Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Alla bilder där vi gjorde något tillsammans på är raderade, borttagna och ute ur systemet…” Då det kändes, del Vl

2014-12-18 av

p.-88-89-unseen-not-sure-Mick-backstage-bw

* En väldigt nära vän från förr har like:at en av mina bilder på Instagram. Blev förvånad. Det var så längesen vi hördes eller sågs. Går in på hans profil, scrolla ned till den tiden vi två hängde som mest
– och upptäcker att alla bilder där vi gjorde något tillsammans är raderade, borttagna och ute ur systemet.

* Jag går hem först av alla från en fest. Känner mig inte i form. Druckit några öl och promenerar nu hem med den fjärde i handen. Tappat mina vantar, kanske kvar på festen eller någon annanstans. Det är kålsvart och minusgrader ute, kylan biter i fingertopparna jag har runt burkölen – trots det går jag till min morbror Charles på kyrkogården och hänger där en stund. Mormors bror Jan har tänt ljuset som vi satte dit där i början av november. Det är bara Charles ljus och ett till längre bort på kyrkogården som lyser den här kvällen. Jag bara står där och tittar ned på världens bästa morbror som jag aldrig fick träffa, men som det ändå känns som jag känt hela livet.

*  När jag öppnar plånboken och ser Elisabeth i bildfacket. Varje gång jag öppnar den bland folk jag känner är det någon som säger ”Oj, vilken fin bild!” och sedan frågar vem det är, och jag brukar svara att det är en utav mina bästa vänner. Kanske borde jag säga ”var”, men det känns fel. Det känns fortfarande som hon bara är på en lång, lång semestertripp…

* Vi sitter nära varandra på mitt golv efter att ha försökt göra några konstiga yogaövningar som ändå inte funkar. Kanske för honom, men inte för mig och mina oelastiska leder. På Spotify-listan som rullat under hela kvällen shufflas det fram två utav mina favoritlåtar, två som jag näst intill spelat sönder under hela 2014 – men som jag fortfarande tycker så fruktansvärt mycket om.
”Det här…” börjar jag, men blir sedan tyst. Båda blir tysta. Länge. Väldigt länge känns det som.
”…det är som en film, allting.” säger jag efter en stund.
Och så sitter vi där och bara lyssnar på musiken utan att säga något. Jag vet inte vad han tänker, men jag tänkte inte så mycket på det heller. Allt var så i ”nuet”.  Och det var ett sånt fint ”nu”.

* Jag är fotolärare och vi förbereder en fotoutställning som ska äga rum på julfesten veckan därpå.
”Vill du göra en liten namnlapp med ditt namn och beskrivning till dina bilder du tagit?” frågar jag en utav mina elever, varav han svarar med darrig röst:
”Näe, jag vet inte om jag…liksom…kan stå för det.”
Sedan börjar det tåras i hans ögon. Där och då blir jag den ”vuxna”, den som ska trösta, peppa och motivera – det är ombytta roller, för på något vis så känner jag mig fortfarande som en där pojken; osäker och vill men ändå inte riktigt kan stå för allt jag gör.
Plötsligt var jag nu den där ”riktiga” läraren, en förebild. Och när jag förklarade honom hur usel jag har varit på den tekniska biten när det kommer till kameror och hur nära jag var att elda upp mörkerrummet när en utav mina bilder fastnade i torken under min tid på folkhögskolan fotolinje började han skratta mellan tårarna
– och gick sedan till datasalen för att skriva ut namnlappar till sina tavlor.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-16

Det var storm ute men Pallin var på plats på 24 kvm i Sockerbruket för att langa kablar och fixa ljuset och instruera i hur man sköter ett mixerbord för DJ:s. Min uppgift denna blåsiga afton. Jag kombinerade spotifylistan med ljudet från en gammal dammig Zappavinyl med mkt prat. Först…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-19

Sägnerna går om lurifaxen Greve Rutger Tombola som sökte en borgerlig hatthylla i just det ögonblick som Dadaismen skapades City brusar likt en havssnäcka medan hösten gör sitt intåg Unik nyskapande platta av Iggy. Kombination av jazz och pop Lugn skön stämning Vilsam att lyssna på Hör inte vad han…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...