Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Zlatangate, cykeln och ”den andre”

2013-12-31 av ozelot

zlatanJag hade föresatsen att skriva en nyårskrönika: En slags summering av det här året. Men den börjar där året slutade, med debatten om Zlatans uttalande. Ty på något sätt är den signifikativ för var diskussionsklimatet befinner sig nu.

Alla känner till de famösa citaten vid det här laget. I synnerhet det här med damcykeln har upprört – en i sanning klantig formulering men som fått surrealistiska proportioner.
Helt plötsligt tvingas nämligen tyckarkollegiet yrvaket konstatera att Zlatan inte är någon mediaskolad utvikningspojke i Bang, och alltså inte säger rätt saker ur ett jämställdhetsperspektiv!
Herregud, är någon vettig människa som ens på klädsamt avstånd följt Zlatans karriär förvånad?

Svenska Fotbollsförbundet
har sedan Ibrahimovic stora genombrott levt högt på stjärnans lyskraft, pressen har tjänat miljoner på hans upptåg både på planen och vid sidan av planen.
På kultursidor har man lyft fram Zlatan som ett framgångsexempel på mångfaldens styrka, hyllat hans självbiografi som en beskrivning av en klassresa trots att stjärnan på intet sätt varit okontroversiell bland kvällstidningarnas ”toppkommentatorer”, där man istället klagat på att att hans spelstil är en hämsko för landslaget.
Underförstått: Osvensk.

En politisk och inte sällan vänstermärkt falang på sociala medier har dock aldrig tvekat att försöka göra Zlatans exempel till metod: Samma kader som nu ylar av indignation av att Zlatan inte alls är den de ville göra honom till.
I förekommande fall är de helt okunniga om fotboll och sprider floskler kring sig som att ”herrlandslaget minsann inte går till VM ens” och att ”Lotta Schelin vunnit två Champions League-titlar”.
Båda två hedervärda prestationer skall sägas, men det är ungefär samma sak som att Svenska Innebandylandslaget borde vinna bragdmedalj varje år.
Nu har istället damfotbollhatarna roliga timmen i Aftonbladets kommentarsfält, och avgrundsklyftan kunde inte bli mer milsvid.

Har inte en svensk lagkapten och världsstjärna ett ansvar för vilka signaler han sänder ut då? Jo, det kan man tycka, och det ansvaret har Zlatan också i mångt mycket tagit.
Zlatan springer inte som många kollegor i den internationella fotbollsvärlden runt och ställer till med skandaler på fritiden, han ertappas inte med några underåriga prostituerade och dricker knappt om ens överhuvudtaget alkohol.
Han är en en 32-årig familjefar som försöker ge sina barn den uppväxt han inte själv fick, i segregationens Rosengård.

Däremot har han aldrig varit eller ens försökt vara en strömlinjeformad megafon för den svenska folkrörelseidrottens sociala ingenjörsbygge. Tveksam om han ens – hör och häpna! – har något ansvar för att uppfostra en kunskapstörstande folkopinion i genustänkande.
Zlatan har inte ens, tror jag, bevistat ett enda elitpojkläger utan har hela tiden varit ”den andre” – den som de svennemärkta föräldrar försökte få utesluten och laget för att han ”bara dribblade”.
Detta gjorde Zlatan till den han är.

Den behagsjuka och retweetkåta tyckaropinion som sällan försitter en chans att i varje utsaga omfamna olikheter och mångfaldens styrka sätter i halsen när det visar sig att föremålen för deras omsorger inte alls passar in i den bilden.
När det visar sig att svenska imamer sprider en alldeles bedrövlig kvinnosyn omkring sig blir det tyst. När det visar sig att SD har flest invandrare på valbar plats av alla partier i vissa valdistrikt – ofta kristna syrianer som vill markera mot ”islamiseringen och homosexuella äktenskap – blir det genast svårsmält, och när en persisk lärare säger att hon aldrig skulle acceptera att hennes dotter kom hem med en färgad person blir det syntax error.

När Zlatan säger att damfotboll inte kan jämföras med herrfotboll blir det ramaskri (inte ens damfotbollens företrädare tycker själva att man skall jämföra).

Jag vet inte.
Jag tycker på något sätt att den debatt som brutit ut kring Zlatans intervju är symtomatisk.
Delvis på grund av att många som nu är kritiska ser det som en förevändning för att kritisera fotbollsvärlden förmenta ”machodominerade våldskultur”, dels att den är full av dubbelmoral då flertalet tyckare knappast själva bidrar till att höja damfotbollens status genom att gå på matcher, men kanske främst för att den röjer en osmickrande intolerans för oliktänkande.

Helt plötsligt är inte det där lyckade integrationsprojektet som är Zlatan så gulligt och helylle längre.
De påstått toleranta inte längre alltför toleranta.

Kommentarer på Zlatangate, cykeln och ”den andre”

  1. An Onymous

    Riktigt bra skrivet. Skriver under på varenda stavelse.

  2. Bäver

    ”En politiskt och inte sällan vänstermärkt falang på sociala medier har dock aldrig tvekat att försöka göra Zlatans exempel till metod – som ett exempel på ett lyckat integrationsprojekt” — så är det kanske, men låt mig stillsamt påpeka att den positionen (att göra zlatan till exempel och metod) inte är ”vänster”, snarare tvärtom. men visst är de här ”debatterna” om exakta formuleringar (allra helst ryckta ur sitt sammanhang) tröttsamma.

  3. Jag letade efter en bild på en tysk jazzmusiker och hamnade här. Välformulerat och tänkvärt!

    Till en början så störde jag mig på formen (lätt högtravande och preciös), men snabbt nog hade substansen i texten mig i sitt grepp. Keep it up!

    Jag har förresten en skiva med Zlatan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...