Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Teneriffa: En resa och en dröm

2014-01-14 av Wheeler

Göteborgs nonstops högst tillfälliga utrikeskorrespondent Eddie Wheeler levererar en reserapport från exotiska breddgrader, närmare bestämt Teneriffa. Eddie rör sig världsvant bland inkastare, kebabförsäljare och strippor och träffar en brittisk fd svetsare som klurar på sin deckarsuccé. Någonstans där i horisonten finns kanske drömmen?

hotelletSolen har gått ner men trots att det är mörkt är det fortfarande ljummet. Trots värmen tar jag ändå på mig min skinnjacka innan jag lämnar hotellet. Gatorna utanför vimlar av folk. Barnfamiljer med Svampbobfyrkant-ballonger och Lejonkungen-handukar blandas med pensionärer och skrålande ungdomar.
Det är en speciell doft här nere, jag blir alltid påmind om den så fort jag kommer ner till varmare breddgrader. Det är något friskt något lockande, något som gör att man måste bege sig ut och stanna ute så länge man bara orkar. Det är något uppfriskande i den varma doften av sand, mat och hav.

Jag beger mig längst med ***. Gatan som även kallas de engelska kvarteren av invånarna. Så fort jag svänger in på gatan ändras klientelet drastiskt. Borta är alla barnfamiljerna, borta är de skrattande pensionärsparen. Helt plötsligt yr luften av ”Fuck off mate” engelska fotbollslåtar och klirret av ölglas.
Jag hinner inte gå länge innan jag blir stoppad av Tom. Tom jobbar som inkastare på en Sportbar. Som alla engelska inkastare ger han ett fräscht intryck. Med sin korta friss och sin Marc Lauren tröja ser han ut som en inte riktigt lika snygg Damon Alburn (när han var ung).

Han rör sig fort, nästan dansar fram bland folkhavet. Han är van och är förmodligen duktig på det han gör. I lämmeltåget som rör sig sakta upp längst gatan har han sett och ”märkt” ut mig som sitt byte. Nu är han framme och drar sin rutin. Jag går med på att gå in och ta en pint och en shot i gengäld mot att han pratar i fem minuter med mig. Tveksamt går han med på mitt förslag. Han berättar att han inte får någon lön för att jobba här, hans enda inkomst är endast procent på drickat hans inkastade kunder spenderar i baren.
Under vårt korta samtal sträcker han på sig och spanar ut som en orolig Surikat ut över tåget folk som passerar ute på gatan. Han ser stressad ut. Han vet han förlorar kunder. Jag frågar honom kort varför han valde att åka hit och jobba.
– Vet du hur pissigt vädret är i England denna tiden på året?

resväska1

Jag förklarar att jag är från Sverige och vet allt om dåligt väder. Han nickar instämmande och börjar slappna av något. Han tänder sig en cigarett och vänder på nytt blicken på gatan innan han fortsätter.
– Jag har en del kompisar som åkt hit och jobbat innan. Dom sa det var lätta pengar. Jag hade inget jobb i England. Det är svårt att få bra jobb där nu. Jag var arbetslös och uttråkad, behövde komma bort från rutinen.
Han skrattar till innan han fortsätter.
– Någon sa att man fick ligga med massa vackra svenska brudar och att man fick all gratis sprit man kunde dricka. När det gäller spriten är den typ gratis men det är ingen idé att dricka. Då blir man seg och missar massa kunder och konstigt nog letar sig räkningarna fram även här. Jag måste jobba häcken av mig för att få det att gå runt. Jag jobbar varje dag varje vecka. Gjort det i nästan tre månader nu.

Får du ligga med svenska tjejer då?

– Nä, eller tja ibland men alltså det är inte som folk tror. Det finns en del som kör järnet men dom orkar inte med jobbet sen. Dom åker hem efter två månader tillbaka till regnet.

kebabwheeler
Jag fortsätter upp längst med ***. Barerna tävlar i att överrösta varandra med sina electroslagerhits.
Folkmassan har mattats av och det är ganska lite folk ute nu. Det är visserligen söndag men vilken dag det är verkar inte spela sådan stor roll här nere.
Jag stöter på Emek från Turkiet som driver ett Dönerkebab-hak tillsammans med sina kusiner.
Dom har bott här på Teneriffa i nästan tio år.
Emek försöker prata lite svenska med mig. Det går inte så bra. Han har en bror som jobbar i Skara säger han. Han tjänar bra med pengar, det gör man i Sverige. Helt plötsligt slår han sig ner vid mitt bord. Han lutar sig fram precis som han vill berätta en hemlighet för mig.
– Vet du vad? Det här är ingen semesterö. Det här är en fantasi. Folk som åker hit för att hitta lyckan eller bli rik dom inser snart sanningen men väljer att leva kvar i lögnen. En del går under. Super sönder sig helt enkelt, sen tappar dom gnistan totalt. Jag har valt att se igenom fantasin och ser Teneriffa för vad det verkligen är.
Vad är det då? Frågar jag.
– Det är vardag. Det är som vilket ställe som helst. Man vaknar går till jobbet gör sin grej helt enkelt.

