Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Ralf och Sweden Rock Festivals bästa morsa

2013-06-01 av

SwedenRockFestival

I skrivande stund.
Klockan är 05:05 och det är ljust utanför fönstret.
Jag blir väckt av flugornas herre + dess anhängare. Det är den 1 juni idag och sommaren är ett faktum med allt vad det innebär.

Länge ligger jag och vrider och vänder på mig i den sängen det är menat att jag ska sova i. Det går inte. Jag har för mycket tankar i huvudet och för många flugor och cirkulerar kring det. Flugornas surr och kittlande när de kryper på mina öronsnibbar, ögonlock och min näsa får mig att förlora tålamodet. För att inte tala om när de kryper och fastnar i håret på en och då börjar surrar som självaste faen.
Jag håller mig vaken med flugsmällaren bredvid mig.

Bedrövligt.

Mina tankar däremot, de stör inte lika mycket. Bara lite.
Å andra sidan är de är alla viktiga för mig just nu, för att jag ska komma fram till någon slutgiltigt resultat eller få någon sots strukturerad plan i alla mina projekt och idéer jag har över sommaren.
Jag vill ju göra så mycket i år. Börja på min bok, skriva för lokaltidningen, fotografera till utställningar, filma en mini-dokumentär, följa band, blogga, tjäna pengar… men i vilken ände börjar man och hur får man tummen ur till något INNAN det börjar brinna i knutarna?

Ibland känner jag att jag har tagit lite vatten över huvudet. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt,
men samtidigt vet och vill jag att jag ska göra allt det där som jag planerat. På något sätt. No matter what it takes.

Och faktum är, oftast brukar det faktiskt lösa sig. Utan att jag ens själv hinner märka det så är jag plötsligt vid mållinjen och har klarat av det jag för någon månad sen eller två trodde var omöjligt och lipade ihjäl mig över.

Förhoppningsvis så blir det även så iår med.
Alltså, inte det där med liperiet (fast, det kommer säkert komma…).
Allt går om man bara vill och har en rejäl dos med
jävlaranammaRalfPower  sig.

SwedenRockFestival2

Om tre dagar är jag påväg ner till sommarens första riktiga anhalt; Sweden Rock Festival nere i Sölvesborg. Jag åker ned med mamma, något som i mångas ögon verkar lite konstigt.

Men, ni förstår – min mamma är inte som andra mammor. Hon är bättre.
Hon går inte runt i Canada Goose-jackor eller Hunter-gummistövlar, och har inte heller t-shirts med ylande indianhundar-tryck på eller för tighta spandexbrallor i rosa ormskinn.
Nä, i stället lånar hon min afrodiscobögkrull-peruk på Påskafton för att sedan åka och vara påskkärring hos sin kusin, men då blev jag mest…glad. Glad att min födelsedagspresent jag fick när jag blir 19 kom till användning på självaste Påskafton

Med eller utan peruk så förstår hon mig (ibland bättre än vad jag själv gör) och, det viktigaste av allt – hon fattar the grej. The grej med Sweden Rock, musiken och ”nörderiglöden” bland besökarna som jag först och främst vill åka ned för.

Det är inte det att jag är mammig och måste ha med henne när jag befinner mig 50 mil från henne under en veckas tid. Jag var från början inställd på att åka helt själv ner till Sölvesborg. Men mamma min, hon ville följa med – och självklart ska hon göra det. Det bekommer mig inte alls. Tvärtom.

Första gången jag besökte Sweden Rock var 2007. Vi åkte på min födelsedag. Jag blev 15 år och väcktes med tårta och ljus klockan 06 på morgonen då vi sagt att vi skulle åka tidigt från Sollebrunn och ned till Sölvesborg. Mamma, syster Louie, pappa och jag skulle åka tillsammans. Familjen på semester.

Jag minns festivalen med blandade känslor. Mest goda, men såhär i efterhand också en form av frustration över att jag inte nyttjade och njöt fullt ut. Jag led utav ätstörningar under den perioden och var inte i mitt livs esse. Stor del av tiden var jag en bitterfitta och isolerade mig själv från omvärlden. Varken kunde eller orkade prata särskilt mycket med någon då jag var mitt uppe i ett tredje världskrig i mitt huvud.

Men trots det, så tändes någonting inom mig där på festivalen som fick mig att vilja återkomma till festivalen året därpå. Och sedan 2010. Och 2012. Och nu, 2013.
I år är det inte tal om några ätstörningar eller isolering från omvärlden. Jag ska vara mer med än någonsin.
Och återigen, det är bland annat tack vare mamma som jag lyckades komma ur sjukdomen.

Nu när vi åker ned på tisdag så tar jag med mig så mycket mer än bara en mamma.
Jag är så glad att jag har en så nära som förstår sig på all den här skaparglädjen, lusten och idéerna man har om vad man vill skriva om, trycka för t-shirts, göra filmer om, hitta för motiv och träffa för människor. Vi är varandras bollplank, lastar av allt på varandra och kommer med egna idéer till projektet.
”Ajust det SÅ kan man ju göra också!”, ”Jaaa! Fan, det blir skitbra!” och så vidare.
Det är ju rena drömmen och jag förstår att jag har det fruktansvärt bra när det kommer till den biten.
Sen att det skiter sig på att vi båda är ganska blyga när det kommer att marknadsföra oss själva är en annan femma, men trots det så vet vi på något sätt att vi kommer att få ut alla våra verk och idéer vi haft under en längre period. När, var och hur det ska gå till – det vet vi inte, men det behöver man ibland inte heller veta. Och hur jäkla klämmkäck och klyshig jag låter nu så stå jag fast vid att…
oftast är resan till målet den roligaste biten på hela projektet.

Nu är klockan 06:00 och allt jag tänker på är tisdagen.
Jag ser fram emot att bila ner i sex timmar till Sölvesborg.
Spotify-listorna uppdateras ständigt för att få fram det ultimata festival-soundtracket,
men jag antar att mamma och jag kommer prata så mycket foto- och filmidéer i bilen att det är skitsamma vad vi spelar för något i bilstereon.

Det här ska bli så jävla roligt.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...