Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Om konsten att inte alltid vinna en diskussion: Förintelsedebatt urartar i skolrum i Helsingborg

2015-03-01 av ozelot

förintelsenBilden en faksimil från DN:s nätupplaga. Artikel här.

Just nu cirkulerar en artikel på sociala medier som får folk att känna sig så där härligt rättmätigt indignerade att kapillärerna i hjärnan håller på att brista. En lärarvikarie i en komvuxklass har statuerat exempel gentemot en elev med INVANDRARBAKGRUND som dristat sig att ifrågasätta förintelsen – något som rutinmässigt görs i hela den islamska världen och det också på universitetsnivå.

Vikarien har nu fått kritik för sitt sätt att hantera det inträffade, nämligen att ryggradsmässigt stå upp för fakta – och plötsligt skall varenda kommentarsfälts-Jack Bauer ivra för demokratiska värden.
Att det är en nysvensk SFI-elev det handlar, att den militanta islamismen visat sitt fula tryne här och var ganska nyligen gör inte saken mindre pikant, och små pärlor av svett droppar ner över travkupongerna – när de istället borde flödat ymnigt över tangentbordet så kretsarna kortslutits och gjort det obrukbart,

Jag talar förstås om den här artikeln, ni har säkert sett den i någon form då den återkommit i olika medier på ett sätt att jag börjar undra om det är en viral vandringssägen.
Men det spelar egentligen inte så stor roll just nu, ingen av oss var i klassrummet och bevittnade vad som egentligen hände, men jag tänker ändå elaborera kring några tankar som jag dryftade i en annan tråd.

För att jag kan.
Jag försöker inte vinna någon diskussion, inte en försöka argumentera särskilt väl.
Ibland kan det nämligen finnas en poäng med att inte ”vinna” diskussioner till varje pris.

Svenska skolan har ett grundproblem just nu och det är skolpengen.
Den föder en stor ängslighet hos skolledare och budgetansvariga då föräldrar närsomhelst kan höra av sig med mer eller mindre orimliga krav: Annars kan det hända att de tar sin Mats ur skolan och pengarna hamnar någon annanstans.
Vilket sker rutinmässigt, enligt lärare jag diskuterat med.

Det är knappast någon Fermats gåta att denna räddhågsenhet sipprar ner genom hierarkierna och får lärare att känna sig undergrävda i sin yrkesroll.
Men motsatsen – att lärarens makt är oinskränkt som folkhemsbyggets yttersta väktare är inte heller det alltid att föredra.
Jag talar nu helt hypotetiskt.
Jag var ju inte där, i klassen på Komvux Kärnan – (en av få skolverksamheter som faktiskt fortfarande drivs i kommunal regi) men det var inte journalisten, redaktören som vädrade klickmonster och inte ni heller

Var det en överdriven markering av lärarvikarien att försvara fakta om förintelsen?
Kanske inte, men om en diskussion utvecklas till ett ordkrig mellan en elev med bristande språkkunskaper och en skolgång som sannolikt präglats av uppbrott och med en helt annan historieskrivning i skolböckerna?
Är det här möjligt att visa lite överseende, gjuta lite olja på vågorna och försöka lära ut med tålamod och pedagogik istället för konfrontation?

Återigen, jag talar hypotetiskt här.
Jag satt ju aldrig i det där klassrummet, men alla ni som nu är så rättmätigt indignerade och målar Facebook i brunsvarta penseldrag fick också frånvaro.
Men NU är det minsann inte okej med rasism…

En specifik anekdot kommer till mig, självupplevd.
Sverige hade just genomgått ett stort trauma och debattklimatet var som nu – fast mycket värre.
Året var 1986 och statsminister Olof Palme var skjuten. Palme var en mycket impopulär person i många läger, många tyckte man kunde ”skjuta den där jäveln” till och med på en finkulturell vänsterskola som Schillerska.
Nu blev de plötsligt bönhörda på ett sätt som de kanske inte riktigt tänkt sig.

Med ett enda skott förändrades Sverige för alltid, det till en början dominerande polishypotesen var det så kallade Kurdspåret och den infamösa fantombilden cirkulerade brett, vilket naturligtvis diskuterades även i lektionssalarna.

Jag råkade säga inför klassen att personen på fantombilden – lärarinnan visade upp ett tabloidomslag – hade ett utländskt utseende.
Det var en fälla.

Läraren replikerade, inte utan skadeglädje att ”jaha, hur ser en utlänning ut då”, med syfte att skämma ut mig inför klassen.
”Ja, alltså, personen ser ju inte svensk ut, mörkt hår, sådär”, försökte jag trevande.
Eller något liknande. Jag menade inget alls illa med detta, hade någon avsikt att skymfa invandrare, men tyckte väl att det var rent snusförnuft att en svartmuskig karikatyrbild med liten sannolikhet föreställde en sedan generationer etnisk svensk.
Dessutom hette det ju kurdspåret. Hur kunde jag vara så fördomsfull!?

Jag som inte ens slåss för att säga negerboll, det går utmärkt att säga chokladboll med man kan glömma av sig?

”Jaha, och det kanske bor en liten tysk i dig. Nån som hette Adolf”, fortsätter fröken retoriskt inför hela klassen.
Jag försöker förklara mig, nyansera, men så lätt skulle jag inte komma undan.
Här skulle exempel statueras var den svenska skolan stod.

Det slutar med katastrof:
Jag blev så arg att jag stormade ut, skrek jävla hora, och smällde igen dörren med sådan kraft att undervisningen stannade upp i hela våningsplanet.
Resultat? Jag fick visserligen fortsätta i klassen, på nåder kändes det, men det spelade ingen roll om hur jag presterade på proven.
Fick betyget sänkt i två hela steg, tog ett sabbatsår och struntade uppriktigt sagt i att den där prusseluskan gav mig en tvåa fastän jag alltid tidigare fått en fyra i alla fall.
Men ni vet ju att sista året utgör ett slags medel för samtliga år? Så fungerade det i alla då.

Så vad vill jag säga med denna sedelärande historia då?
Naturligtvis var det urkorkat och dessutom kränkande att skrika jävla hora, men det var också dumt av lärarinnan att skämma ut mig inför hela klassen, fast på ett lite mer försåtligt sätt.
Tillbaka till Helsingborg 2015: Ibland kan det vara kontraproduktivt att underblåsa en upptrappning av en meningsskiljaktighet i klassrummet för att hamra in en poäng, och jag – som faktiskt varit lärarvikare – vet att ofta ”invandrarkillar” är extra känsliga för det här med ”heder och respekt”.
De har kanske ingen hemifrån och den den enda de har är statusen inför kompisarna.

Är det då absolut nödvändigt att verkligen vrida om tummen i såret på den här missledda eleven, för att markera var den svenska skolan står här? Det vette fan.
I den bästa av världar skulle läraren avpersonifierat personkonflikten, fortsatt undervisningen helt sakligt och om behov fanns, tagit eleven åt sidan i korridoren.

Och visat den här filmen nästa lektion.
http://www.svtplay.se/video/2626598/night-will-fall/night-will-fall-avsnitt-1

Den heter Night will fall, finns på SVT Play under Dokumentär, och den kan fan ingen förintelseförnekare komma undan undan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...