Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Thank You and Good Night!” Sweden Rock Festival 2013, del 5

2013-06-23 av

Vi närmare oss slutet på Sweden Rock Festival-bloggen.
Mitt i all festival:eri så fyllde jag år.
21 närmare bestämt.

Sweden Rock

Det har blivit lite av en tradition för mig att fylla år nere i Sölvesborg under Sweden Rock-veckan.
Första gången vi var där var 2007.
Samma dag som vi åkte ner blev jag 15 år.
Jag fick en videokamera i födelsedagspresent, något som jag hade önskat mig ända sedan jag var åtta år och började leka hemma hos en klasskamrat som hade en på sitt pappas kontor. Jag ville alltid åka hem till henne för att kaaanske få chansen att leka med den.
Redan då ville jag synas och höras.

Någonstans på mitt rum har jag kvar de där banden som jag spelade in på under festivalen. Jag gick till och med runt och intervjuade folk på kvällarna. Griniga, stora MC-gubbar som blev sura över att jag, en femtonårig liten tjej med videokamera, kom fram kl 23:30  och ville hissa och dissa Sweden Rock med dem mitt i deras korv med bröd-stund.

Sweden Rock

Sen fanns det ju andra lite mer glada människor att filma. Som de där två pojkarna som sjöng Small Faces Itchycoo Park.
– It’s all too beautiful….It’s all too beautifuuul! And you know it!
Lulliga och gulliga. Fantastiskt fina.

Man borde ta fram de där banden idag och…göra nåt.

Sweden Rock

Så, på min 21 årsdag gjorde mamma mig fin i håret.
Faen vad snygg jag var.
För ett slag kändes det som att jag ägde hela festivalen med mitt blomsterland i huvudet. Sånt där våfflat hår skulle jag vilja ha mest hela dagarna. Tjockt, stort och mycket.
Blommorna också för den delen, de hade kunnat få växa fritt som ogräs.

Sweden Rock

Bara för att man är på festival betyder det inte att man kan fylla år på riktigt. Jag fick faktiskt marängtårta med massa ätbara fina blommor på. Jag såg på när min mamma kämpade med bygget utav den i köket, men när det var dags att provsmaka hade hela tårtan sjunkit ner och bivit helt platt. Göörkönstigt,

men…
den såg ganska rolig ut i alla fall.
Tyvärr fick jag ingen bild på det simmande tårtan. Men god var den.

Sweden Rock

Det blev ingen långvarig födelsedag hemma i stugan,
utan strax efter att jag öppnat ett par presenter och druckit morgonkaffet begav jag mig ner mot festivalen igen och började jobba. Både i diket och vimmel på och utanför området. Överlag så var jag inte hemma mycket alls.
Varje morgon steg jag upp 08 av mig själv. Inget alarm eller sådant. Jag var så taggad och ivrig på att få komma iväg.
Återigen; som ett barn dagen innan julafton, utan att veta vad som komma skulle.
Och tur var väl det, att det inte var världens bästa band varje dag – då hade jag blivit jättestressad och sprungit mellan scenerna. Den här gången var jag mer intresserad av människorna som var där.

Sweden Rock

Som t ex Magnus Uggla och Emma Wiklund. De sände Uggla i P4 live and alive från festivalen.
Uggla är så skön. Sån vekling men ändå så jädra macho på samma gång.

– Bo i tält? Näe fy fan…
– Bajamajor är det vidrigaste jag vet! Usch!
– Langos är inte riktig mat!

Men, istället för att tycka han är lite fin i kanten och jobbig stockholmare, så skrattar man bara och älskar honom ännu mer.
Man tycker om honom bara för att han är sig själv till 100%.

Sweden Rock

Ibland förvånade han en, som att provsmaka småkryp i direktsändning.
Snällt ställde han upp på fotografering med tjugotal fans som i varje paus kom upp och ville krama honom.
Emma var söt och snäll. Alltid så glad. Och söt. Och snäll.

Eftersom det här var deras absolut sista sändning för säsongen var det ett ledsamt avsnitt. De kramades och Emma gav honom en, två, tre och jag tappar räkningen pussar på kinden.
Uggla kontrade inte med ”Åh, tack fina kära du! Jag kommer sakna dig!”, utan:
– Åh gud, nu får jag herpes!
Hypokondriker som han är.

Sweden Rock

Quireboys spelade på festivalen.
Jag hade tidigare under veckan fått höra av ett par kompisar att Quireboys spelade riktigt partyrock, men när jag anlände till Festival Stage för att plåta bandet fick jag uppleva något helt annat.

Sweden Rock

Tydligen hade det blivit någon miss i planeringen så att bandet inte skulle få rigga upp alla sina instrument. Istället blev det ett unplugged gig med gitarr, bas och sång – vilket faktiskt funkade jättebra, tyckte jag.
Förvisso hade jag inget annat att jämföra med. Men, det kanske jag ska vara glad över?
Jag vet inte.
Jag vet i alla fall att jag tyckte om det jag hörde. Det påminde mycket om Black Crowes southbluesrocksväng.
Som man säger i Café Bärs; fan, rätt sjyst asså.
Men, det hade funkat mycket bättre om bandet hade fått spela på en mindre scen, då hade det blivit mer intimt och mer sväng tror jag.

