Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Anders pappa

2013-12-17 av Wheeler

Anders gick så långsamt han vågade bakom sin pappa och storebror. Han släpade sina svarta Crawpoweronverse bakom sig. Lät sulan få så mycket friktion som möjligt under varje fotsteg, vrap, vrap, vrap. Skosnöret fastnade under sulan och efter nästa steg var skon oknuten igen.
Pappa jag behöver kissa.
Men va fan Anders, kunde du inte gjort det hemma hos Blomman?
Nä jag ville inte, det luktade äckligt inne på hans toa, sa Anders så bestämt han bara kunde.
Då får du kissa i busken där borta, jo det får du.
Anders hörde hur hans pappas röst började skifta från stressad till irriterad. Den där lilla nasala skillnaden som alla i Anders familj hade kärt sig vid detta laget. Den när lilla nasala skiftningen som utgjorde skillnaden mellan ett leende och en klapp till en grymtning och oftast en örfil.
Anders funderade en sekund och tittade på den höga häcken hans pappa pekade på. Han försökte protestera igen.
Men det kanske är någon som bor där, började Anders.
Anders för fan, klart någon bor där men vi har bråttom, eller hur? Nöden har ingen lag.
Anders pappa väntade inte på något svar utan tog tag i hans lilla pojkarm och med ett bestämt grepp drog honom över gatan bort till häcken. När Anders väl framme stod som förstelnad började hans pappa knäppa upp gylfen för att inte spilla någon tid.
Anders, kissa nu. Nu Anders, vi har bråttom.
Jag kan inte kissa medans alla tittar på, pep Anders och på någon konstigt vis kände han sig nästan lite stolt över sitt plötsliga övertag.
Anders storebror vände på sig och tände en cigarett. Det jättelika fula tygmärket han själv hade sytt på sin skinnjacka nästan blänkte i solen. Det föreställde en illa sydd tiger med käftarna öppna och saliven sprutandes ur gapet. Anders visste att hans bror hade sett Iggy Pop ha ett liknande tygmärke på sin jacka, på baksidan av Raw Power skivan.
Just när Anders trodde hans pappa skulle ta tag i honom och bryskt ruska fram lite kiss ur Anders, kände han hur det började flöda till och några små droppar av gyllengult koncentrerat urin började sippra ut. Just som de första dropparna träffade häckens blad hördes ljud innanför buskaset. En man i sexitoårsåldern, klädd i tofflor och röd illasittande röd badrock tittade fram.

Vad sysslar ni med egentligen? Frågade han i nästan en förvånad ton, precis som om han verkligen inte kunde förstå det faktum att en liten åttaårig pojk stod mitt inne i ett villaområde och kissade på hans, säkerligen, nyansade häck.
Som om Anders pappa hade tänkt samma tanke kom svaret.
– Syns inte det? Pöjken behöver pissa. Vad glor du på förresten ditt peddo? Gå in igen.
Är ni pojkens far? Dåså! Säg till er son att det är opassande att urinera på andra människors ägor. Vad är det för uppfostran egentligen?
Anders pappa vände sig helt om så att hela hans kropp stod vänd mot den arge mannen. Han rätade på ryggen och sakta plockade han fram sitt Camel softpack och tände en cigg. Han behövde inte tala, hans kroppsspråk talade nog så tydlig svenska åt honom. Långsamt tänkte hans ciggen precis som om han nu helt plötsligt inte alls var stressad utan hade all tid i världen. Han blåste ut rök och talade tydligt, nästan som om han hade talat till Anders.
Jag tänker bara säga detta en enda gång så skruva upp hörapparaten och lyssna. Gå in i huset igen och stäng dörren. Du kommer verkligen, jag menar VERKLIGEN inte att ångra dig om du tar detta beslutet. Han förde nu cigaretten till munnen med en snabbare rörelse, precis som om verkligheten började komma ikapp och han faktiskt insåg att de började få riktigt ont om tid. Anders kunde inte kissa mer utan skakade av de sista dropparna och knäppte gylfen och hängde snabbt T-shirten över byxlinningen.

Den gamle mannen stod som förstelnad kvar vid häcken och funderade, precis som om han inte kunde tro på det han just hade hört. Han nästan stammade fram:
Står du här på mina ägor och HOTAR mig? Du, det är jag som ska hota dig!! Säg åt din son att be om ursäkt och sen går ni härifrån. Är ni inte borta inom 20 sekunder ringer jag polisen. Mannens ansikte började sakta skifta till högrött, precis som om hans ord sakta hade börjat peppa honom. Ur badrockens ficka plockade han upp en gammal nokiatelefon. Han förde den framför sig och övertydligt låtsades han slå numret till polisen, precis som om han trodde att Anders pappa varken visste hur man uppfostrade ett barn eller kunde använda en mobiltelefon.
Anders bror började skratta men slutade lika snabbt. På två röda var han framme vid gubben och snabbt som en mungo snodde han åt sig mobilen. Innan mannen ens han protestera satte han sig på huk och släppte telefonen mellan brunnsspringorna. Anders pappa var nu framme vid mannen även han. Han hade stoppat ned sitt cigarettpacket i fickan men hytte i lyften med sin fimp precis som om det hade varit en pekpinne.

