Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Christer och Morgan, personligt och lite privat samtal om Marc Almond och nakna tomtar

2014-03-03 av

Klockan är 10:45 på när jag öppnar upp portarna och kliver in i receptionen på Radiohuset i Göteborg. Det är en enkel fredagsförmiddag i februari, men för mig är den lite speciell.
Jag går fram till damen i receptionen. Hon ser ut som en skolfröken, eller en typical receptionsportföljdam tagen direkt ur en film. Hon ler.
”Hej, jag ska intervjua Christer Lundberg och Morgan Larsson.” säger jag.
”Åh, ska du får göra det? Det önskar jag också att jag fick göra!” säger hon avundsjukt, men med glimten i ögat.
”Ja, det vill väl alla?” säger jag och ler jag med.
”Ja, de är för fina de där två. Du kan sätta dig ned och vänta här. Ta du dig en kopp kaffe så kommer de strax!” säger hon samtidigt som hon lyfter telefonluren och ringer till Morgan för att informera honom om att jag är här.

”Är det hon där eller?” hör jag en bekant röst bakom mig säga. Skillnaden nu var att det inte sändes ut i radio. Inte någon programpunkt Fredagsflörten (även om man kanske hade kunnat önska att det var det i detta fall…), Sanning eller bullshit eller Onödigt men oh så intressant. Nu var det live and alive.
”Hallå!” säger jag och möter Christer och Morgans blickar. Vi hälsar och skakar hand.
”Vi har setts förr va?” frågar Morgan när vi hälsar. Ja, det har vi gjort. Om han tänkte på den gången när jag hälsade på under min praktikvecka i gymnasiet för fem år sedan (titta här!) eller när jag skrek till av rädsla för den där handtorken när vi stod brevid varandra på Pustervik och tvättade händerna under förra P3 Guldgalan vet jag inte.

CM

Den 3 mars (idag!) klockan 17:00 börjar Christer och Morgan sitt alldeles nya radioprogram
”Christer och Morgan rapporterar – en timme innan sex” i P3. Den kända duon från Christer har minst sagt mycket att göra, och förväntningarna är höga från fansen. Programmet kommer att sändas måndag till torsdag klockan 17:00 till 18:00.

Hur mår ni?
M: Jo, vi mår…bra, eller?
C: Ja, så bra man kan må innan en premiär!

Men den där ”Dagen efter” när ni hade kommit ut med att programmet Christer skulle läggas ned, hur kändes det DÅ att möta alla reaktioner från era lyssnare och fans? Det var ju Facebook-grupper, mail, telefonsamtal…allt!
C: Det är ju aldrig kul när folk är arga. Det är ju inte oss de är aga på, så det är ju väldigt fint att man gjort något som påverkat så många människor. Men det var ju snurrigt! Jag menar, när det ringer tidningar och folk som säger att de ska ta livet av sig….svårt att hantera.
M: P3 är ju en föränderlig kanal. De flesta programmen är får hålla på i ett-två år, och att vi fick hålla på så länge….
C: ELVA ÅR! HELT SJUKT!
M: Ja, elva år. Vi har hela tiden trott att ”snart är det vår tur att lägga ned”, men så fick vi hålla på så länge. 11 är år svinlång tid i P3-mått.
C: Vi slutade med flaggan i topp, tycker jag vi kan säga faktiskt.

Som ni säger, elva år är lång tid. Och nu är det nytt programkoncept, ny tid och mycket nytt- Känns det fortfarande som att gå in på samma arbetsplats?
M: Det är lite som att…man spelat 11-mannafotboll med storplan och man har haft en viss position, man kanske har varit forward – och så ska man helt plötsligt spela 7-mannafotboll med mindre plan och en annan position och…

Ungefär här förklarar Morgan känslan i fotbollstermer. Morgan är ju ett riktigt fotbolls-freak, han vet vad han snackar om. Jag sneglar på Christer som ser ser alldeles borta och frågande ut, något som Morgan också lyckades lägga märke till.

M: Nu fattar Christer ingenting för han vet inget om fotboll. Har du en bättre liknelse Christer?
C: …det är lite som…man står vid ett biljardbord så har någon lagt dit fyrkanter istället för bollar. Man får ner dem men man får skjuta på ett annat sätt.
M: …ja…allt är bekant, men allt är annorlunda samtidigt.
Christer suckar högt.
C: Alltså den var BEDRÖVLIG den där liknelsen med biljardbordet! Förlåt, du får ursäkta mig.

