Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

När låtarna spelades, och då det verkligen kändes, del IV

2014-10-13 av

5SvYf1C

Det sägs ju att vägen till en mans hjärta går genom magen.
Om man ska nå mitt hjärta gör man det bäst med en jävligt bra spotify-lista.

Jo, det kommer väl knappast som någon nyhet att musik har en väldigt stor och viktig roll i mitt liv. Det känns som den bygger upp mitt liv. Att låtar är som byggstenar, klossar, tegelstenar – och för varje låt som sätter sig hos en, så växer man som människa.
Inte helt otippat har jag ett par låtar som verkligen fått riktiga filmscenarion inom mig, och som inte kommer att suddas ut i första taget.
Några utav dem delar jag med mig av här.

* Billy Idol – Dancing with myself
Sweden Rock 2014. Jag fyller år och står nästan längst fram under Billy Idols spelning på Festival Stage. Sista dagen på festivalen och jag har dansat, sjungit och hoppat så mycket att jag är helt genomsvettig. En typical Sweden Rock-kille med långt blont hår och en band-tröja som är påväg från konserten stannar till och får syn på min ”Idag fyller jag år!”-tshirt.
”Fyller du år idag?” frågar han och ler.
”Ja!” ropar jag och försöker överrösta Billy.
”Då ska du få ett födelsedagshångel!” sa han och gav mig, ja – ett födelsedagshångel.

* Byrds – My Back Pages
Dåvarande radiochefen Ulf har gått bort och hans fru har gjort ett bildspel med massor av fantastiska bilder från förr med Ulf som hon visar på begravningen. Bilderna som rullar är främst från 70-talet. Gulnade, ljusfläckar, överexponerade, korniga…
Det är utsvängda brallor, brunbrända kroppar, långa hår, båtutflykter, varma klippor, nakenbad…
Allt det där till tonerna av
”…but I was so much older then
I’m younger than that now…”.

* Mike Oldfield – Shadows on the Wall
Vi har någon slags mini-fest hemma hos min dåvarande pojkvän och turas om att köa låtar på Spotify. Jag sätter på den här låten, varpå en annan kille i lägenheten som jag just lärt känna reagerar och utbrister
”Vem valde den här låten?”
”Det gjorde jag!” svarade jag.
Slutade med att det bara var vi två som stod och hängde framför dataskärmen och spelade upp låtar för varandra resten av kvällen. ”Den här!”, ”Amäh du, den här måste du höra!”, ”Har du hört den här?! Den är fantastiskt!”.
Men hela tiden återkom det till Mike Oldfield.
”Men alltså…du spelade Mike Oldfield. Hur många gör det nu för tiden?!”.
Fantastisk kväll.

* Kenny Rogers & the First Edition – Just Dropped In
Jag har just lärt känna J och jag följer med hem till honom efter en öl på kvartetskrogen i Surte.
Vi sätter oss i vardagsrummet och spelar upp låtar för varandra på Spotify, varpå han sätter på den här låten som jag själv precis har upptäckt och konstaterat att den är helt fantastiskt (och dessutom kört i mitt program på Radio 88 samma dag och försökt övertala alla mina nära och kära om hur bra den är!).
”MEN DEN HÄR?!” säger jag i chock, ger honom en panikkram av glädje. Där och då säger jag klart och tydligt till mig själv inombords:
”Han och jag – VI SKA HÄNGA!”.
Nu har vi varit nära vänner i snart tre månader och pratar fortfarande om den här låten och den där panikkramen + hur jäkla, på något vis, avgörande den var.

* Nikki Sixx – Life is Beautiful
En låt jag förmodligen aldrig hade tyckt varit särskilt märkvärdig eller bra om jag inte hade hört den i rätt stund, rätt tillfälle, rätt tid.
Sweden Rock och året är 2010. Jag har ingen festivalbiljett utan har följt med ett par vänner för att sälja t-shirts. Hälsar på några nyfunna vänner på campingen. Vet inte vad klockan är, men någon gång på förmiddagen i alla fal. Det är kallt, grått och rått. Vi fryser, är lite bakfulla och slétna. Måste duscha men det är jättelång kö till duschen på campingen. Jag fick min mens samma dag som festivalen satte igång och jag känner mig allt annat än fräsch.
”Du måste höra den här låten!” säger en av killarna i den cirkeln av solstolar vi gjort utanför deras husvagn. Han sitter med en fet bergsprängare i knät och trycker på play, och ut strömmar den här låten. Jag slutar ögonen och lutar mig bakåt i den solstolen jag sitter i, låter duggregnet landa på min nästipp, ögonlock, läppar och bara lyssnar på låten.
Det var så rätt. Just där och då.
Livet var faktiskt underbart, trots att man frös, var trött, bakis, ofräsch och hungrig på mammas mat…

* Stealers Wheel – Stuck in the Middle With You
Det är andra gången vi, O och jag, träffas och på något vis så vet jag att det också är sista gången. Vi kollar på film, Reservoir Dogs.
”Du kommer gilla den här filmen för det är din typ av musik!” säger han.
Den här låten kommer (och för första gången får jag se vad det egentligen är Greger/Robert Gustafsson och Pery/Johan Rheborg gör parodi på i det här klippet (parantes nummer två: som för övrigt är jävligt roligt!)).
Sitter och skrattar samtidigt som jag tycker det är så jäkla vidrigt och jobbigt.
O, han bara skrattar åt mig.
Vi äter varma mackor och han har lyckats övertala mig att det faktiskt är gott med ananas i. Sedan säger jag:
”Nu kommer jag bara tänka på dig och varma ananas-mackor när jag hör den här låten i fortsättningen!”, och han säger:
”Det var det finaste någon sagt till mig!”.

Ett par månader sedan så sms:ar han att han säger upp kontakten, bara för att han tycker om mig så mycket.
Trots att han sårade mig väldigt under den lilla tiden vi kände varandra så är det fortfarande honom jag tänker på varje gång jag hör den här låten.
Och Greger då förstås…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...