Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Att få vara den man är” En intervju med Rickard Söderberg

2015-02-07 av Wheeler

Rickard Söderberg är sångaren och musikern som har varit på alla mediers läppar den senaste tiden. I en värld full av näthat är Rickard mannen som med respekt och humor sätter alla sina hatare på plats. Ibland så hårt att de till och med ber om ursäkt. rick4

rick3

rick2

rick1
I helgen gör Rickard debut i Melodifestivalen tillsammans med Elize Ryd. Göteborg nonstop fick en liten pratstund med Rickard i en hektisk hotellbar där bloggare, reportrar och filmteam snavar fram.
Trots den galna miljön ser Rickard riktigt lugn ut när han lutar sig fram för att nå sitt halvuppdruckna kaffe.

Eddie: Hej Rickard. Kul du vill vara med! Hur är din relation med Göteborg egentligen? Du har ju studerat i Göteborg en gång i tiden så helt neutral till stan kan du ju inte vara, eller?
Rickard: Alltså, uppifrån mitt hotellrum kan jag faktiskt se ner till Artisten där jag pluggade en gång i tiden och vad jag känner är någon slags blandad glädje, blandad ångest haha. Jag gick en pianistutbildning ett tag och sedan slutade jag. Det var en hum… speciell tid kan man väl säga. Mycket blandade känslor.

Eddie: Du har ju rest runt mycket och uppträtt över hela världen och framförallt allt i helga Sverige. Hur tycker du Göteborgs kulturliv står sig mot andra städer?

Rickard: Nu kommer jag verkligen att reta upp en del personer men Stockholm kan bli så inåtskådande ibland. Man ser bara vad som händer just i Stockholm. Jag tycker Göteborg är fantastiskt ur den aspekten, just att Göteborg är väldigt öppet och accepterande för vad som händer runt om i Sverige och runt om i Europa. Göteborg har sin egen identitet men ändå ganska öppet. Det är det jag kanske gillar mest med Göteborg.

Eddie: Nu kommer jag byta ämne här ganska rejält.

Rickard: Haha, bara bra att vi inte pratar mer om rivaliteten mellan Göteborg och Stockholm ändå.

Eddie: Ofta när jag själv är ute och giggar eller bara är ute och festar kommer det fram folk till mig och ställer massa frågor bara för jag sitter i rullstol. Ibland känner man sig nästan som det är precis som i tv-programmet ”Anslagstavlan” . Att bara för man sitter i rullstol är man automatiskt en slags ambassadör och talesperson för alla handikappade. Du som är kändis och dessutom uttalat gay händer det dig med? Och hur handskas du med det?

Rickard: Ja, det händer mig ofta. Och det är klart att det är klart det är frustrerande när folk faktiskt inte ser en som en person utan bara som någon som , i mitt fall är bög, eller som i ditt fall någon som sitter i rullstol. Det kanske låter lite klyschigt men jag försöker faktiskt se det som om jag har en chans att öppna några dörrar och faktiskt upplysa just den människan. För ofta är just det att personen faktiskt har tagit ett steg fram och vill ha en dialog redan ett stort kliv emot fördomar. Det är ett tungt lass att dra men å andra sidan känner de som frågar förmodligen ingen eller kanske inte ens har träffat någon annan än just du, så på sätt och vis tycker jag att man har ett ansvar. Så länge det är relevanta frågor såklart.

Eddie: Håller absolut med dig. För ibland märker man också att en del av de personerna som ställer kanske lite dumma eller lite ”plumpa” frågor ibland kan vara riktigt sköna människor.

Rickard: Ja verkligen. Har man bara brutit isen och varit respektfull så kan det bli riktigt bra samtal. Absolut. Men det klart det är jobbigt ibland. Men det är ett tufft pris jag faktiskt gärna betalar för just vetskapen om att jag har fått någon att tänka om eller gett ett svar till någon som annars hade gått runt med helt fel bild och massa konstiga förutfattade meningar. Och det man gör har oftast större verkan än vad man tror. Kan det jag gör få någon som inte vågar komma ut genom att visa att jag är stolt och står för den jag är så är det kanske helt plötsligt ett ganska litet pris att betala. Det beror på hur man ser det.
rick2
Eddie: Många av de artiklarna som handlar om dig på sistone har ju berättat om allt näthat du har fått utstå. Till och med mordhot ju.

Rickard: Jag måste bara fråga. Har du fått något sådant? Näthat eller så just för du sitter i rullstol?

Eddie: Njä, faktiskt inte. Klart man har hört skit ibland men jag har klarat mig bra faktiskt. Vet att det var någon som sa att om man gör något viktigt här i livet. Alltså på riktigt faktiskt gör nytta så är man dömd till att få ta emot folks hat och ilska. Så det kanske är ett tecken på att jag inte gör så mycket nytta med mitt liv.

Rickard: HAHA underbart svar.

Eddie: Jo, alltså för att sammanfatta. Hur orkar man som i ditt fall, bemöta allt hat och fientlighet med respekt och humor som du gör. Hur gör du för att det inte ska slita ut dig?

Rickard: Det gör jag genom det otroligt fina stöd jag får i sociala medier och runt omkring mig. Jag har fantastiska vänner som håller mig om ryggen och stöttar mig. Jag känner att jag har ett sammanhang och har en anledning och något att förmedla. Jag får lov att vara den jag är helt enkelt. Och det är nog just känslan av det stödet som får mig att i min tur också vilja vara ett stöd för många som känner sig helt ensamma och kränkta där ute.