Sweden Rock

En solig eftermiddag, efter att jag hade fotograferat uppe på scenen under Spiders gig, sprang den här killen fram till mig.
– Duh! Duh vänta lite! Va…vad gjorde du där uppe? På scenen?
– Jag plåtade Spiders.
– Aha…men, jag ville bara säga – vad fin du är!
Då blev man glad i magen.
Alexander hette han föresten. Vi pratade en liten stund, men sedan hann vi aldrig se varandra mer under festivalen.
Nåja. Festivalen återkommer, och dess anhängare.

Sweden Rock

Födelsedagskvällen och på Rosenlunds camping firade de mig stenhårt. Partytält, färgglada lampor och…

Nä.
Nä, det var ju inte riktigt så det var.
Nog firade campingen, men det var inte mig de hurrade för.

Sweden Rock

– Fyllerru år? kom en glad Jocke fram och frågade när jag gick förbi deras camp. Jag nickade.
– Vänta härrå! sa han och gick iväg till sitt bo. Jojomen, här bodde han. Kul kille det däringa.

Sweden Rock

Tillbaka kom han med en liten fickplunta. Helt ny och fin i svart läder. Det kändes för fint att ta emot den först. Men nej oh nej, det var meningen att jag skulle ha den. Tveksam om han faktiskt hade köpt den till mig för just detta tillfälle,
men både han och jag var glada ändå.

Här är ett par andra glada människor.
Många säger att mamma och jag är ganska lika. Här är en chans att avgöra, för visst är det modern min. Heavy döskalle-tröja hade hon införskaffat också. Hon skämdes lite när hon köpte den, just på grund av döskallen. Hon är söt hon.
Den gladaste av dem alla var nog Thomas. Det här var innan bacardin slog till på allvar. Mamma försökte få honom att dricka av hennes Festis istället.
Det gick sådär.

Sweden Rock

Jag stod uppe på Jörgens buss och betraktade utsikten över Rosenlunds camping ett tag. Det kändes sorgligt att veta att det här var sista kvällen med gänget.

På något vis hade man levt i en låtsasvärld under hela den här veckan nere i Sölvesborg. Man glömmer av livet där hemma, alla bekymmer, jobb och måsten. Man är lite lullig och gullig mest hela tiden, utan att ens få i sig någon alkohol. Man går runt med ett förnöjt flin mest hela tiden och känner att det bara är vi, här på festivalen, som finns och förstår.

Förstår vad?

Ja, allt.

Bild2

Sweden Rock

Vi hoppar vidare, till sista kvällen.
Rush var festivalens sista headliners ut. Ännu ett sånt där band som man hört talas om hela sitt liv, men aldrig riktigt lyssnat på eller gett en chans.

Sweden Rock

Deras scenutrustning var ganska snygg i alla fall. Allting var som någon slags cirkusklockindustrimaskinverk, lika avancerad som dess musik.
För, det är någon av de anledningarna till att jag inte lyssnat någo’ vidare på Rush. Jag tror deras musik är lite för avancerad för mig. Det är så experimentellt att jag blir stressad.
”Jag känner mig bar, nakane, rädd, exposed…” och vet inte riktigt hur man ska lyssna på det.

Men så får man också känna, faktiskt. Det är helt ok.
Så det så.

Sweden Rock

Sweden Rock

Sweden Rock

Efter min tur i diket sprang jag vidare till Sweden Stage. Där  var Skid Row mitt uppe i sin show.
Jag hittade ett par glada fans länge bak i publikhavet. Det kändes mycket mer intressant att fånga dem på bilden än själva bandet.

Sweden Rock

Att Skid Row haft en rad olika medlemmar under deras 27 år långa karriär kommer väl inte som en nyhet.
Fem trummisar, två gitarrister och tre sångare har det blivit.
Trots att Sebastian Bach slutade gruppen 97 så kommer jag alltid att förknippa honom med 18 and Life och I Remember You (som är två av de få låtarna jag faktiskt kan med dem), och inte den nuvarande sångaren Johnny Solinger.

Sweden Rock
Tidigare samma förmiddag hade jag sett en intervju med Johnny i backstagebaren. Mattias Lindeblad hade hand om sitt Bulls Eye, en talkshow . som vanligtvis håller till på hemmaplan i Göteborg, där han intervjuar kända musiker. Jag föll inte direkt för Johnnys charm.
”Yeah, I’m a sexy and bad motherfucker from the Downtown shithole and I like hot chicks and they like me because I’m the leadsinger in Skid Row you know and…”.
Mm.

Näej men han kanske är jättesnäll egentligen. Jag kom nog bara vid fel tidpunkt i intervjun.
Heh. Eh.

Men de andra var glada och sjöng med i var och varannan låt. Jag bidrog som sagt inte mycket till körsången, men jag var glad ändå.

