Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Bland drömmar och verklighet. Intervju med danska MEW.

2014-11-10 av Wheeler

mew2Jag får verkligen anstränga mig för att förstå Rob. Hans svåra skotska dialekt blir sannerligen inte lättare att tyda när han pratar på i 180km/timmen. Han gestikulerar vilt med en nästan urdrucken petflaska i näven. Ramlösa, med päronsmak. Konstigt nog är det inget vatten i flaskan, snarare någon mörkt gulaktig vätska. Det ser ut som Whisky eller nä, inte piss eller hur?

– And here he comes!
Mew´s turnemanager Rob pekar bakom mig och jag vänder mig snabbt om och möts av Johan Wohlert´s vänliga leende. Vi skakar hand och jag blir förvånad hur grym svenska Johan pratar. Vi pratar lite tills den isande vinden får oss att ta oss in i lokalen.
MEW
Pustervik är tomt på människor, förutom några roddare som springer med kablar fram och tillbaka. Jag och Johan sätter oss vid några bord lite avsides. Johan berättar stolt över hur svensk han känner sig nu när han just varit och fikat med en nära vän han känner i stan. Det är något i Johans ansikte som indikerar att han tycker att han varit med om något nästan exotiskt. Jag hinner inte ge någon följdfråga innan Johan istället frågar mig.

– Här kommer Jonas! (Jonas Bjerre, Mews sångare) Är det ok om vi tar resten av intervjun på Engelska?
– Självklart!
Vilken lättnad. Slippa tolka danska, språket som till och med danskarna har svårt att förstå. (tror ni mig inte? Klicka på denna länken: http://www.svd.se/kultur/danskarna-forstar-inte-danska_8379048.svd ). Robs skotska är rena barnleken i jämförelse.

Eddie: Första gången jag såg er var på Hultsfred för en herrans massa år sedan. The Hives hade just spelat och det var mitt i natten. Jag var på väg tillbaka till mitt tält när jag såg en ljusshow som fick hela Hultsfredsområdet att lysa upp. Ni stod där inne och körde framför massa videoväggar med otroligt välgjorda animationer. Det var en sjukt häftig upplevelse. Det känns som om er musik alltid har varit väldigt visuell. Är det visuella viktigt för er?

Jonas: Ja, jag minns den spelningen, riktigt bra, verkligen. Det visuella har alltid varit väldigt viktigt för oss. Vi pratar liksom visuellt i bandet. Hur vi ska gestalta musiken eller förklara hur vi musikaliskt tänker. Med det visuella kan man ibland lättare förklara något så abstrakt som musik. Jag jobbade mycket med animering och film och klippte ihop allt möjligt jag kom över. Gjorde egna klipp och bakgrunder. Vi la ner jättemycket tid på det men vi kom till en punkt när vi nästan tog det visuella för långt. Folk stod och tittade på skärmarna och såg ut som en publik som sitter på bio istället för att vara på en konsert så inför denna turnén kände vi för att göra något annorlunda. Så nu så kör vi bara med lampor och utan animeringar. Som en klassiskt rockband.

Eddie: Så vi får inte se katten som spelar fiol ikväll alltså?

Jonas: Det är faktiskt min mammas gamla katt jag klippte ihop bilder med. Animerade lite. Folk pratar ofta om den där katten som spelar fiol. Men nä, ingen katt ikväll.

Eddie: En av de saker som alltid slår mig när jag lyssnar på er musik är hur drömsk den är. Och när jag tänker på drömmar så får det mig att tänka på att fly vardagen och verkligheten för en liten stund. Är jag inne på rätt spår här eller bara flummar loss?

Jonas: Du har helt rätt. Det handlar absolut om att få fly vardagen för en liten stund. Jag tror vi alla i bandet är lite av drömmare och vi har alla velat fly till och från. Men jag tror också det har handlat mycket om att bearbeta saker och ting. Svåra saker kan vara för jobbigt att processa i dess naturliga form och då är en omgjord dröm lättare att handskas med. Drömmar är ju något slags språk som vårt undermedvetna talar till oss genom. Jag har själv alltid varit otroligt intresserad av detta samband och jag tror musiken varit ett slags sätt att nå ut. Eller snarare in i mig själv. Det är därför våra texter ibland kan vara så abstrakta ibland. Det blir som en spegelbild. Det är upp till betraktaren själv att hitta en tolkning, jag gillar själv inte musik som säger åt lyssnaren hur den ska tänka eller tycka. Fly in i fantasin och hitta en egen tolkning istället.

Eddie: Ni har spelat och turnerat mycket under åren. Eftersom er musik är just så kraftfull och känslosam. Hur gör ni för att hitta den där speciella magin kväll efter kväll? Det måste ju funnits kvällar ni inte har kunnat nå ut. Hur gör man då?

Jonas: Verkligen. Det har hänt oss flera gånger att vi inte lyckats nå ut. Men jag tror det är extremt viktigt att inte försöka forcera eller kanske provocera fram den där energin eller rätta känslan. Det måste ske spontant och naturligt. Annars funkar det helt enkelt inte. Ibland har man bara inte den där energin trots att man spelar perfekt och låter riktigt bra. Det är helt enkelt många faktorer som spelar in. Men jag känner mig väldigt bortskämd faktiskt för de flesta gångerna kommer alltid bara den där magin när vi kör live, så länge vi själva tror på vår egen musik. Det är svårt att förklara men det gäller att våga släppa taget och lita på musikens kraft.