Näej, näej! Det var fint. Jättefint.
Ganska snart efter att ni fått reda på att Christer skulle läggas ned fick ni ju ett nytt programuppdrag om aktualliteter. Men ni verkade lite osäkra på vad det handlade om?
M: VI har ju speciell smak när det gäller humor, och det gäller även aktualiteter och nyheter. Jag kan fascineras av sådant som nyhetsuppläsare inte har någon som helst aning om att det är DET jag råkar vara intresserad av, eller andra annorlunda saker som man inte riktigt vågat tala om. Nu får vi möjlighet att lyfta fram de grejerna. Nu när det handlar om aktualiteter så får vi göra det på vårat sätt!
C: Den stora utmaningen är att göra en koppling mellan det stora och det lilla. Att få ihop det stora som har hänt med det lilla hos den som står i köket. Därför tycker jag det är så viktigt att försöka få med lyssnarna på det här och höra vad de tycker och tänker.

2

Så nu känns det som ni har mer koll på vad ni ska prata om och vad programmet faktiskt kommer att handla om?
Eller? Ehe…?
Morgan flinar och skakar lite på huvudet.
M: Nä nä! Just nu känner det som vi lagt upp massor av redskap på ett bord och det är nu vi ska börja experimentera med allt. Vi ska börja med att bjuda in in lyssnare i första programmet. Höra vad de känner och tycker är roligt.
C: Det här programmet kommer inte vara ”Åh, vi presenterar en färdig produkt”. Man ska inte låsa sig för mycket till en början. Det handlar också om vad de är intresserade av att höra. Nu vet vi vad som händer mellan 14:00 och 16:00 efter de här åren med Christer, men vad är det som gäller klockan 17:00 och 18:00?  Det är ett helt annat landskap! Kanske är det jobbigaste tiden på dygnet, hämta barn och laga mat – eller den absolut skönaste när man kommer hem från plugget eller jobbet.

Hur orkar ni vara så jädrans glada och snälla hela tiden?
M: Haha!
C: Vi ska vara oerhört tacksamma för varenda kotte som ringer in till oss och vårat program. Det är ju aldrig kul om man uppmanar folk att ringa in så är det inte en enda som gör det. Därför kan jag känna med vissa programledare, att när det ringer in folk och programledarna skojar med dem och gör bort dem i radio att ”Är ni helt dumma i huvudet eller? Ni ska vara tacksam för att de här människorna ringer in!”.
M: Vi själva är ju väldigt öppna av oss, och det känner lyssnarna av och blir avslappande med oss. Och som Christer säger så vill vi ju inte göra bort någon. Vi vill höra din historia och vad du har att berätta.
C: Det där var fantastiskt fint att få höra! Precis innan intervjun kände jag mig inte så glad – men nu är jag jätteglad!

Christer och Morgan har känt varandra i 20 år. Första mötet med varandra var på Universitetet i Göteborg, där de även delade skolbänk med Håkan Hellström. Att de en dag skulle arbeta ihop med radio, sätta upp föreställningar på Draken och tävla i På spåret hade de ju förstås ingen aning om. Verkligen inte om man hör storyn hur de uppfattade varandra första gången de sågs.

M: Christer, han hade ju bara en LUGG. Svartfärgad lugg.
C: Hade jag svart?!
M: Jaja, visst. Svartluggad.
C: Hade jag min svarta period då? Jaha…ja.
M: Och väldigt pigg och glad gick han runt där med sin…lugg.
C: Och Morgan trodde jag var någon kristen bög eller nåt. Han hade långt hår och var så otroligt vänlig mot allt och alla. Jag kände ändå på något sätt att jag gillade honom direkt, men det är klart man inte hade någon aning vad som väntade 15-20 år i framtiden. Jag var glad om jag klarade en tenta då – vilket jag inte gjorde. Mer karriärtankar än så hade jag inte.

Hur bevarade ni kontakten?
M: Vi träffades i majorna en gång när vi skulle göra högskoleprovet samtidigt och började prata om en artist som hette Marc Almond, sångaren i Soft Cell. Jag hade aldrig tidigare träffat någon annan som tyckt om honom så mycket som jag, tills jag träffade Christer. Och Christer hade samma erfarenhet. Det var så fantastiskt att vi två kunde prata om den här bögen på ett så hängivet sätt och då gick det ju inte att låta bli att träffas igen och igen. Sedan fascinerades vi av varandras konstigheter, och det gör vi väl fortfarande.
Och det är ju roligt hur en bög kan föra samma två heterosexuella killar…
C: …inför ett högskoleprov!

Jag tänker på den här avslutningsfesten ni hade på Pustervik i vintras. Där fick ni ju verkligen bevis på hur många fans ni faktiskt har. Folk ville ju gifta sig med er båda, mycket kramar, pussar och kärlek…
Har NI någon gång blir riktigt starstruck när ni mött någon ”storhet”?
C: Vi fick ju faktiskt träffa den här Marc Almond under Arvikafestivalen för ett par år sedan när jag jobbade med radioprogrammet Frank. Det var ju ingen på P3 som var intresserad av en intervju med honom, men vi lurade till oss en med honom ändå. Då jobbade inte ens Morgan med radio, men jag sa att ”Ja, det är jag och min FOTOGRAF som ska följa med!” och bara där…tss. En fotograf med sig till en radiointervju liksom.
M: Ja, jag fick låtsas vara fotograf. Sprang och köpte en engångskamera! Gick ned på ena knät och ställa upp han. ”More like this and that, Marc!”.
C: Det blev ju inte så bra reportage. Eller, jo det blev det ju så sätt att det handlade hur det var att träffa sin stora idol mer än vad han faktiskt var aktuell med då. Tror min första fråga till honom var ”I’ve heard that you are a vegan. Are you a vegan?”. Och han bah ”NO.”

