Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Det lät som Johan Falk-epidemin hade spridit sig över festivalområdet…” Way Out West, del 2

2013-08-17 av

Vi är fortfarande bara inne på dag 1 i mitt bloggande och tillbakablick över Way Out West i Slottskogen förra veckan.
I förra inlägget tittade vi på band som Junip och Crystal Fighters. Den här gången är det Daniel Adams Ray, Alabama Shakes och Johnossi bland annat.
Och massa publik förstås.

Dag1

Junip spelade på Linné Stage och det uppriggade cirkustältet var smockat med folk. Nog hade Junip dragit folk oavsett väder, men att spela inne i ett tält under dessa dagar var ingen dålig grej. Folk kom gärna in, oavsett vilket band som spelades, för att skydda sig från regnet och värma sig lite i trånga folkmassor.

BildWebb5

Fast…under Daniel Adams Ray spelning så kvittade det vilket väder det var. Publiken hakade på under både Snook-hitsen och Daniels egna sologrejer. Petter klev in som the special guest med världens fetaste guldkedja runt halsen och ett slimmat vitt linne som visade varje muskelmassa på hans kropp. Daniel såg ut som en liten Emil i Lönneberga-pojk brevid honom. Vad Daniel hade på sig vet jag inte riktigt. En heltvit rymddräkt med strumplångkalsongbyxor under vita shorts och en lite för hård matchande skjorta.
Men det är la skit samma vad människan har på sig. Nog var det mycket roligare med den vita rymddressen än ”The Cool High School since 1982”-tröjan och färdigsletna jeans från JC.

Dag2

När Daniel river första orden i Gubben I Lådan tycks jublet aldrig vilja sluta. Och alla kunde verkligen texten.
Dans, dans, sång, sång. Knappt att Daniel själv behövde sjunga, publiken gjorde det ju så bra själva.

Dag1

”And naow då?!”
Inte alltid så jädrans lätt att hitta sina vänner efter en sån spelning där alla dansa, flyger och far lite varstans.

Dag2

Fast alla visste ju ändå vart man skulle ta vägen: Alabama Shakes på Azalea Stage.
Fantastisk sångerska. Gåshud. Oj oj.
Men, jag ska vara ärlig och hade faktiskt ingen som helst aning om hur det här bandet såg ut eller var live. Jag hade bara lyssnat väldigt intensvit på dem. Älskar den där typen av soul- och bluesinspirerade rocken de kör. Oerhört skön musik.
Jag var bergsäker på att det var en kille som sjöng. Trodde att  det var en såndär Supertramp-grej liksom; vem trodde allra första gången man hörde Logical Song att det var en kille som sjöng?

Men så kom hon, Brittany Howard in på scenen i sin mönstrade klänning och sopade banan. Jäklar, återigen. Fantastiskt. Jag kunde inte sluta le där jag stod i fotodiket och sjöng halvt med i hits som Hold On och Hang Loose. 
Superbra. Tack!

Dag3

Senare blev det tillbaka till Flamingo Stage för att titta på par som myste…

Dag3

…och bästa bompisarna John och Ossi i ett utav Sveriges bästa band, Johnossi. Jag hade höga förväntningar på gruppen. Senaste albumet imponerade verkligen och Gone Forever må vara en aning uttjatad nu – men faen vad bra den är.
Den här gången blev jag dock lite besviken. Det kändes inte som det kom igång någon gång, eller så var det publiken som var lite seg och inte släppte loss som Johnossis musik faktiskt är till för att göra.
Men, jag har sagt det förr, det är fantastiskt att ett band på två pers kan låta så mycket. Nu hade de med sig en organist – but still. Det är så mycket som händer på en och samma gång och Johnossi förtjänar all uppmärksamhet. Även om jag den här gången blev…lite…besviken.

Men, det var inte bara jag som var besviken den här kvällen. Ungefär kring den här tiden fick samtliga det olyckliga beskedet att en utav festivalens allra största artister skulle ställa in. Neil Young and The Crazy Horses. Jag satt i pressrummet när beskedet kom. En funktionär gick runt i lokalen och satte upp lappar om det hela. Inte om vad som orsakade den inställda spelningen, men att den inte skulle bli av och att det skulle komma till att påverka hela deras turné i sommar. Det blev, inte helt oväntat, en oerhört spänd och konstig ställning i hela pressrummet.
”Vafan gör vi nu då?”  satt Anders Nunstedt och en kollega på Expressen och diskuterade. De var inte de enda som såg frågande ut.
Ja, vafan skulle de skriva om nu? Det här skulle ju vara festivalens höjdpunkt. Eller?

BildWebb3

Många ute på festivalområdet grät. Men mest lät det som Johan Falk-epidemin hade spridit sig:
”Amhäh vafan…”

Men, alla var sin ledsna. På kvällen, när solen hade gått ned och mörkret lagt sig som en filt över hela festivalområdet sökte de allra flesta sig till Linné Stage igen för att höra på ett utav kvällens allra sista akter, nämligen Beach House.

Bildwebb2

Bandet bjöd på en fantastiskt fin ljusshow.

BildWebb1

Och publiken njöt. Den här glada tjejen i glasögon var söt. En aning hysterisk men ändå väldigt fin på något vis ändå.
Beach House gör ju väldigt mjuk och lugn musik, men hon var helt lyrisk över framträdandet.
Hon greppade tag i mig när jag var påväg ut från fotodiket.
”Duh! Jag känner hon där framme. Kan du säga till henne att komma hit? Alltså hon med den långa kameran…!” sa hon och pekade längre bort i diket.
Hon…med…den långa…kameran.
Det var några honor där, och ännu fler kameror.
Jag gjorde henne nog en aning besviken när jag sa att jag var tvungen att gå.
Jag lämnade henne åt Beach House igen.

BildWebb6

Folk började lämna festivalområdet framåt småtimmarna.

BildWebb7

Innan jag lämnade området gick jag in på öl-området för att träffa lite vänner. Jag snubblade in i den här killen och reagerade direkt på hans t-shirt. Ms. Henrik, förstås.
”Åh! Döh! Kan inte jag få ta en bild på…din fina tröja?”
”Haha, jo det kan du få. Men du, jag känner igen dig!” sa han, varpå jag såg väldigt frågande ut.
Det visade sig att jag hade fotograferat hans band, The Tranq i Music A Matic-studion förra sommaren då de höll på att spela in sitt kommande album. Lustigt att stöta på varandra här. Ms. Henrik förenade oss.
Så, kom ihåg det – The Tranq. 

BildWebb4

Och det där, mina vänner
var min första dag på Way Out West.
Men ni vet att det definitivt inte var min sista. Nästa inlägg kollar vi in bland andra Rodriguez och Håkan Hellström. Vi dansar i solen, svettas ihjäl i gummistövlar och dricker för mycket fanta.
Myz.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-02-11

Det är så lätt att glömma bort hur mkt man får av andra människor. Hur vi sår frön i varann. Hur vi skapar varann genom att se varann och bekräfta sidor i varann som vi inte hade upptäckt på egen hand. Hur vi planterar in kunskap i varann på ett…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-01-12

Galleri Kosmos hos Falck/Traneus kan tyvärr inte lämna ut portkoden. Öppet alltid. Stenklevsgatan.

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-02-17

    En ny CAPISSO har jag hittat!  Jag gick på PONTUS TORSTENSSONS vernissage efter Bosse Winbergs begravning & blev lite lättare till sinnes på Bengans. Jag satte mig jämte två tyska tjejer och väntade på Nikke Ström som också skulle dit. Flickorna tyckte att tavlorna va trevliga, de hade aldrig…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-11

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...