Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Örjan – The final cut

2014-02-20 av ozelot

screen shot 2014-02-10 at 10.04.13 amIdag såg jag Örjan igen, utan för ett gruppboende för socialt utslagna.
Men det var var inte samma spelevink-leende och glimt i ögonen som sist. En ambulans hade svängt upp på uppfarten och Örjan låg fastspänd på en bår.
Hans själsförmögenheter hade gett upp och så också stoltheten, efter fyrtio år av dagligt missbruk blir både inre och yttre en odefinierbar sörja.

Örjan går inte till historien som en av de smartaste på den här planeten, men han var snäll, och förmodligen en inte alltför dålig människa, utan vars liv gått käpprätt åt skogen vid någon punkt.
Det är förmodligen ganska många av oss som någon gång balanserat på den sköra linan, utan att egentligen vara särskilt elaka, särskilt förtappade från början mer än det faktum att livets käftar kan slå ner på dig, och det hårt.
Utan att du såg den komma.

Jag var där på gränsen en gång, utan vare sig mål eller mening, gränsen till att dras med i en malström av outnyttjade möjligheter och därtill hörande självpatetik.
Skall inte överdriva det, men det kan nog kännas så – balanserandes på ett rakblads egg.

Örjan däremot, såg jag rullas in i en OLA-ambulans idag utan några vänner vid sin sida.
Några kände igen honom, det såg jag visst, men de hade för bråttom till nästa fix, nästa dövande filt.
In till ett ljummet mål mat.
Ville inte påminnas.

Jag förbereder frukosten.
Det skall vara havrefras, marmelad, löskokta ägg och Kalles, alla upplagda på rätt sätt har jag förstått.
Försöker göra mig nyttig. Jag måste göra det här.
Men det enda jag ser framför mig är Örjans blick när ambulansmännen hissar in honom där bak i ambulansen:
Han var rädd.
Den ängsliga blicken hos någon som hela livet försökt att inte vara en fluga förnär.
Inte. Förnär.

Med sin söndersupna och sönderrökta skalle var han som en vålnad bland oss, säkert länge.
Ett mumlande spöke med vildvuxet skägg och ögonbryn som horn ut från pannan.
Sov kanske i din trappuppgång, försökte sälja en Faktum, även om jag inbillar mig att Örjans försäljningssiffror var i dalande.

Kanske undvek du hans blick när det fortfarande fanns en räddning.
Där kanske fanns ett hopp om liv, men det är ju det värsta av alla krav.
Vetskapen att man kan hjälpa – men inte varken orkar eller ids.
Bättre att skynda förbi.

Den flackande, rädda blicken innan dörrarna av tung plåt smälldes igen bakom Örjan och hans kapitel här i universum skall jag aldrig glömma.
Hur den försökte fixera sig, i min.
Hjälp mig, jag vet inte vad som händer. Håll min hand eller nåt.
Jag intalade mig att två vältränade ambulanskillar i 30-års åldern som ville nudda honom så lite som möjligt var det han behövde.


För Örjan finns nog ingen räddning mer, och för hans egen skull hoppas jag att han är död.


Bilden illustrerar för övrigt en vidrig trend just nu där människor tar selfies av sig själva tillsammans med hemlösa.

Kommentarer på Örjan – The final cut

  1. Siri

    Fy fan, så mycket drama man går förbi.
    Jag blev berörd av Örjans historia, vem som än skrev den
    Jo, du gjorde det lr i alla fall försökte.

  2. Erik

    Viktigt inlägg om en grupp som inte får så mycket utrymme, minst sagt! Däremot kan man diskutera kring vad som är en god existens. Örjan kanske har det ok? Vem vet. Vi får fråga honom om vi ser honom igen. MVH /Erik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-01-17

Glajdar in på Brötz onsdag kväll när Henrik Wartel & My Hellgren redan är igång med sin första duospelning nånsin. Hellgren i silver, sval och het som Grace Kelly. Hellgren smattrar och gnisslar försiktigt på cellon. Wartel håller tillbaka sin ryska passion med en fokuserad min och brillorna avspänt vilande…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-01-20

Träden smeks av vackra ögon som har sett glittret av tusen, små ljus vinka i natten & rosorna vid din barm vissnade just när helikoptrarna började att frysa vid noll punkten Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-01-17

Primadonnan vill sälja sin bandoneon som är värderat till 75000 kronor av en värderingsman i London för tio år sedan på Park Aveny Hotel. Instrumentet är från 1924, tillverkad i Argentina, levererad till köpare i Berlin. Primadonnans pappa köpte denna bandoneon i Berlin samma år 1924. Instrumentet är pärlbesatt av…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...