Sweden Rock

I mitten av konserten hörs en mycket bekant låt från scenen.
Johnny presenterar I remember you och publiken jublar.
Jocke står brevid mig:
– Får se hur kan lyckas med det här då…säger han till mig och nickar mot scenen. Jo, ingen tvekan om att Sebastian Bach tar i så han skiter på sig i originalversionen av låten. Skulle då Johnny fixa det?

Sweden Rock

Första tonen.
Totalt fiasko.
Ett gnälligt och gällt litet läte kom från scenen och en stor fan-klunga börjar gapskratta brevid mig och Jocke.
– HÖRDE DU?! UUUUUIIIIII! säger en.
– Det är fan helt otroligt! säger någon annan.

Sweden Rock

Men trots det så sjunger de med allt vad de kan, gungar fram och tillbaka och tänker mer på originallåten.
– Den här är fan oslagbar! säger Jocke och tar sitt gäng i en enda stor ring och sjunger högst, mest och längst av alla i publikvimmlet.

Sweden Rock

Sakta men säkert börjar solen gå ner och mörkret lägga sig som ett täcke över festivalen. Men för festivalbesökarna är det här bara början…
Det är början på sista kvällen.
Då får man mysa.

Sweden Rock

Nattvimmlet tycks aldrig ta slut om kvällarna. Affärerna har öppet på området till sena nätterna. Någon vidare rush utanför stånden är det inte, men folk är fortfarande sugna på att köpa smycken, t-shirts, accessoarer och liknande ända fram till sista kvällen.
Mannen i ståndet heter Charlie. Första gången vi sågs var 2010. Jag var 18 år och han kallade mig ”lammkött”.
Nu hade jag blivit 21 och han sa att jag hade vuxit upp till ett får.
Jojomen, ett klart bevis på att jag nu blivit vuxen.

Sweden Rock

Spindelmannen raggar på langos-brudar kl 01:30 sent en lördagkväll.

Sweden Rock

När klockan började närma sig 02:00 kände jag plötsligt att all min ork och energi tog slut. Det var som att proppen hade gått. Halsen sved, knäna vek sig och mitt huvud snurrade. Som om kroppen sa:
”Nej Josefine, festivalen är slut nu. Det är dags att gå hem…”.

Så jag gjorde det.
Thank You and Good Night, Sweden Rock Festival!
Jag gick hem och tackade inombords för den fantastiska tiden jag haft under dessa dagar.

Sweden Rock

Dagen därpå var det tyst och ödsligt på området.

Sweden Rock

All den musiken som hade spelats på hög volym från både scenerna och campingen var borta. Kontakten var urdragen och batterierna utslitna. Idag var det bara att packa ihop sina väskor och tillhörigheter och ta sig hem.
En väldigt konstig känsla.
Tyst. Stilla. Lugnt.

Jag gick runt på de olika campingområdena. Tittade på folk. Hälsade på ett par vänner man funnit under festivalens gång.
”Vi ses väl nästa år?” frågade dem.
”Jamen det är klart!” svarade jag.
Sen vinkade vi av varandra och försvann åt olika håll.

Sweden Rock

Samtidigt som jag känner att jag inte riktigt finner orden till att berätta om hela den här festivalen,
så skulle jag vilja skriva en bok om hur bra det faktiskt är nere i Sölvesborg den här perioden.
Jag har brett på med så mycket komplimanger, hyllningar och fina grejer i alla dessa inlägg så ni måste säkerligen tro att jag blivit sponsrad eller hotad av arrangörerna att skriva gott om dem – men icke!
Straight from the heart. Det här är bara en bråkdel av vad jag känner och tycker, på riktigt, om Sweden Rock Festival.

Jag trodde länge att jag inte var någon festivalräv, och det kanske jag inte är heller (hey, jag har aldrig sovit i tält i hela mitt liv…). Jag vet inte. Men Sweden Rock är så mycket mer än bara en festival.
Atmosfären. Människorna. Gemenskapen. Musiken. Platsen.
Det är helheten.
Jag mår så fruktansvärt bra där nere.

Så,
har ni inte varit på Sweden Rock Festival – åk dit. Det är allt (och några blogginlägg) jag kan säga.

Om bara någon vecka intar jag Metaltown i Göteborg. Då blir det nya festivalrapporter och bilder på folk och fä + band som Graveyard, Bombus, Turbonegro, Danzing, Motörhead och många många fler. Mycket nöje.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-02-11

Det är så lätt att glömma bort hur mkt man får av andra människor. Hur vi sår frön i varann. Hur vi skapar varann genom att se varann och bekräfta sidor i varann som vi inte hade upptäckt på egen hand. Hur vi planterar in kunskap i varann på ett…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-01-12

Galleri Kosmos hos Falck/Traneus kan tyvärr inte lämna ut portkoden. Öppet alltid. Stenklevsgatan.

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-02-17

    En ny CAPISSO har jag hittat!  Jag gick på PONTUS TORSTENSSONS vernissage efter Bosse Winbergs begravning & blev lite lättare till sinnes på Bengans. Jag satte mig jämte två tyska tjejer och väntade på Nikke Ström som också skulle dit. Flickorna tyckte att tavlorna va trevliga, de hade aldrig…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-11

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...