Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Uppenbarligen fanns både Gud och Jesus bland dem…” Sweden Rock Festival 2013, del 3

2013-06-15 av

Det var bara min andra dag nere i Sölvesborg och redan hade jag bekantat mig med flertal olika sorter, raser och typer av folk på campingen. Aldrig behövde jag känna att jag hade långtråkigt, var ensam eller bortkommen – det fanns alltid någon där som välkomnade en. Kändes bra i magen.

Festivalen fortsatte.

Sweden Rock

Highway Star-bussen som stod på höger sida om gärdesgården var nästan som en extra scen med ett playbackers-band. De sjöng och mimade om vartannat, spelade både luftgitarr och lufttrummor (någon spelade även luftkontrabas). Hög musik spelade från uppriggade högtalare (hur bra skick de var sista dagen behöver jag inte gå in…) och folk dansade uppe på taket som om ingen morgondag fanns.

Sweden Rock

Då jag själv sov varmt och bekvämt i en stuga ca 2 kilometer från festivalen var jag ganska nyfiken på alla olika campingsområden.
Vart tar egentligen alla de där dryga 30 000 Sweden Rock:arna vägen om dagarna när de inte kollar på ”de kallar sig Sweet fast det bara är Andy Scott kvar”-bandet?

Uppenbarligen fanns både Gud…

Sweden Rock

…och Jesus bland dem.

SwedenRock70

Så många gånger som man gick fram och tillbaka här längs gärdesgården. Sammanlagt gick jag nog den närmare…30-40 gånger? Ehe?
Det var in till festivalen, möta upp en kompis, hem till stugan igen för att tömma minneskort, hälsa på ett par vänner på campingen, man glömde en grej hemma, skynda sig till ett band på Rock Stage and so on…
Om man ville kunde man ta rocktaxin.
Jag jobbade inte så. Jag tränade upp mina vad- och benmuskler.

SwedenRock96

Ett gäng festivalbesökare underhöll de förbipasserande med dans och sång till både Guns’n Roses och Iron Maiden. En syn för ögonen och en…hörsel(?) för öronen. Highway Star bussen stod parkerad med långsidan längs gärdesgårdsmuren, och som ni kunde se på första bilden var det folk där mest hela tiden.

Jag fick chansen att komma in i en utav de där bussarna…

Sweden Rock

…och träffa den här tjejen. Tråkigt nog har jag tappat hennes namn, men hon berättade om sig själv och sitt kompisgäng som hade
tre stycken bussar tillsammans. Varje år åker de på flera festivaler i de här tre bussarna. Som ni kan skymta så täcks hennes ena arm av festivalarmband som talar om vilket festivaler hon och gänget besökt runtom i Europa genom åren.

Sweden Rock

De hade inte bäddat, men jag fick fotografera ändå.
Fint av henne.
I varje buss fanns det runt 15 stycken sovplatser och det är släktingar, pojkvänner, flickvänner, vänner och vänners vänner som åker med. Jag frågade henne hur det gick om nätterna, när några kanske vill sova eller mår dåligt medan resten av gänget ramlar in fulla och drägliga i bussen. Hon berättade då att det är sjyst gäng som tar hand och respekterar varandra.

– Om det är någon om beter sig illa så får den bara inte vara med nästa gång vi åker.

Sweden Rock

Efter att ha stått där inne och pratat med den här tjejen upptäckte jag att det låg någon och sov i passagerarsätet. Skämdes en aning då jag hade varit ganska högljudd och exalterad över bussen när hon och jag stod och pratade om festivaler, musik och deras transportfordon.
Jag tackade så mycket för mig och gick sedan ut igen.

Sweden Rock

Tillbaka på festivalområdet igen. Jag stötte på ett par glada tjejer som delade ut flyers om Mia Klose, en utav morgondagens artister på 4Sound-scenen. Ställde ett ultimatum: att jag skulle komma till spelningen om jag fick ta en bild på dem.
 -Var Sweden Rock-glada! sa jag, och det här fick jag.

IMG_0249_0624

På backstageområdet fanns det utrymme för slappt solhäng i sköna sakkosäckar och vätskepaus i de två olika barerna. Man kunde även ”growltävla” (dvs. låsas in i en glasbur, skrika/låta/growla så högt du bara kan medan alla andra står och stirrar på dig utanför buren), något jag testade på. Bildbevis finns här.

Sweden Rock

Kände man för att göra något helt annat kunde man spela pingis, något som bland andra Conny Bloom från Electric Boys gjorde.

Sweden Rock

Jag skrev ju en kort bit om Mustasch i första delen av den här Sweden Rock-trippen. Efter att originaltrummisen Mats ”Dojan” hoppade av bandet 2008 ersattes han av den här snubben, Danne McKenzie. Kände att ville gå fram till honom och säga…hej.
Jag inledde med den klassiska frasen, som man alltid gör hur göörmegasäker man än är på vem personen är;
– Hej! Är det du som är Danne…McKenzie?
– Ja! Ja fö faen, och det är ju du!

Jojomen. Fantastiskt att han kände igen mig och kom ihåg mig och syrran som följde Mustasch troget kors och tvärs genom hela landet (man borde skriva bok om det där, faen vad kul det var…).
Då Danne inte är med i bandet längre håller han istället på att frilansar och hoppar in i olika band här och var.
– Det viktigaste är att du gör det du mår bra av, sa jag, fredsmäklaren själv och Om man är positv som fan-predikaren.
– Absolut! Och det gör jag verkligen, svarade Danne och log

Sweden Rock

Första dagen såg jag faktiskt inte särskilt många band.

Men, jag erkänner – jag var en av de där som såg ”de kallar sig Sweet fast det bara är Andy Scott kvar”-bandet.
Eller såg, jag ville inte se faktiskt. Det var ju inte Sweet.
Räckte gott och väl med att lyssna och titta på de glada människorna som stod och dansade omkring en och försökte hänga med i falsettsången istället.

I nästa inlägg blir det mer live and alive-bilder.
Jag fick äran att följa med göteborgsbandet Spiders bakom och uppe på Rockklassiker-scenen. Mycket nöje!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning  Josefine 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-06

Som mamma till en ung man som inte kan prata och gå och med EP så blir jag smått galen av att höra hur Försäkringskassan nu drar ned på assistanstimmar till folk med just ovanstående inskränkningar. Människor som ej kan prata eller röra sig lämnas ensamma liggande i sina sängar…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...