Gubbfan, jag sa ju åt dig att gå in igen. Sa jag inte det?
Gunilla, ring polisen, Gunilla, ring ring. Ring på hjälp. Spring över till Sjögrens. Mer hann mannen inte säga innan Anders pappa hade stoppat in fimpen i munnen på den nu skräckslagne mannen. Han höll hårt i ansiktet och med tummen och pekfingret höll han ihop mannens läppar. Anders bror skrattade till och tog ett stadigt tag i mannen bakifrån. Han nästan skrattade. Anders pappa plockade fram stiletten. Anders kände igen stiletten. Den silvriga kromade ytan med de små hålen längst med skaftet. Han hade lekt många gånger med just denna kniv. Hans visste att av alla hans pappas knivar var detta hans favoritkniv. Hans turkniv. Stilettens blad reflekterades i solen och förvandlades från en tråkig kniv till nästan något magiskt. Något självlysande, i brist på liknelser tyckte Anders nästan att kniven för en sekund såg ut som ett lasersvärd. Ett sådant de använder i Star Wars, men det var något i Anders pappas blick och hållning som gjorde att fadern påminde honom mer om Darth Maul än Obi-Wan.

Du skulle gått in i huset igen som jag sa. Det är helt otroligt att du fått leva ett så långt liv trots att du uppenbarligen fattar så trögt, gnisslade Anders pappa mellan tänderna. Stilettens blad vilade nu mot mannens blottade strupe som Anders bror höll fast i ett stadigt grepp.

Anders hade sett liknande saker förut. Han visste att inget absolut inget gott kunde komma från detta. Hans pappa var ofta ganska snäll och även hans bror. Men det var något hos dem som skrämde alla i deras närhet. En slags ilska, en slags kraft som bara flög i dem vid vissa tillfällen. Anders mindes ett naturprogram han sett på TV för inte så länge sedan. Om en flock vargar som levde i Kanada. Vargarna lekte och kelade med varandra, gosade och var hur vänliga som helst för att på en millisekund sedan visa tänderna och morra och börja slåss på riktigt. Varför visste Anders inte, berättarrösten talade om triggning av rovdjursinstinkten men Anders visste mycket väl för han hade sett samma fenomen hundratals gånger i både hans bror och far. Rovdjursinstinkten.

Som hundratals gånger innan visste han vad han skulle göra. Han skulle som han alltid gjorde, på fester, på tillställningar, på kvällarna i hemmet framför tvn när det alltid blev bråk. Han skulle avleda dem. Han var alltid den som fick rädda situationen och han hade sakta börjat acceptera sin roll.
Pappa, började han. Vi är sena, jag ska inte kissa mer. Jag börjar gå nu. Han vände sig om och började gå i raska steg längst med gatan. Han släpade inte sulorna efter sig denna gång. Han vände sin rygg mot sin far, bror och gubben. Han blundade hårt medan han gick och önskade att hans agerande kanske var den där isbrytaren, den där kalla vinden som kunde kyla hans far och bror.

Kanske trettiometer bort hörde han äntligen sin far högt säga:
Där hade du fan tur gamle man. Tur för dig att jag har så bråttom. Men ser jag dig igen klipper vi dig, hajar du? Han hörde flera snabba steg bakom sig och sakta öppnade han ögonen. Han visste att hans plan hade lyckats. Han hade lurat vargarna än en gång. Efter några sekunder var hans far uppe i jämnhöjd med honom.
Anders jag vet inte vad det är med dig men du råkar ju alltid i bråk. Det är tur att jag och brorsan din var med nu annars vet jag inte hur det hade gått för dig. Den galne gubben var ju helt jävla psyko.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-05-20

Äntligen måndag. Får man ta de lugnt i sängen nåra timmar innan Primadonnan kommer för lite rep i mitt sovrum inför lördagens GBG NONSTOP MATINEGALA 2019. Fick just mejl från Kalle Sändareklubben GRIS & SKRIDSKOFÖRENINGEN att de dyker upp. Det känns väldigt glädjande. Ångestsyndromsällskapet har ej svarat än på inbjudan,…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-05-20

Tack Bengt för ditt stöd Sjukhusprästen på 607:an Världsanden Ljuset faller stilla mitt bland stenarna i trädgården den vackra Kan inte Sverige bli det första landet som nedrustar i en världsomspännande dominoeffekt med världsfred som mål? Take a look around – Kärleken har redan segrat Marcel Tuores: Collage Stefan Falck:…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-05-17

I lördags åkte jag hem till BABZAN, teater-apa sen 20 år tillbaka som hållit på med egna produktioner i många år. Hon hade AW hemma hos sig själv med sig själv och gäster. Alla fick betala 110 kr. Hon hade stått och fixat en matbuffé halva natten och var väl…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...