Jag slår följe med fyra engelska killar till en bar. Dom sjunger och är ganska bra i gasen. Jag valsar efter. Den enda i gänget jag riktigt orkar prata med är Bill. Bill är lugn, sansad och har en trevligt och ärligt leende.
Precis som jag har Bill av en slump hamnat i sällskap med de engelska killarna. Bill berättar för mig att han har ärvt massa pengar. Han reser från plats till plats och stannar så länge han orkar. Han sa upp sig från sitt jobb som svetsare i Portsmouth, tog sitt pick och pack och bestämde sig för att följa sin dröm, skriva en deckare.
När jag säger att jag också skriver en bok och dessutom är från Sverige blir han exalterad och vi börjar prata om Stieg Larsson.
Efter en timma börjar det engelska sällskapet välta glas och sjunga mer högljutt. Den engelska artigheten har sedan länge pissats ut tillsammans med öl, shots och gin. Bill och jag lämnar baren och vandrar vidare på gatan tillsammans. Jag frågar Bill hur länge han har varit ute och rest. I nästan ett år svarar han. När jag frågar hur långt han har kommit med boken tar det ett tag innan han svarar.
– Jag har bara skrivit fyra kapitel faktiskt. På ett helt år men jag har hela storyn i huvudet och jag vet att den kommer bli en kioskvältare. Jag bara vet det.

Jag lämnar Bill och börjar sakta bege mig hemåt. På andra sidan gatan ser jag hur några killar med rakat hår och Manchester United tröjor försöker daska ett gäng fnittrande tjejer på stjärten. När den ena killen möter min blick ropar han över gatan.
– Fuck off mate. Och jag fuckkar off.

Jag tar en genväg genom en botanisk trädgård. Den kantas av vackra kaktusar som alla verkar blomma. Det luktar gott. Jag visste inte att kaktusar kunde blomma så vackert. Jag stannar och lyser lite med min mobil för att kunna se färgerna bättre i mörkret.
Tar in på en ganska folktom gata. På en uteservering sitter fyra tjejer i minimala bikinis.
Dom ser uttråkade ut och röker och dricker drinkar med sugrör. Helt plötsligt ser en tjej mig och reser sig och trippar pimpinett över asfalten på sina abnormt höga genomskinliga klackar. Hon heter Kaliegh och är från Irland. Hon vill inte säga hur gammal hon är men hon insisterar på att jag ska ta en drink med henne.
Jag säger vänligt men bestämt att jag inte vill eller kommer att köpa någon dans av henne. Inget annat heller för den delen. Hon tittar på mig och hennes axlar sjunker ner lite som om hon slappnade av, hon ber mig att hålla henne sällskap en liten stund.
– Det finns inget att göra ikväll, vi har inte en enda kund inne på klubben.

strippa
Kaliegh har ett vackert ansikte som jag först inte lägger märke till under all hennes överdrivna sminkning. Hon pratar i början ganska barnsligt med en ljus tillgjord röst men ju mer vi pratar desto mer känns det som om släpper skådespelet och blir mer naturlig. Efter någon minut blir till och med hennes Irländska accent mer påtaglig.
– Jag älskar att dansa, jag verkligen älskar det. Klassisk dans, balett ja jag kan dansa allt. Jag har försökt komma in på flera skolor men jag har aldrig lyckats. Det har alltid fattas pengar, tillfällen.
Hon blir tyst ett tag.
– Talang kanske, jag vet inte. Jag har en del kompisar som tyckte jag var sjuk i huvudet som åkte hit för att strippa men här känner jag ingen. Jag bryr mig inte. Jag vet att jag kan dansa bra och har en snygg häck så varför inte använda den medan jag kan? Här får jag fortsätta dansa och får grym träning. Jag tänkte ge detta ett år sedan ska jag åka hem och med mina pengar försöka komma in på en bra dansskola.

Vi är båda tysta ett tag. Kaliegh tänder en cigarett och fortsätter sedan.
Vet du en sak?
Nä berätta.
– Innan jag började jobba som strippa visste jag inte att jag faktiskt har en dold förmåga. Ja, en gåva kanske man till och med kunna säga. Jag kan se vad killar vill ha och så ger jag dem det. Jag kan se det efter bara en minut eller två. Alltså vilken typ av tjej som dom tänder på. Jag kan se det direkt och det funkar bra för mig. Jag har alltid flest kunder.
Hon skrattar till men skrattet övergår till en lätt rökhostning.
– Som du till exempel, du gillar tjejer som är på din nivå. Tjejer som är mer som en kompis. Som gillar att lyssna på dig för du gillar egentligen att prata. Tjejer som lyssnar och ger dig bekräftelse. Hon lutar sig fram med ett ironiskt men förföriskt leende.
Har jag rätt eller?
Jag hade velat skratta bort det hela men Kaliegh spot on analys får mig att bli lite obekväm. Jag dricker upp min öl och sedan lämnar jag Kaliegh och hennes kollegor som alla ger mig snälla men retsamma gliringar om att jag är en pryd torrboll som lämnar ”festen ” allt för tidigt.

Jag fortsätter hem till hotellet. Det är nästan folktomt ute och när jag kommer ner till den stora paradgatan kan jag höra men inte se vågorna genom det svarta mörkret som är havet.

korridor

Kommentarer på Teneriffa: En resa och en dröm

  1. Jätte bra skrivit.

  2. Sarah

    Verkligen jättebra skrivit! =))

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-12-08

  I tider som prånglar ut trista nyheter som kan göra den bäste uppgiven så uppstår  ljuset. I mörkret fladdrar alltid ett ljus. Våra brinnande hjärtan. Samtidigt som politiker verkar ha fått fnatt eller tvingas till dåliga beslut pga kompromisser och många svenskar känner sig så otrygga att de lägger…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...