Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Nej, jag föredrar Blurred Lines på en tom åker än på ett fett dansgolv i Alingsås.”

2014-07-19 av

Det plingar till i min telefon på nattduksbordet.
”Känn smaken av det du äter eller dricker” står det. En uppdatering eller vad man ska kalla det från Mindfullness-appen. Jag köpte den för 12:- för drygt ett halvår sedan men använder den tyvärr alldeles för sällan. Däremot har jag ställt in så att den plingar till 09:23 varje morgon med små tänkvärda ”kom ner på jorden”-notiser.

Det där med att känna smaken av det jag äter eller dricker…
Just nu dricker jag kaffe. Det smakar bra.
Annars känner jag smaken av
– oborstade tänder
– resterna av vitt vin och turkisk peppar-shots
– …och att det var en bra kväll igår.

Fest_3673
Självutlösaren är ens bästa vän på fester. Fruktansvärt underskattad grej. Föresten så kommer jag inte ihåg vad den bruden hette som jag satte mig bakom. Hon ser lite rädd ut, kan jag tycka.
Men jag var ju nöjd!

Igår var jag på födelsedagskalas hos ett tvillingpar i Alingsås. Vi gick i samma klass under grundskolan, därav var det flera andra från den Sollebrunns Skola-tiden som också var på festen som jag inte träffat på evigheter. Det blev lite utav en klassträff nästan med gamla tjejgänget.
Vad vi har förändrats, men vad vi är de samma ändå…

På festen får vi partyhattar och namnlappar. Det är till och med bordsplacering. Vi spelar vi pensionärsbingo med brickor, små plastpluttar och hela köret.
Bärtil TÖLV. ÄTTA. TVÅÅÅA.
Jag har redan skrattat så jag gråtit sjuttiotolv gånger åt helt absurda grejer som egentligen inte är roliga men som just där och då gör mig helt out of control och jag bara skrattar och skrattar medan tårarna rinner. ”Vill du låna mascara, Josse?”.
Slungas tillbaka för en millisekund i tiden till då jag gick med panda-make up mest hela dagarna i skolan och knappt kunde nysa utan att ha den svarta ögonskuggan och kajalen som rough på kinderna. Denna afton har jag enbart mascara, inte ens foundation, och jag känner mig så fri. Jag kan gråta och skratta hur mycket jag vill utan att behöva tänka på hur jag ser ut.
Jag får bingo en gång och vinner! Lyckan är totalt och jag får välja först från prispotten; flera olika välinslagna små paket med lila silkespapper och cellofan runt omkring. Jag väljer den nästminsta klumpen, öppnar upp och hittar ett par fantastiska jordgubbsstrumpor inuti. Älskar att vinna grejer, oavsett om det är strumpor eller miljoner.

Vi gapar, skrattar och skäller på varandra. Jag hörde inte, säg det igen, vad sa du, sa du sjuttiosex, nä hon fuskar, jävla skit.
”Ni är ju fan värre än tanterna på jobbet!” säger en och driver med att samtliga kring det avlånga bordet har jobbat eller fortfarande jobbar inom vården.
Jag vinner inte nå’ mer pris, men är heller inte så fokuserad på det längre då jag redan fått mina fantastiska strumpor. Istället äter jag upp en halv vattenmelon som ställts fram på bordet och dricker av mitt ekologiska vita vin från Tyskland jag köpt med mig för dryga femtiolappen till festen.

Och den där ekologiska vinflaskan från Tyskland räcker ända vägen hem till Sollebrunn igen när jag ett par timmar senare hoppat av bussen från Alingsås i Sollebrunn och promenerar långsamt genom skogen, vidare på den smala grus- och sandvägen mellan de två stora gigantiska åkrarna på varsin sida. Det är en vacker väg som jag promenerat så många gånger förr, men det slår mig att jag aldrig promenerat här den här tiden på dygnet, den här tiden på året, i det här lulliga och gulliga-skicket någon mer gång. I alla fall inte på ett bra tag.
Klockan är snart 00:00, en kväll i juli då det är varken varmt eller kallt ute och jag har vänligt men bestämt tackat nej till tjejgänget att följa med vidare ut till Hotellet. Jag ska hem. Jag tycker inte om Hotellet.

