstigaste och skönaste kollegor. Vem den där Steve är vettefaen, men de andra  två är Johanna och Stefan. Puss och kram.

Jag hälsade också på min syster ett par gånger i hennes torp. Vi styrde upp sådana där klassiska ”ost och vin”-kvällar, lyssnade på Tom Jones och skrattade tills vi dog i magen.  På mornarna stod hon och diskade och gjorde starka hälsodrinkar med ingefära och gröna blad. Jag satt vid köksbordet och bakom humlen och åt det jag förmodligen ätit mest utav på hela det här året…

…nämligen müsli med massor av nötter, russin och andra torkade frukter. Mitt russinberoende var känt redan förra året, men i år har jag nog slagit alla rekord. Det blir två-tre paket i veckan utan vidare, vilket blir 1-1,5 kg.
Tja, det är väl bättre än…heh…typ…chips?

Oktober

Jag fick följa med Rolf Hilton som jobbar som ljudtekniker på Sveriges Radio under en inspelning av Musikguiden i P3 Live Session. Det är sanslöst hus stort det är där inne. Så många korridorer, dörrar, radiobås, studios, kulisser…shit on the pitt.

Jag fick även chansen att intervjua Timo Räisänen, som då var kvällens artist i programmet. Vi pratade om skillnaden mellan att vara folklig och folkkär och olika typer av nervositet.

Den här månaden började jag också sända webbtv i Alingsås. Ett program som hette Kolla Kolla på Event & Ungdomsmusikcafé som hade öppet varannan onsdag. Jag var programledare och intervjuade oetablerade band och artister kring Alingsås. Det blev väldigt mycket livemusik, kaffe och bullar.

Att sända webbtv var något helt nytt för mig. Självklart var det superkul, då jag jag gillar att prata, träffa och intervjua nya människor och framför allt musik. Det är något jag gärna gör igen!

Jag hängde en hel del på L’Assassino. Spelade skivor varannan helg och träffade nya och gamla vänner. Dessutom har de jädrans god mat nu när de uppdaterat menyn. Här ovan har jag raggat upp Kristian (eller ”Krilleee!”) och Nils (men jag kallar honom för Nisse), två vänner från Alingsås.

En annan gång drog jag med mig syster Louie. Den här var våran romantiska middag innan vi promenerade vidare bort till Jazzhuset för att se…

Transwagon, som tyvärr inte finns längre. R.I.P – ni fattar inte hur bra ni var, och fortfarande är.

Syster Louie blev supermegaallanintresserad av öl på allvar och bokade plats på både ölvandring och ölbryggning. Jag följde med på vandringen och vi fick promenera omkring i fina göteborg, provsmaka massa goda ölsorter och träffa lite nytt folk. Jag har skrivit om ölvandringen här på Göteborg Nonstop. Ni kan läsa mer om den kvällen här!

Den 27 oktober anordnade min radiokollega Willy Beatle Day på Valand i Göteborg för att fira att det var 50 år sedan Beatles hade sin första hit Love Me Do. Det var helt slutsålt på Valand och jag stod i ett eget stånd och representerade Radio 88. Senare på kvällen blev det massor av livemusik från bl a Pepperland, Jimmie Rudolfsson, The Beatles och många fler. Jag spelade skivor med Stefan och Ulf Dohlsten från radion och minglade och vimmlade runt bland besökarna. Fast, det som var mest fantastiskt var att höra WHEN I’M 64 på VALAND. Fatta grejen! Helt crazy.

November 

Jag har gjort flera jobb för Alingsås Tidning, bland annat följde jag min polare Adam och hans gäng från AMTS, Alingsås musik och teatersällskap. Jag hängde med bakom kulisserna och kollade hur det gick för med inför den stora premiären av sin musikalshow med musik från bl a We Will Rock You, Mamma Mia, Shrek mfl. Superduktiga och oerhört musikaliska allihopa!

Det har även blivit en hel del jobb för Radio 88. Intervjuer med bl a Thomas Järvheden, Mikael Wiehe mfl. Sena kvällar med sista bussen eller tidiga mornar med tidigaste bussen fram och tillbaka, en del väntan och förberedeser med research och skrivafrågor-stunder.

