Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Vi är som Burt Bacharach – med attityd!” En liten intervju med Weeping Willows

2014-11-21 av

WillowsRadio_1690

”HEJ!” säger jag glatt och självsäkert när jag ser dem i hörnet i foajen på Park Elite Avenue i Göteborg. Klockan är 12:13. Bra tid. Om två minuter har jag min tid med delar ur Weeping Willows. ”Vad bra att de resan satt här!” tänkte jag och satte ned min lite för stora väska som är göörpackad en heldag med radiosändningar, intervju och lektion med mina fotoelever under eftermiddagen.
Plötsligt upptäcker jag massor av mikrofoner och papper på bordet – det pågår ju en intervju!
”Åh herregud förlåt!” säger jag och kilar därifrån, sätter mig i en fotölj lite längre bort och skäms samtidigt som jag låtsas att jag har mycket viktiga saker att titta på ner i min telefon. Pinsamt, juh.

Någon minut senare kommer Magnus fram. Han är artig. Glad (kanske hade det att göra med att han strax innan hade suttit brevid en utav sina stora idoler, Mary Wilson från Supremes, under frukosten? Allt kan hända i Göteborg…)
Vi skakar hand i alla fall, länge och tittar en verkligen i ögonen. Frågar om jag vill följa med ut på en cigg innan vår intervju börjar. Jag tackar snällt nej, berättar att jag inte röker.
I väntan på Magnus sätter jag mig ned med de andra medlemmarna; Anders Hernestam, trummor och Ola Nyström, gitarr. Av någon anledning börjar vi prata om semlor (”Jag såg på något konditori att de börjat semlor…vad är det frågan om?!”).
Någon djupare diskussion än så blir det inte. Magnus trillar in och vi börjar prata om musik…

Senaste albumet – ”The Time Has Come” – berätta, vad syftar titeln på?
”Vi kände att det var en bra titel. Sedan så är det sju år sen vi släppte senaste Weeping Willows-plattan.
Det var tiden. Det var på tiden för mycket. Valår, visade färgen, stå för någonting liksom.” berättar Magnus.

Som sagt, sju år sedan Weeping Willows släppte något material senast. Fear & Love släppte på Alla Hjärtans Dag 2007. ”En melodistark alla hjärtans-vän att sakta förälska sig i” skrev Expressen om släppet. Just starka och känslosamma låtar har Weeping Willows ett stort arkiv av. Det är tungt, men samtidigt fjäderlätt. Mäktigt, men samtidigt så stilla. Och konserterna; den som log när han spelade – han fick böta.
Sedan starten 1995 har bandet  släppt totalt sju album + senaste julskivan Christmas Time Has Come som är alldeles rykande färsk.
Bandet har nu bantats ned till endast fyra medlemmar och nästa vecka beger de sig ut på en julturné.

På tal om att stå för någonting… Jag vet att det kanske inte är så jättekul att kategorisera och sätta sin musik i fack, men jag vill ändå fråga er: hur skulle ni beskriva eran musik?
”Väldigt svår att definiera vår musik. Det är stark amerikansk 60-tal varvat med soul, country, rock, jazz…
Jag brukar säga det enklaste sättet är genom att nämna några influenser som vi har; Elvis, Frank Sinatra, The Smiths, Nick Cave, Roy Orbinsson, Velvet Underground, ja – till och med finsk tango!” berättar Magnus. Efter en liten stund, när vi kommit in på nästa ämne utbrister han:

”Nej! Nu vet jag hur man kan beskriva Weeping Willows – Burt Bacharach med attityd!” 

WillowsRadio_1688

Jag har hört riktiga ”skräckhistorier” om musiker; att de själva inte lyssnar på några band eller artister bara för att de själva jobba med det 24/7. Med er däremot så känns det inte så. Vad lyssnar ni själva på?
”Alltså, jag är nog en sån som inte lyssnar särskilt mycket på musik, faktiskt. Men när jag lyssnar så lyssnar jag mest på reagge.  Ganska gammal reagge, 67 till 78.” berättar Anders, som är den i bandet som skriver all musik, medan Magnus skriver texterna.