Eddie: På tal om att turnera. Ni har ju spelat mycket utanför Europa. Är det någon skillnad på publiken i Europa och på andra ställen i världen.

Jonas: Det är det jag tycker är så häftigt med just musik. Att den är just så universell och finns i oss alla. För jag tycker inte det skiljer så mycket vart man spelar i världen. Publiken är i det stora hela den samma. Och energin de skickar till oss på scen är den samma. Men det klart att det finns lokala olikheter. Eller variationer kanske man kan säga. En klassiker som många band snackar om, men som faktiskt är sann, är just hur folk i Japan hoppar och röjer och sedan mellan låtarna är hur artiga och tysta som helst.

Johan: Om jag får välja att spela live någonstans så skulle jag nog välja Japan. Kanske inte just för publiken utan mest för att landet är så fantastiskt och det är bara ett helt sjukt äventyr att bara få vara där. Sen kan det kanske bero på att Japan faktiskt var ett av de länder som först nappade på vår musik och verkligen förstod MEW fullt ut.

Eddie: Men från Japan tillbaka till Danmark. Hur ser musikscenen ut i Danmark för tillfället? Det känns som om vi i Sverige får mycket oftare höra om norska band än danska?

Johan: Uh. Du får oss att känna oss skyldiga. Vi borde kanske hjälpa lite fler danska band ut i världen. Men sanningen är att den danska scenen är ganska isolerad. Den har dessutom kanske varit extra isolerad för oss för vi har aldrig tillhört något musikaliskt fack heller. Vi var inte de där coola killarna som spelade i fräcka punkband i rivningslokaler. Sen lät ju vi inte creddiga heller som The Strokes. Utan vi var i någon slags gråzon ganska avskärmade från de flesta andra banden i Köpenhamn.

Jonas: Jag tycker många band i Köpenhamn var på gång för några år sedan. Det kändes som det började växa fram en egen stil men tyvärr har flera av dessa banden slutat nu. Det är helt enkelt för svårt att hålla på med musik rent ekonomiskt. I alla fall på heltid.

Eddie: Som tur är har ni ju lyckats etablerat er och er musik. Och denna turnén har ju flera utsålda konserter. Som bland annat här i Göteborg. Innan ni nådde hit, när ni fortfarande var kvar och repade i Köpenhamn, funderade ni aldrig på att göra er musik kommersiell. Sälja ut för att nå ut lite enklare?

Jonas: Jag tror faktiskt aldrig den tanken slog oss. Vi var helt enkelt för udda, för konstiga och vi var bara bra när vi gjorde vår egen grej. Har vi försök spela lite annorlunda har vi aldrig lyckats utan bara automatiskt drivits tillbaka till hela den här MEW-världen. Det är farligt att tänka så tror jag. Man blir lätt platt och plastig. Sen måste man ju ta sig en funderare på varför man överhuvudtaget gör musik. Vill man nå ut eller vill man bara synas? I så fall finns det ju andra sätt att synas på. Talangshower och allt det där.

Eddie: Tror ni att ni hade blivit MEW om ni hade startat ert band idag. Med de förutsättningar som dagens ungdomar har?

Johan: Åh det är verkligen en svår fråga. Men det är värt att tänka på att bara för att vi idag har en etablerad fanbase och får åka runt och spela betyder det inte att vi fick allt serverat till oss på ett silverfat när vi startade. Ingen ville signa oss eller ens att vi skulle spela på deras fester men vi körde vår grej och trenderna kom och gick och det tog flera år innan publik och etablissemanget började fatta att wow, här har vi verkligen ett band som kör sin egen grej och tror stenhård på det. Vi överlevde alla trender genom att bara vara motståndskraftiga.

Jonas: Men om man tittar på musikhistorien så tror jag att de flesta band, som jag i alla fall, lyssnar på är band som faktiskt aldrig följde trender utan bara körde sitt eget race till folk fattade. Jag tror i långa loppet vinner man som musiker på det. Kanske inte berömmelse och massa pengar men man skapar något som står emot trender och tidens tand, något folk kommer kunna ta till sig långt efter man själv har slutat. Och är det inte just DET man som musiker vill skapa?

Jag tackar Jonas, Johan och Rob och lämnar det varma Pustervik för ett blåsigt Järntorg. När jag tar mig tillbaka mot bilen ser jag igenom fönstret ända in till scenen. Varmt stark ljus strålar ut och med ens tänker jag tillbaka på den varma sommarnatten när jag såg MEW för första gången.

Edit 25 oktober: Imorgon måndag 26 oktober spelar MEW igen i Göteborg på Trädgårn.
Av denna anledning uppmärksammar vi återigen intervjun som Eddie Wheeler gjorde med dem i fjol

Mew @ Trädgårn
Trädgårn öppnar 18.00
Pris 375:- // Ålder 18 år

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-06

Som mamma till en ung man som inte kan prata och gå och med EP så blir jag smått galen av att höra hur Försäkringskassan nu drar ned på assistanstimmar till folk med just ovanstående inskränkningar. Människor som ej kan prata eller röra sig lämnas ensamma liggande i sina sängar…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...