Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Matminnen – Ett sjuttiotal i Göteborg

2013-01-13 av ozelot

När jag var liten var vi ofta på restaurang. I efterhand kan jag tycka att jag var privilegierad som fick följa med. Kanske återspeglar detta en tidsera när ”krogvärlden” inte tagits över av stjärtkliande 20-åringar vars livsdröm är att hamna på överexponerade vimmelfoton i Nöjesguiden? Kanske också det faktum att det inte ansågs opassande att som vuxen visa sig på krogen efter mörkrets inbrott, och inte heller onaturligt att medföra barn. Detta var lyckligtvis en tid där ”självuppfostran” inte slagit genom i de breda folklagren, och en mild åthutning att sitta still och vara tyst inte uppfattades som grov barnaga.
Annars kunde man få gå och sätta sig i bilen – och det var inte ett tomt hot.

Något sådant hade naturligtvis varit fullständigt otänkbart idag. Men helt följdriktigt är också den allmänna kunskapen om mat milt sagt beklämmande – gisslantagen som den är av TV-kockar, fast food och målbrottsplågade veganer med nattläckage.
Här är i alla fall ett axplock av matminnen, hämtade från mitt första decennium på Tellus.

Henriksberg, sjuttiotal. Det anrika huset på Stigbergsliden rymde ett flertal restauranger, däribland en fisk- och skaldjursrestaurang som förestods av en ung Leif Mannerström. Denna kvällen är det julbord, jag är där med mina föräldrar och stormtrivs. Restaurangen har inredning som en båt vilket är fränt.
Men allt är inte till förnöjsamhet: Köttbullarna var slut på julbordet, och jag gillade köttbullar.
En skojfrisk matgäst tipsar mig: Säg till kocken och pekar i riktning mot en liten scen. Där finns en krökt fartygsskorsten i mässing, och denna leder ner till köket, får jag veta.
Jag sticker in huvudet, tar sats och ropar: MERA KÖTTBULLAR!

La Gondola, klassisk italiensk restaurang på Kungsportsavenyn som tillsammans med Gondoliere på allvar populariserade Pizzan i Sverige och Göteborg under 70-talet. La Gondola var dock barnfavoriten med de zebramönstrade valvbågarna i taket och italienska servitörer som flirtade med mamma. Och gillade barn
Mamma stoppade in mig i Fiaten, plockade upp väninnan Eva och njöt friheten i den högst sagt exotiska miljön som en pizzeria var.

Några hämtställen fanns inte, restaurangen var den enda i sitt slag och Pizza var nytt. För nytt, tyckte jag och beställde alltid Spagetti Bolognese. Men jag gillade de lite svedda pizzakanterna med en kyss av tomat och oregano som jag nallade från de storas tallrikar.
Bolognese har jag bara beställt ute med framgång vid ett tillfälle sedan dess, i Schweiziska Lausanne med vidunderlig utsikt över Genevesjön. Den ”riktiga” smaken har jag – trots idoga försök med kycklinglever, vinsorter och parmaskinka – aldrig själv lyckats få till.

Särö Värdshus, Blomstermåla. Man har hus Särö betonar de gamla fina familjerna, till vilka Bernadottes hörde kring sekelskiftet vilket bidrog till statusen som kur- och rekreations för de bättre bemedlade. För faktum är att Särö från början är just en ö, vars kärr som avskiljde den från fastlandet idag har växt igen. Som tur var för oss som packade in oss i stora bilen och torrskodda kunde ta oss till det värdshus som i folkmun går under namnet Blomstermåla.
Jag minns känslan av de tunga silverbestickan i de små händerna och linneservetten som förutseende nog applicerades runt halsen. På tallriken Biff Rydberg, fast egentligen kunde ju vem som helst se att det var pytt-i-panna.
Efter maten fick man springa av sig en stund i den särpräglade omgivningen – som är en första föraning om det bohuslänska klipp- och kustlandskapet; med ekar som sett de första vikingabåtarna och ett sällsynt bestånd av idegran. Sedan kom finalen: Banana Split!
Och varför heter det Blomstermåla då, undrar ni? Jo, här gick nämligen den gamla Säröbanan, och de två lok som en natt 1952 stod parkerade i järnvägsstallarna råkade ut för en tidig form av Graffiti: Någon hade nämligen varit framme och bemålat dem med rosa, vita och gula blommor.
Än idag är det full verksamhet på Blomstermåla, och under sommaren är det ofta konserter, inte sällan anförda av säröbon Ebbot Lundberg.

