Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”På gatan där jag bor” – en enkel reflektion

2015-04-17 av

Jag vaknar 07:34 av att det bränner mot mitt ansikte och längs ena armen. Det är en behaglig smärta. Varmt på ett mjukt sätt. Känslan av att ”jag har upplevt det här förut” infinner sig och jag kan inte låta bli att ändå känna mig rätt nöjd.
Det är längesen, allt det här – känslan att vakna upp utav solen som strålar in i lägenhetsfönstret. Rakt in på mig.

Jag ligger på mage med den vänstra kinden nedåt mot madrassen. Även om fönstret är stängt så kan jag klart och tydligt höra vad som händer nedanför på gatan. Lägenheten jag bor på andra våningen så att jag har utsikt ned mot den lilla motorvägen som går rakt genom samhället. På andra sidan har vi ett ålderdomshem och flera lägenheter som är hyfsat nybyggda.
På den här sidan, där jag bor, finns det lite äldre lägenheter och ett torg. Ett väldigt litet sådan. Vet inte ens om jag kan kalla det torg, men jag gör det ändå. Det står en blodlönn där nere, som när detta skrivs bara är ett grått träd med småsmå knoppar på, som är väldidgt vackert och pampigt om somrarna och hösten. Runt omkring finns ett par bänkar.

”Där alkisarna alltid sitter!” säger dem om bänkarna här. Jo, det händer att de sitter med varsin burk och skrålar, men för det mesta sitter de bara och pratar. Pratar och pratar. Utan burkar. Och särskilt påträngande är de inte. De sitter där ute om somrarna och är rätt nöjda.
Det har jag tänkt mycket på, hur folk pratar med varandra här.

”Hallå döh!”
”Näej men tjeeenare! Hur é läget?”

Får sådana ”Hej Kaj!” och ”Hallo Bojje!”-reklamfilmsvibbar av det hela (btw, kollade upp den där reklamen på YouTube. Han heter tydligen Börje, den där andra fågeln. Helt sjukt, tycker jag. Har ju haft ”Bojje” eller ”Böjje” i huvudet hela mitt liv. Barndomen är typ förstörd nu…). Dialeketen, göteborgskan känns så otroligt hemma.

Kring det här lilla torget finns det några småbutiker, t ex en blomsteraffär som jag tidigare tror varit någon form av fotolabb eller liknande då en Kodak-skylt sitter kvar. Första veckorna jag bodde här i så var jag nog inne där varannan dag i jakt på THE blomma att ha hemma hos mig. Det tog ganska lång tid innan jag fastande för någonting. Det fick inte vara för gulligt, inte för stort och definitivt inte för mycket skötsel då jag som sagt inte är så bra på att ta hand om mina växter.

Till slut, efter många besök, hittade jag den: en liten, liten, palmliknande växt som mätte sisådär 15 centimeter över fönsterbrädan. Såg ut som ett miniatyrträd i en Nils Karlsson Pyssling-värld.
”Vad är det här för något?” frågade jag damen som stod i kassan. Hon tittade upp från sitt pappersarbete hon jobbade med på disken. Lite osäker sa hon.
”Ja det…det är en palmliknande växt.”
”Jo, det ser jag ju. Jättefin. Men vad är…”
”Den är väldigt lättskött. Behöver bara vattnas en gång i veckan!” sa hon snabbt.
”…okej, jag tar den!” sa jag. 25:- för en miniatyrpalm liksom. Där har vi det.

Det finns ett bibliotek här, ganska litet dock. Jag har aldrig varit där inne så jag kan inte berätta så mycket om det mer än att folk brukar linda sina hundars koppel kring den trätrappan som är utanför under tiden de är där inne eller handlar.
Ett café har vi också, som precis som biblioteket är väldigt litet. Julias Café heter det. Jag brukar ändå titta in där då det alltid sitter ett gäng góa gubbar och pratar livet över en kopp kaffe och kanelbulle, eller när yngre grabbar i självlysande arbetaruniformer lunchar. De serverar bara klassisk, rejäl husmanskost där. Arbetarpensionärsfik typ. Tycker om att det finns. Det känns som på film på något vis.

Slutligen har vi Konsum. Där handlar jag mjölk och müslitillbehör typ varannan dag. Tror kassapersonalen har märkt det. Ibland köper jag någon tomat eller ett nät med apelsiner för att det ska se ut som jag faktiskt äter någonting annat än just müsli.
Fast det gör jag ju knappt. Ibland kanske.
Tränar dessutom på samma gym som en utav dem som jobbar där. Kändes märkligt första gången, när man kom där på MRL (mage, rumpa, lår för den som undrar vad det står för)-passet och ser henne längst bort i andra änden av salen. Gick inte att sätta fingret på vart jag hade sett henne förut. (”Heh, näe Josefine – du ser henne bara varannan dag där hemma på Konsum när du handlar mjölk och müsli…”).

Jag ser inte ner till de där småbutikerna, men jag vet att de finns där. Det är liksom ett tak som går hela vägen längs mina två fönster jag har i lägenheten.
”Kan man typ inte ligga här och sola?” frågade Ann-Sofie från Spiders när jag hade bandet på besök för att plåta pressbilder för nästa så exakt ett år sedan. Det hade ju förvisso varit göörgött om jag hade fått göra det, men det går inte för sig.
Däremot hade min hyresvärd fått besök av grannens katt en gång när fönstret hade stått uppe hos dem båda. Katten hade bara gått från den ena lägenheten till det andra. Tyckte jag var gulligt.

Så, här bor jag. Surte slutar inte här, men min reflektion för den här gången tar slut. Annars skulle inlägget bli för långt.
Jag kommer stanna kvar ett Surte ett tag till känner jag, och desto längre jag stannar desto mer intryck får jag (och förhoppningsvis gör jag en del avtryck också).
Lilla Surte, du är inte så exotisk och sticker inte ut särskilt mycket
– men jag tycker om att ha det så. Det ska vara så. I alla fall precis just nu.

Namnlöst-1

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-06

Som mamma till en ung man som inte kan prata och gå och med EP så blir jag smått galen av att höra hur Försäkringskassan nu drar ned på assistanstimmar till folk med just ovanstående inskränkningar. Människor som ej kan prata eller röra sig lämnas ensamma liggande i sina sängar…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...