Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

På inlandsisen

2015-02-16 av ozelot

istidIstid igen i på 59:e breddgraden och jag föll. Föll handlöst så många gånger på istäcket att mina armbågar har fått dubbelhakor. En strimma med blod utefter hårfästet är mitt enda vittne, och nu du.
Datorväskan hade jag med mig, annars hade jag nog inte orkat resa på mig utan legat kvar.
Jag är inte så rädd om mig själv, men jag är rätt rädd om min dator.
Den tittar på mig nu, uppfordrande, med schamanens isblå och nollställda blick.

Jag fick en sådan snyting i solarplexus att den fortfarande sjunger i mig. Jag trodde att jag skulle kunna gråta den ur solsystemet, som en besvärjelse höjd likt ett härtecken i en krigares hand; med alkohol och hård musik.
Jag beställde laget runt.
Det var bara det att jag själv spelade på alla positioner i det laget.
Sedan gick jag och tittade på en dörr som var min och närde något slags förtvivlat hopp att den som var därinne skulle titta ut, se mig där på gatan och brista ut i ett leende.
Öppna fönstret och säga:
”Kom in”.

Så blev det naturligtvis inte. Men det är bara på det sättet, det är bara den som tagit ifrån en nyckeln som kan ge den tillbaka igen.
Bara den som karvat en decimeterstor pusselbit ur ditt bröst och sedan sitter och tjuvhåller på den bakom ryggen.
Jag halkade vidare. Herregud vad jag slog mig.

Idag tittar jag på min kropp och den ser ut som en kalender.
16 öppnade luckor på min kropp, och jag har inte ens tjuvkikat hur nummer 17 ser ut.
Varför kan man aldrig lära sig? Varför är hoppet det sista som överger en? Kan det inte bara försvinna och göra mig bitter på heltid istället?
Så mycket mer klädsamt för en person i min ålder. Bitter och elak.
Det är vad jag skall bli när jag blir stor. Det är för jobbigt att hoppas.

Fan ta denna drift att socialisera med andra människor, fan ta denna strävan att inte längre vara ensam. Fan ta illusionen att man kanske kunde vara värd att ha någon att älska.
För att sedan sluta där, ensam, full och sprattlandes hjälplöst på inlandsisen.
Gråberget, 59:e breddgraden, 2015 e.kr.
Jag vill vara tråkig och ha en död själ. Jag vill vara så rädd för känslor att jag inte ens vågar öppna en enda lucka.
För när man väl öppnar dem alla på vid gavel gör det så in i helvete ont.

Du vet när du sitter vid ett köksbord, sätter på radion, och den spelar en låt med Orup. Du gillar inte ens Orup, har säkert hört den där låten hundra gånger innan utan att bry dig, men helt plötsligt är det en textrad som bara TRÄFFAR dig och du tycker att det är det sannaste som någonsin skrivits.

Ja. Precis så. Precis så känns det.

Jag samlar ihop mina tappade pinaler, reser mig på vingliga bambiben och halkar vidare över inlandsisen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-11-04

Still ur Malga Kubiak film Efter att jag och min väninna Michele hade fått en privat visning i kinesisk lejondans av vår lärare i qigong och taiji i fredags, på mjuka tassar hoppade han runt bakom lejonmasken, hamnade jag på en föreläsning eller panelsamtal på Stigbergstorget om äventyraren och skribenten…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-11-13

  Jag ser ljuset jag hör The Mothers of Invention som heliga daggdroppar kommer dagen till oss serverade på ett fat av Gud       Regn faller som tusen vackra kyssar över en värld som VET att kärleken är svaret       Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-10-29

Foto: Linda Spåman Jag var på Stadsteaterns stora scen i lördags och fick chansen att bli intervjuad om va jag tycker om The Beatles. Det var den store estradören och TV-personligheten Adde Malmberg som var konferencier. Jag var den tionde gästartisten denna säsongen Och det var Sgt. Pepper Lonely Heart…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...