M: Sen skulle jag vilja träffa Kjell Höglund. Jag FÖRSTÅR INTE att han inte blivit större än Bellman, Cornelies Vreeswjik…Han är fantastiskt!

Den här bilden är en utav de fantastiska pressbilderna för Christer och Morgans nya program.
De som befann sig under programmet Christers avskedsfest på Pustervik i vintras känner igen de här dräkterna efter programledarnas utlovade ”Nakenchock-kupp”.
Under min research så…ja, det låter ju konstigt när jag säger att jag studerade bilden. Men det gjorde jag faktiskt, och då la märke till Christers dräkt som ser ut att vara lite halvdant sydd mellan benen. Tittar man riktigt noga ser man dessutom en säkerhetsnål där. Jag var tvungen att fråga ut honom om detta.

Jag är orolig att du ska…ramla eller slå i dig i något med dräkten…
C: Det var ju otroligt omtänksamt att du är orolig för mig. Det är en fantastiskt sömmerska som har sytt dem här till oss. Det finns en förklaring till säkerhetsnålen, det finns en större och en liten mindre snopp så att man kan välja om man vill vara stor…eller liten. Vi brukar turas om Morgan och jag och vem som ska ha vad.

Åh! Man kan få välja?! Någon gång måste ni chocka ännu mer och ta ut BÅDA samtidigt!
Men hade ni en idé, typ att ”Vi ha en idé på en dräkt vi skulle vilja ha till vårat nya program!”
M: En på kontoret här, som kallas för ”Steken”, har en liknande dräkt som vi tog med till vår kompis och sa ”Kan inte du sy upp två sådana till oss. Hon tog måtten på oss och sydde två stycken till oss.
C: Hon tog aldrig måtten på mig!?
M: Nä, hon tog måtten på mig…
C: …och gjorde den lite större.
M: Ja, ”Gör en till tjockisen också!” sa jag. Haha!

Christer berättar att det finns ju en lite djupare tanke bakom de här dräkterna också. Precis som vi pratat om under intervjuns gång så är både Christer och Morgan två väldigt öppna personer. De här dräkterna symboliserar på något vis detta; att de vågar och vill vara så nakna som möjligt, men ändå inte hela vägen. Personligt men inte privat brukar man säga, men här får man ett uns av det privata och komma dem båda väldigt, väldigt, väldigt nära…

När intervjun börjar närma sitt slut tar jag upp den frågan som jag, en snart 22-årig tjej, undrat så länge över. Den frågan får vara den absolut sista för den här halvtimmen med duon.

NÄR ska ni göra julkalendern? Inga andra hade gjort den bättre än ni två.
C: OM vi skulle få en sådan förfrågan så hade jag blivit överlycklig! Men jag vet inte om nakendräkterna hade passat så bra in… Fast mina döttrar tycker om den väldigt mycket. Den hänger på en galge där hemma och de är alldeles: ”Vad är det för något pappa? Vilken rolig…dräkt!”
M: Oerhört hedrande att få höra det. Tack!

Morgan berättar om en gång när han delade ut julklappar naken inför familj och släkt. Efteråt ser han ut att skämmas lite och är orolig att han, efter att ha berättat det där, förmodligen inte skulle bli tillfrågad att göra julkalendern.

Christer och Morgan rapporterar – en timme innan sex
Start: Måndag den 3 mars klockan 17:00 i Sveriges Radio P3

 

// Foto och text: Josefine Larsson (förutom pressbild: Mattias Dellmo).

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-01-17

Glajdar in på Brötz onsdag kväll när Henrik Wartel & My Hellgren redan är igång med sin första duospelning nånsin. Hellgren i silver, sval och het som Grace Kelly. Hellgren smattrar och gnisslar försiktigt på cellon. Wartel håller tillbaka sin ryska passion med en fokuserad min och brillorna avspänt vilande…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-01-20

Träden smeks av vackra ögon som har sett glittret av tusen, små ljus vinka i natten & rosorna vid din barm vissnade just när helikoptrarna började att frysa vid noll punkten Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-01-17

Primadonnan vill sälja sin bandoneon som är värderat till 75000 kronor av en värderingsman i London för tio år sedan på Park Aveny Hotel. Instrumentet är från 1924, tillverkad i Argentina, levererad till köpare i Berlin. Primadonnans pappa köpte denna bandoneon i Berlin samma år 1924. Instrumentet är pärlbesatt av…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...