Jag har satt på uppiggande playlist på min Spotify på telefonen för att inte ha så tråkigt på den två kilometer långa promenaden hem till mig. Börjar skratta lite lätt för mig själv när Blurred Lines börjar spelas. Det är så absurt hela grejen, att lyssna på Robin Thicke ute i Sollebrunn, mitt ute i ingenstans en fredagnatt efter att ha dissat en utekväll på krogen.
”Nej, jag föredrar Blurred Lines på en havreåker än ett dansgolv i Alingsås.”
True.

Efter att ha dansat halvt ihjäl mig till Offspring, Queen, Aerosmith och ”Doin’ like they do on the Discovery Channel” hos mina vänner har jag använt alla moves som går och är därmed trött i dansmusklerna. Jag fick lära mig på jobbet av en ny arbetskollega att om man säger att man inte kan dansa så ska man bokstavera sitt namn med rumpan på dansgolvet. Allts forma J – O – S – E – F – I…osv i sjysta rumprörelser. Det fungerade faktiskt alldeles utmärkt.
Jag har skrapsår på översidan av  fötterna och på lika mycket knäna efter att ha dragit mig över golvet och försökt mig på breakdance. Det svider och gör ont, men det är också ett bevis på att jag har haft roligt, att jag verkligen gick all in. Jag lever. Lever som bara den.
I rather be broken than empty
, liksom.
Samtidigt som musiken strömmar ut ur min telefon under promenaden hem så sms:ar jag mamma, syster Louise och några andra kompisar om hur bra Offspring, Ralf Gyllenhammar och klarinetten i Marilyn Monroes I wanna be loved by you är (om det ens är klarinett?).  Stannar upp ibland, dricker lite mer vin direkt ur flaskan och tittar ut över åkrarna igen.
Det är så fint här.

Och om två veckor bor jag inte här längre.

Jag tror den här festen med mina gamla grundskolevänner var lite utav ett avslut på något vis. Ett fint avslut. Jag är färdig här nu, trots det har jag aldrig tyckt att Sollebrunn varit så fint som det är just nu, den här sommaren.
Detsamma gäller den här promenaden hem mitt i sommarnatten, bland alla djuren som rasslar i gräset i skogen, som man bara hör men aldrig ser. Det blir inte så många fler sådana stunder den närmsta tiden. Jag ska vidare, iväg. Färdig här nu.
Säger inte att jag aldrig mer kommer att återvända, men det hela kändes ändå som ett fint avslut. Tack. Tack och bock.

Jag kliver innanför dörren klockan 00:35. Eller något sånt. Slänger av skorna i hallen och släpper handväskan med en duns rakt ned på köksgolvet. Vinflaskan är inte slut, det är typ en femtedel kvar. Jag ställer ändå in den i kylen trots att jag vet att jag förmodligen inte kommer att dricka upp den.
En fredagkväll. Slutar när jag är på topp, känner jag.
Somnar sedan utav plingeling från olika vänner som jag tidigare under kvällen hört av mig till i hopp om att starta ”Fatta hur bra Offspring är asså”-diskussion. Problemet är att det är försent nu, just nu skiter jag i Offspring. Nu vill jag sova. Inte på Hotellet,
utan i min säng i Sollebrunn. I två veckor till.
Och det där jag skrev om i början ang. små tänkvärda ”kom ner på jorden”-notiser från mindfullness-appen.
Just nu känner jag mig så jäkla…nöjd. Faktiskt.
Skitnöjd.
Jag känner att kaffet smakar så jädrans gott.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

 

Kommentarer på ”Nej, jag föredrar Blurred Lines på en tom åker än på ett fett dansgolv i Alingsås.”

  1. Josefin H

    Underbara människa!! :*

    • Kul att träffa dig! 😀

  2. Det låter väldigt fint.

    (Men, ”jag skiter i Offspring” URSÄKTA MIG)

  3. Martin

    Perfekt start på min dag.
    Inspirerande och söt beskrivning av livskvalité… Som livet skall vara.

    • Tack för att du läste, Martin! <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...