En fredagkväll träffade jag en gammal skolkamrat från förr på bussen in mot stan. Jag spelade en del trummor på den tiden, men eftersom var så Jim himla mycket bättre än mig sparkade han alltid bort mig från trumsetet och tog över. Slutade med att jag fick stå bakom mikrofonen och han slå på pukorna.
Denna fredagkväll följde jag med upp till han och hans kompisars replokal i Alingsås. Jag fick inte trumma. Precis som förr är det ju hans roll. Istället inspekterade jag deras replokal och lämnade avtryck med mitt visitkort.
”Josefine was here!”

Under ett Kolla Kolla-avsnitt intervjuade jag Jon, som spelar i ett band som heter Mindghost. Intervjun gick bra, sen dess har vi hängt en del och pratat massor av onödiga men oh så intressanta saker om allt och ingenting.
För övrigt så har han någon pudelblandras hund som ser ut som den här…grejen i filmen Never Ending Story.

Det är Kristian (”Kriiilleee!”) som äger ”Let the korvcup begin!”-griffeltavlan. Jag har bidragit med ”Fred och kärlek”- och ”Krilleeeee!”-citatet.
Kristian är så lätt och skön att vara med. Man kan va ful och snygg, ledsen och glad – han är alltid samma snälla Kristian. Dessutom köper han fina ostfrallor med lemoncurd och kör gott kaffe på kaspelkaffemaskin till en när man sover över. Fint ska det va!

December

Fin snö kommer och täcker hela byn.

Anton! He’s the Bowie-nörd number one. Också en såndär människa som man ”Jamen det är klart att vi ska ses snart!”, så tar det sisådär veckor och månader och det är på håret att det blir av. Men i december lyckades vi styra upp inte ett, utan TVÅ möte där vi pratade om att skriva om glada grejer istället för att spela Thåström- och Kent-svår. Nästa gång vi ses skulle han göra sockerkaka till mig, och med tanke på hur ofta vi säger att vi ska ses så kommer det väl ta…ett halvår?

I Göteborg var det helt just mest överallt, och för en liten kort stund lyckades jag andas in atmosfären och känna en gnutta julkänsla jag med.

Louie och jag blev medbjudna av vår vän Carl-Johan på Julsoaré Göteborgs psykoterapiinstitut. Gemensamma vänner till oss hade hyrt lokalen för att anordna festen med bubbel och liveband. Samma kväll bestämde jag mig för att skaffa en band och börja spela blues.

Och sedan blev det julafton. Jag tog på mig den finaste pepparkaksdräkten för 49:- på ICA Maxis barnavdelning. Hos oss får man minsann vara hur mycket pepparkaka man vill!

December är förvisso inte slut ännu, men jag tycker ändå jag fått visat väldigt mycket fint och bra från det senaste halvåret att väljer att nöja mig såhär. Den här nyårsaftonen ska jag jobba, därför tänker jag passa på att träffa massa människor dagarna innan måndagen och fira mini-nyår.

Jag ser fram emot 2013. Redan nu är det massor av bokade möten i kalendern. Det är flytt, jag ska börja plugga, gå på gala och massor av konserter, anordna fler fotoutställningar och…
Åh, det kommer bli bra, så jädrans bra. Skitbra.

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-06-21

Christian Krigge Dyresjö, basisten i DEN STORA VILAN som lämnade vår välsignade stad GÖTEBORG, för att flytta till Hagfors kommun, har spelat in en soloskiva som släpps ut till allmänheten idag, midsommarafton. Dyresjö spelade in skivan på porta i en biograf I Hagfors. Han skriver såhär om plattan: ”Musiken är…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-06-23

Jag såg ett lik gå förbi utanför jag menar Vad är det med folk? Mac Gängers välde upplöstes och vi tvekade länge på hur vi skulle göra Lillstöveln Öberg ville få världen att långsamt räcka över en tugga dieselbuss André Pops lyssnar försiktigt på Sham 69 och startade i smyg…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-06-23

Det var Pride på Bältespännarparken. Aron Promnitz som vi har skrivit om innan skulle uppträda, redan kl 18. Många trodde att det var kl.20. Alla vi kompisar, extraföräldrar och extraföräldrar kom dit klockan 17 förväntansfulla. Stefan Westin som är extrapappa åt Aron och låtskrivare till en av mina låtar, och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...