Kinesiska Muren vid Skeppsbron är Sveriges äldsta kinesrestaurang, öppnade redan på 50-talet och har förmodligen inte ordentligt städat ordentligt sedan dess. Tyckte hälsovårdsnämnden som stängde restaurangen pga snusk för några år sedan. Lokalerna har pietetsfullt bevarat den kitschiga inredningen och den smaklösa menyn är så gott som intakt: Här uppfanns klassikern ”Tre små rätter” som antogs passa svenska gommar.
Men på sjuttiotalet var kinesmat fortfarande nytt och hett, och inklämd mellan både farmor och mormor i baksätet åkte vi för att uppleva spektaklet. Mormor studerade menyn med kännarmin, men när maten så småningom dök upp hade hon glömt allt: Hon frågade försynt efter potatis. Hon hyssjades bryskt av mamma med visdomsorden ”att du kan väl inte äta potatis på en kinarestaurang!”. För egen del gjorde menyalternativet ”Hajmage” stort intryck på mig, men röstades snart ned till förmån för Biff med Bambuskott. Det lät ännu konstigare i mina öron ty bambu visste jag vad det var och det var inget som lockade till förtäring.
Jag blev dock positivt överraskad, och när det kommer en sådan där dag när man vill ha en redig svennebukfylla à modellen ”ät så mycket du vill för 79 kr” ser jag alltid till att tillägna denna svensk-kinesiska klenod en alldeles egen hommage. På en tallrik överfull med friterade räkor, sötsur sås och stekta nudlar med kyckling som till slut smakar som en enda rätt: Jättegott! 🙂

I den fastighet i Brunnsparken som senare brändes ner av en synnerligen klantig krögare i ekonomiskt trångmål (han nära på brände inne sig själv på kuppen) låg en gång den världsberömda Restaurang Johanna. Här kamperade den unge Leif Mannerström tillsammans med parhästen Christer Svantesson bakom kastrullerna under 70-talet, och bidrog till att introducera det nya franska köket i Sverige. Johanna var således mycket fint, vilket betydde sticksiga byxor och löjlig skjorta, samt att man måste uppföra sig och inte fick springa och leka bland borden. Vad jag åt minns jag inte riktigt, men jag minns att vi leddes in i foajén som hade soffbås för en fördrink och jag fick en egen! Ingen läsk från flaska utan en riktig drink i drinkglas med is och – pricken över i-et: En drinkpinne med topp skulpterad som en riktig cowboy!
Men det häftigaste av allt: Väl inne i salongen gick det plötsligt ett sus genom rummet, ett mindre sällskap vars dignitet inte ens undgick mig, skred in och placeras vid ett bord precis intill oss.
ABBA.

Det var allt jag mäktade med för den här gången. Men vem vet, om tillräckligt många gillar denna text kanske jag fortsätter med åttiotalet.

Kommentarer på Matminnen – Ett sjuttiotal i Göteborg

  1. John

    Trevlig läsning!

  2. Joey

    Den första italienska restaurang som även var först ut med pizzan i Göteborg hette Papa Gallo. La gondola kom därefter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-07-09

Foto: Isabell Kirstinä Skriftställaren Linus Kuhlin har skrivit en rockbiografi om punkbandet Cortex där bl a Freddie Wadling och Gert Svensson var med. Boken heter SKUGGORNA KOMMER och den släpps den 2 augusti samma dag som Freddie skulle fyllt 67 år. Om han inte trillat av pinn. Dennis Lyxzén har…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-07-14

Sömnens rike härskade för den psykiskt sjuke I långa bomullsstavar över vallmofält   Cyklar ska inte demoniseras på sin ultraljudstripp De ska smyckas med trollkarlsstavar   Jag stämmer upp en stilla glad lovsång till Jesus för att frälsningen rocknroll och Eva finns   Nä, Life of Brian är inte hädelse…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-04-15

Det är människans vackraste egenskap att hon förtjänar att bli älskad Popmästerverket The sin of pride med Undertones fångar hela romantikens väsen på en platta De borde bli burna i guldstol för den insatsen Har de ingen heder regeringen Vad sysslar de med i Afghanfrågan? Man skäms ju för att…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-07-19

Bofunken Knut kom ut med Eva Rydberg Hos Lotta Engberg på Liseberg förra gången Det var sevärt och hörvärt Eva klädd i gredelin, grålila spetsklänning och dito kappa. Hon sjöng sin nya platta, den första på 30 år Om att hon ville åka till himmelen. Och ligger inte den länge…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-04-29

I torsdags var jag nere i Sockerbruket på Tredje våningen. I dessa magnifika lokaler så arrangerade Levande musik ett skivsläpp med Karin Johansson och Finn Loxbo. Denna duo är något alldeles eget. Karin Johansson spelar flygel som hon preparerat på olika vis. Finn Loxbo alternerar mellan två gitarrer och använder…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...