Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

The Embassy: Musik som går att knulla till

2013-02-09 av

Du slår upp den sista prenumererade exet av Den Stora Morgontidningen innan Fahrenheit 451, bläddrar fram till kulturdelen och drar slutsatsen att det som ockuperade människors andliga liv 2013 efter kristus var något som kallades Melodifestivalen. Jag kräktes voluminöst över hela tabloiduppslaget och såg The Embassy på Storan.

Sweet Sensation är är The Embassys första studioalbum sedan 2005, vilket är helt ointressant då duon kontinuerligt släppt ifrån sig singel-essäer i olika format hela tiden. Jag skriver essä, då duon – likt den vetenskapliga terminologin – tycks syntetisera de senaste decenniernas populärvetenskapliga kanon via ett intellektuellt överlägset men ändå lättillgängligt framställningssätt. Så kan till exempel inte 2011 års Life in the trenches etiketteras som ett simpelt samlingsalbum, utan ett sätt att presentera en låt – eller essä – i ett nytt sammanhang. Med eller utan studioteknisk handpåläggning.

Så manifesterar också The Embassy på scenen också en slags enfant terrible-attityd, som prickar alla de rätta populärmusikaliska smärtpunkterna utan att ens skenbart anstränga sig. Always to late, never went away.


”The Embassy…have that amazing pop DNA and a talent for memory that
is unique to the Swedes. It’s very beautiful” – Mark Ronson

Men först ut är förstås Amina Hocine, en naturligtvis överjävligt begåvad musiker med svenskt-algeriskt ursprung född 1991. Men mig får det inte att ens titta upp från en rafflande wordfeudomgång. Gör musik till en film om konstiga djur i vattnet eller nåt, så köper jag det. Smaken är säkert som…baken.

Efter en lång konstpaus dyker två sävliga typer ut på scen med var sin telefon som de bläddrar på och läser – tror jag – upp något innantill. Visst ljud uppstår ur högtalarnas innandöme. Jag tröstar den ängslige fotografen och försäkrar att det INTE är bandet, utan istället några slags konferencierer.
De fastnar inte på bild.
Däremot vill fotografen hälsa – till ”maskinisten” i det riktiga bandet – Torbjörn Håkansson – att han hade en väldigt fin termos.

Jag skriver några saker i mobilens ”anteckningar” under konserten, tanken är väl att de skall användas som några slags brottsrubriceringar till en text. De blir naturligtvis fullständigt patetiska, men ni får dem ändå:
”Man landar i ett musikaliskt England som aldrig korsat The Mersey, aldrig brytt sig om att upptäcka kolonierna eller bevärdigat ”over there” med ens en blick. Det här är inte sämre pop än någon. I hela världen. Jag var där”.


”Tobbes huronliknande gestalt vecklar ibland ut sig, lämnar ”maskinerna” och dansar, som helt obrytt och det som pågår runt honom. Vi sittdansar och förbannar det The Embassys ovana att ofta välja spelställen med sittplats. Längtar efter att höra det här på ett svettigt Berghain.
The Embassy är – trots en slängig intellektualism – djupt fysisk musik.
Man skulle kunna knulla till det. Lätt.



På något sätt får jag intrycket att The Embassy blivit betydligt mer lediga i förhållande till sitt publika persona. Tror till och med att de har ganska trevligt på scen.
Så säger även sångaren och gitarristen Fredrik Lindson leende inför sista låten att..”Det här är nog vår längsta konsert någonsin”. Utan att för den sakens skull vara ett dugg lång alls.
Publiken vet bättre än att försöka ropa in dem för ett extranummer. The Embassy gör inte sånt.



Bäst: Fantastiska öppningslåten Roundkick.
Sämst: Ingenting
Noterbart: En pet shop boys-doftande duett med en tjej som jag inte vet vem det var, upplys mig gärna.
Hört efteråt av kompis till bandet: ”Det blev ju inte ens nåt slagsmål med publiken ikväll!”

// Ozelot

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-02-11

Det är så lätt att glömma bort hur mkt man får av andra människor. Hur vi sår frön i varann. Hur vi skapar varann genom att se varann och bekräfta sidor i varann som vi inte hade upptäckt på egen hand. Hur vi planterar in kunskap i varann på ett…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-01-12

Galleri Kosmos hos Falck/Traneus kan tyvärr inte lämna ut portkoden. Öppet alltid. Stenklevsgatan.

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-02-17

    En ny CAPISSO har jag hittat!  Jag gick på PONTUS TORSTENSSONS vernissage efter Bosse Winbergs begravning & blev lite lättare till sinnes på Bengans. Jag satte mig jämte två tyska tjejer och väntade på Nikke Ström som också skulle dit. Flickorna tyckte att tavlorna va trevliga, de hade aldrig…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-11

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...