Eddie: Men om vi snackar om de som faktiskt sänder ut allt negativt och faktiskt kränker och mobbar. Hur kan man bryta den negativa spiralen. Hur man kan få en sådan person att ändra sitt beteende?

Rickard: Jag tror det handlar mycket om acceptans. Från föräldrar och från hemmiljön från början. Att de barnen själva fått känna sig accepterade för vilka de är. Om man lär sig acceptans och självkännedom ja då verkar inte andra saker som sticker ut i samhäller så farliga eller hotande. Man slipper hävda sig. Där i hemmet tycker jag kanske är där man ska börja. Sen tror jag man måste börja hos sig själv också. Vad har jag för brister och vad har jag för fördomar jag behöver jobba med?

Eddie: Men är vi inte så upplysta i dagens samhälle att sådana här saker inte borde finnas? Vi kan lätt ta reda på information. Vi ser och hör homosexuella prata i tv. Samhället visar sin acceptans mycket mer nu än för bara trettio år sedan. Hur kan folk fortfarande inte förstå?

Rickard: Ja det är supermärkligt. Men det är en tid när många är osäkra och mår dåligt och för att må bättre tror många att de måste kliva över andra. Men jag tror fortfarande det går att påverka och göra skillnad. Absolut.

Eddie: Oj, det blev djupt nu. Vi byter ämne. Du har ju sjungit allt från Händel till Barbra Streisand. Älskar du att sjunga allt och ser det som en utmaning eller har du någon typ av musik som ligger dig varmast om hjärtat?rick3

Rickard: Jag älskar verkligen att sjunga den här ”Barbra-musiken” alltså allt från the Golden Era. 50-tal, Amerika ja du vet. Shirley Bassey, Aritha Franklin ja allt. Jag älskar att sjunga den typen av musik, den tror jag ligger mig varmast om hjärtat. Tyvärr kan jag inte göra det lika bra som dem. De är helt fantastiska. Sen något annat jag älskar att sjunga är nog Barock-musiken. Det är nog mest för att det är ett sådant fantastiskt tryck i den musiken. Man kan släppa ut alla sina känslor på än gång. Fantastiskt.

Eddie: Vad gör du för att skydda din röst? Behövs det eller är hela den grejen lite överdriven? Jag tänker på en dokumentär jag såg om Freddie Mercury som rökte 1,5 packet cigg varje dag och ändå sjöng som en gud.

Rickard: Alltså att sjunga rock och opera är lite olika. När man sjunger rock kan man trycka på mer och då gör det inte så mycket om rösten är helt med. Att sjunga opera är ju lite mer känsligare. Vissa tonlägen och energier i sången kan inte tryckas fram. Det är varsammare och då går det inte bara att gasa på om man är sliten. Men man kan säga att det handlar om att sova ordentligt, inte prata och skrika högt på resturanger när man är ute. Att inte vara uppe och dricka på nätterna. Att bara leva ett ganska tråkigt liv haha.

Eddie: Detta är en uppmaning till alla kids där ute som vill sjunga opera. Lev ett riktigt tråkigt liv barn!

Rickard: Haha, ja men det är så! Igår var det fest här på hotellet med de andra deltagarna i melodifestivalen. Jag var först att gå hem. Behövde vila min röst. Men sen är det jag sjunger är lite mer ansträngande än det de andra sjunger.
rick4
Eddie: Jag hatar egentligen att använda dessa orden men många anser ju Opera vara ”finkultur” och nu ska du tävla i ”fulkulturens” högborg: Melodifestivalen. Hur ser du på det?

Rickard: Men jag ser det inte som fulkultur. Jag sjunger på Mello imorgon och på söndag har jag dubbla operakonserter. För mig är det lika fint och lika fult båda två. För mig handlar musik och att uppträda bara om vart man har sitt hjärta och den själ man lägger in i det. Om man går in och sjunger helt själlöst bara för att ha det gjort, det tycker jag snarare är fulkultur. Allt man lägger ner sin själ i är fint.

Eddie: Amen, bra sagt. Riktigt kul att få en pratstund med dig Rickard. Jag har faktiskt inte sett på melodifestivalen sedan Charlotte Pirelli vann men jag funderar på att kolla nu när du ska vara med faktiskt. Jag önskar dig all lycka till!

Rickard: Tack så mycket. Jättekul.

En kommentar på ”Att få vara den man är” En intervju med Rickard Söderberg

  1. Hanne Högvall

    Har alltid älskad din röst och att du står upp för att vara den du är. Men att du nu tar hand om samhällets svagaste, ger dig den största stjärna på min himmel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-01-17

Glajdar in på Brötz onsdag kväll när Henrik Wartel & My Hellgren redan är igång med sin första duospelning nånsin. Hellgren i silver, sval och het som Grace Kelly. Hellgren smattrar och gnisslar försiktigt på cellon. Wartel håller tillbaka sin ryska passion med en fokuserad min och brillorna avspänt vilande…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-01-20

Träden smeks av vackra ögon som har sett glittret av tusen, små ljus vinka i natten & rosorna vid din barm vissnade just när helikoptrarna började att frysa vid noll punkten Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-01-17

Primadonnan vill sälja sin bandoneon som är värderat till 75000 kronor av en värderingsman i London för tio år sedan på Park Aveny Hotel. Instrumentet är från 1924, tillverkad i Argentina, levererad till köpare i Berlin. Primadonnans pappa köpte denna bandoneon i Berlin samma år 1924. Instrumentet är pärlbesatt av…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...