Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Min kamp III: Om ordets makt

2013-06-15 av ozelot

cuntFör mig kom ordet som en första manifestation av makt.
Att språket var ett sätt att kontrollera verkligheten, tolka den och även omskapa den var en ganska tidig ingivelse. Det kom sig av upplevelse av maktförhållanden i hemmet och världen som tydligt dikterades av ord, och ordet var lag.

Jag växte ingalunda upp i en intellektuell familj – ingen av mina föräldrar har någon högre utbildning – utan är snarare arbetarklass som kommit upp sig.
Men av någon anledning fanns ett respekt för ordet, särskilt det skrivna, och det var status med bokklubbsprenumerationen varför det med tiden fanns en ganska diger bokhylla.
Låt gå med många obrutna bokryggar men de fanns där ändå, som en påminnelse.

Således föll det sig så att jag – som ett frivilligt val – kunde välja att antingen få ut min veckopeng som kontanter eller i form av en bok – som jag fick välja ur barnbokskatalogen.
Och jag var ju inte dummare än att jag såg att böckerna kostade ”mer” än vad jag fick ut om jag köpte snask för det, och snask fick jag ändå då mamma själv blev godissugen.

Så kom det sig att jag förstod att språk var viktigt, men även gräl mellan mamma och pappa som oftast avgjordes genom just ord, och vad värre är: Gräl med mig!
Gräl mellan mig och vuxna normalintelligenta föräldrar avgjordes ju tyvärr alltid till min nackdel, jag var ju liten och saknade språklig förmåga att vinna de duellerna – något jag redan från tidiga år vet med mig att jag avskydde!
För mig gjorde rent praktiska bestraffningar ingenting. Som att till exempel få gå in i mitt rum.
Däremot kunde verbal förnedring få mig att gräma mig i dagar.

Således tedde det sig helt logiskt att tänka att bara jag skaffade mig riktigt många ord och ett bättre språk, så skulle jag vinna och allt skulle bli så mycket bättre.
Så jag började titta på advokatserier på teve, läste klassiska böcker som inte sällan hade revanschtema (Greven av Monte Christo, Papillon, Balzac) och bidade min tid.

Detta uppmuntrades faktiskt helt av omgivningen som troligen inte visste vilken orm de närt vid sin barm – och till skolan kom som kronan på verket ungdomsförfattaren Lars Hesslind (Styv kuling!) som retoriskt frågade den församlade mellanstadiegruppen:
– Vilka av era elever har läst 100 böcker?
När någon sedan gav svar (jag, nån till) på tal kom följdfrågan:
Därefter vände sig Lars Hesslind till lärarkollegiet, skrockade och fortsatte
– Och vilka är bäst i klassen?

Lars Hesslind ville ju troligen och helt korrekt fastslå vikten av läsande och rikedomen i ett förvärvat språk, samt naturligtvis sälja fler av sina egna föreläsningar och böcker. Det är ju fint.
Men för mig blev det ytterligare ett exempel på att språk var ett maktverktyg och jag tänkte mig att jag skulle tillgodogöra mig den makten.
Eller rättare sagt ”vinna”.

Jag var en relativt strulig tonåring – med jävelusiskt humör – och var dessutom ganska tidigt utvecklad.
Det var således troligen ingen helt lätt sak att dras med den soppa av pubertal angst och galopperande uttryckslust som var jag: Dessvärre var jag ännu för omogen för att förstå att en språklig syntax har en emotionell motpol, varför jag förmodligen var jätteelak hela tiden vilket jag även idag får lida över.

Men mina försvarsord är att i min familj grälades det utan tanke på morgondag, och inga tricks var heliga.
Men det är ju såklart ingenting nya människor ens förväntas eller kan förstå.

Hursomhelst bestämde jag mig ganska tidigt för att jag skulle bli författare.
Det var liksom inget snack om saken – jag gick omkring med vind i håret på Jerkholmen med elementen trummande in i min bröstkorg och tänkte mig hur mycket författare jag skulle bli.
Skrev dikter på skrivmaskin som jag skickade till olika ställen med en frenesi som skulle få Bröderna Birro att blekna – men det enda jag lyckades uppnå var att jag en gång fick en halv dikt uppläst i Sen Kväll med Robert Ashberg:
Fd poeten Jenny Morelli var nämligen någon slags redaktör där då och man kunde faxa in sina alster.

Naturligtvis var jag en oerhört plågsam människa vid den här tiden, och i takt med en spirande självmedvetenhet och – hör och häpna alltmer pockande självkritik – bestämde jag mig för att aldrig skriva ett enda ord till.
Det var tills för kanske tre år sedan, då jag på infall startade Göteborg nonstop, och där är vi nu.


Del 1

Del 2

En kommentar på Min kamp III: Om ordets makt

  1. Eva

    ”– bestämde jag mig för att aldrig skriva ett enda ord till.
    Det var tills för kanske tre år sedan, då jag på infall startade Göteborg nonstop, och där är vi nu.”

    Det gjorde du sannerligen rätt i, att ändra dig ! Herregud va bra du skriver ibland !
    Läste hela min kampserien nu ..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-16

Det var storm ute men Pallin var på plats på 24 kvm i Sockerbruket för att langa kablar och fixa ljuset och instruera i hur man sköter ett mixerbord för DJ:s. Min uppgift denna blåsiga afton. Jag kombinerade spotifylistan med ljudet från en gammal dammig Zappavinyl med mkt prat. Först…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-19

Sägnerna går om lurifaxen Greve Rutger Tombola som sökte en borgerlig hatthylla i just det ögonblick som Dadaismen skapades City brusar likt en havssnäcka medan hösten gör sitt intåg Unik nyskapande platta av Iggy. Kombination av jazz och pop Lugn skön stämning Vilsam att lyssna på Hör inte vad han…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...