I samma fråga kommer konserter på tal. Det här besöket är bandets sjätte spelning under hela deras karriär. Sjätte utsålda spelningen. Ingen snack om saken att göteborgarna tycker om bandet, och det känns även hemma för medlemmarna. Ola minns tillbaka till 1973, när han hälsade på en polare vars pappa hade flyttat till göteborg. ”Vad gjorde du när du var här  då?” frågar jag. ”Ja…jag bara gick omkring. Bara. Gick. Älskade stan…” svarar han lungt och ser nöjd ut.
Vi fortsätter prata konserter.

”Jag går mer på konserter utomlands. Då får man hela kittet liksom – se ett band och en helt ny stad och…uppleva så mycket mer! Snart ska jag till Berlin och kolla på Morrisey. För ett tag sedan var jag på Nick Cave i Paris…” berättar Magnus. Anders flikar in:
”Jag ska på Swans i Stockholm!”

Swans? Berätta, vad gör de för musik?
”Heh…ja…” svarar Thomas och tittar på de andra i bandet.
”Musik och musik…haha! En ton är en timme. Nästan lite doom. Det är så sjukt hög volym, orkar inte ens tänka under tiden de spelar!” säger Magnus. Ola bara sitter och skrattar, sedan säger han:
”Tänk dig konserten imorgon – fast tvärtom!”
”Konserten är två timmar lång, och så spelar de fyra låtar…”
”Och så retar du mig för att jag lyssnar på Pink Floyd!” säger Ola, Thomas skrattar ännu mer.
”Ja, det är ju Barnen i Bullerbyn jämfört med det här…”

Intervjun med bandet känns mer som en kär återträff med gamla góa kompisar, för det känns verkligen som man känt både Magnus, Anders och Ola när man sitter med dem i hotellfoajen. Vi skrattar högt och jävlas med hjärtat med varandra.

Men tillbaka till Weeping Willows…
Ni har spelat ihop i drygt 17 år. Vad är tid för er? Känns det som sjutton år?
”Kollar man tillbaka på bilder från 1995, då ser man att det var längesen. Vad snygga vi var…” säger Magnus och tittar på sina kollegor.
Men det är ni la nu med?
”Haha! Lite mer fåror…fetma…”
Gamla minnen från turnéer med andra band och artister, som Stefan Sundström och liknande ploppar upp. Att medlemmarna i Weeping Willows har många projekt på gång utanför själva Weeping-konstelationen är en sak som är säker!”
”Vi äro musikanter!” säger Magnus.

Imorgon (läs: idag) spelar ni på Konserthuset. Utsålt. Jag har läst om er tidiga karriär; att den som log på scenen får böta. Men nu är ni la inte…?
”Nu blir det bara några örfilar!” säger Anders.
”Näej men det har med att göra…vi spelade ju en del country ibörjan av vår karriär, och det var ju lite ”töntigt” då. Dansbands-varning, så vi sa ”Om vi ska gör de här låtar ås får inte det uppfattas ironiskt – som något slags skämt!” Det var ju inget skämt. Man kan inte vara glad när man sjunger om olycklig kärlek. Det funkar inte…” berättar Ola.

Vi avrundar här. Bandet sjunger några serenader för varandra och härmar gamla countrylegender från förr. Det är fint. Jag önskar vi hade video på det. Tyvärr inte. Men det kanske kommer fler tillfällen att prata med Weeping Willows.
Hoppas det.
WEEPING WILLOWS TIPSAR OM MUSIK!
Tycker man om ”ett långsamt mangel”, ”tjugo minuter långa intron…” och att lyssna på sånt ”så att man inte ens kan tänka…”
Lyssna på Anders favoriter: SWANS.

Magnus största husgudar, ”dem är ju mina ”The Beatles” liksom!”
Lyssna på: THE SMITHS.

Psykedeliskt trans när den är som bäst.
Lyssna på Olas favoriter: PINK FLOYD och VELVET UNDERGROUND.

Lyssna på Weeping Willows senaste album Time Has Come.
Lyssna på Weeping Willows julalbum Christmas Time Has Come.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-12-08

  I tider som prånglar ut trista nyheter som kan göra den bäste uppgiven så uppstår  ljuset. I mörkret fladdrar alltid ett ljus. Våra brinnande hjärtan. Samtidigt som politiker verkar ha fått fnatt eller tvingas till dåliga beslut pga kompromisser och många svenskar känner sig så otrygga att de lägger…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...