I lördagskväll var jag på Crusing för första gången i mitt liv. Massor av snyggebilar som kör runt, runt, runt. Heja heja heja…
Trodde inte det var min grej, på nå vis. Alltså, tänkte liksom att jag varken kan något om eller är särskilt intresserad av bilar och därmed kanske det inte skulle vara så spännande,
men en kväll som denna så kände man att det liksom inte fanns något annat som kunde passa bättre än just crusing.

Crusingen i Kungälv är väldigt uppskattad har jag hört. Så många som pratat så mycket gott om den och hur fint allting är.
Förutom att det var många sköna bilar så var vädret helt kanon. Kändes som man var på en festival. Knödde mig fram bland hundratals andra besökare, satte mig på en lånad picknickfilt (Tack Caroline! <3) och drack pissljummen Norrlands Guld.

Gulle-goz och myz i solens sken…

…och badass-pojkar på första parkett. Kevin är farlig i bakgrunden och Jesper är närgången. Eller så var det jag som kom lite väl nära med min kamera…

…som även Surte/Bohus alldeles egna polack fick känna på. Han är alltid så himla glad, no matter what. Och det är ju fint.

Även de minsta ska få vara med. Texas var oerhört fascinerad utav min kamera och pekade på varenda liten knapp och del som fanns att trycka på den. Han kommer nog bli en fett med känd fotograf när han blir stor, nu när jag lärt honom allt jag kan…
Rickard! Hej hej!

Det var en så himla gó kväll, och när raggarbilar dönade musik på högsta volym och sjöng med i
”ALLTING SOM JAG VILL KAN JAG GÖRA – AAAAH AAAAH AAAAHAAA!” så ville man ju typ bah börja lipa för att det va för bra. För, på riktigt – det ÄR världens BÄSTA låt!
Faen, man kanske ska skaffa bil, bara för att också kunna spela massor av bra musik och göra folk glada.
Men först ska jag nog skaffa ett litet körkort.

Jag åkte aldrig i någon bil, jag nöjde mig istället med att hoppa in genom rutorna och säga ”HÄJ!” och trycka av några bilder. Det uppskattades för det mesta.
Jag försökte få med HejSonja till kalaseriet, men hon var livrädd; satt och gömde sig i en skog och tittade på ”några slags fåglar”. Hon skrev ett inlägg på Nöjesguiden om det hela. Haha, stackaren. Läs hennes krönika här. 

Kungälvs egna radiostation, Pirate Rock, 95, 4 (”Västkustens och Ales bästa rock” – heja heja!) visade upp sig och spelade mest och högst musik utav dem alla. Hade det inte varit för bilarna som spelade ”Vittring” med Magnus Uggla hade Pirat Rock-bilen vunnit pris för bäst spelande musik.

När jag skriver detta inlägg är det söndag. Det blåser, himlen är gråmulen och det ser ut att kunna regna vilken sekund som helst. För att inte tala om hur vi hade det vädermässigt i fredags då där även regnade som fäen. Pratade med någon tjomme igår som berättade:
”Under de åtta åren jag besök cruisingen så har det aldrig regnat!”.
Himla bra grej. De har väl samma kontakter som Sweden Rock, som även dem för det mesta lyckas med bra väder. Får hoppas på det iår, för snart drar vi till Sölvesborg igen, men det är tar vi i ett annat inlägg…

Jag instagrammade en bild från rondellen, varpå flera utav mina nordiska vänner från min gamla klass på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv var snabba på att kommentera ”Så ”sjarmerende” !”. Antingen är det ett norskt ord för ”charmerande”, eller så försökte hon skriva på svenska och trodde att ”charmerande” stavades ”sjarmerende”. Höhö.
Faen, saknar Kungälv ibland.

Tjoflöjt!
Förresten, ett sjukt oväntat möte mitt i folkvimlet. Jag stod och fotograferade förbipasserande bilar när hon plötsligt säger ”Näej men tjeeenare!” i sann Café Bärs-anda. Sänker kameran och ser min gamla vaktmästare från Alströmergymnasiet. Haha! Lite roligt att han kände igen mig, det var ju ändå tre-fyra år sedan jag tog studenten och bor ju inte ens i Alingsås Kommun längre. Vi stod och pratade en stund, fick senaste nytt om min gamla skola och annat bra. Studentbalen närmar sig där borta, berättade han. Slungades bak i tiden och kom och tänka på min bal. La opp en bild på Facebook från det häromveckan. Jag och mina kompisar hamnade på löpet på Alingsås Tidning. Haha, kolla här! 

Som sagt, mycket folk. Allt ifrån barnfamiljer, volvoraggare, högklackade portföljmencher till pensionärer med sjuttiotolv pudlar i släptåg.

”Vi går hem till mig!” sa Sandra. Hon bodde två stenkast ifrån den knökfulla rondellen och bjöd hem oss till sitt flyttkaotiska hem på Västra Gatan. På fredag flyttar hon till Surte – hurraaa!
”Fan, ta kort på där vi satt!”. Jag gjorde tyvärr inte det, men alla ska veta att vi förmodligen hade den mest städade och rena plätten i gräset utav dem alla. Sandra är bra hon och plockade burkar like a pro. Tummen opp.

Jag stannade en stund och tjötade med både gamla och nya vänner, drack lite öl, skrattade åt Kevins kepsfrisyr, sjöng ”Kolla Kolla” och sedan tackade jag mig för mig och började promenera hem till Surte. Det gick ju inga bussar som vanlig den här aftonen då flera vägar var avspärrade. Men det gick bra ändå, det är ju inte en så himla lång bit från Kungälv till Bohus, där man kunde hoppa på alependeln och åka den sista biten till min hållplats.

På vägen hem hittade jag Jesper igen. Han var så nöjd och glad över att ha raggat opp några han kunde åka med, den bilnörden han är.
Jag fotograferade hans fränhetssnabbhet-BMW (den heter något med massor av siffror och turbo-grejer som jag ändå inte fattar någonting av så jag ska inte skriva något och låtsas att jag kan det där) när den var ny. Tror det var den konstigaste och mest obekväma bilen jag någonsin åkt i. Men men! Jag fick fotografera en bil, det har jag inte gjort särskilt många gånger förut.

Sedan gick jag hem till mig, streamade Eurovision på datamaskinen (ja, jag vet – men jag ville kolla på det den här gången!) tillsammans med Jimmy borta i Kungsbacka och Mamma i Sollebrunn över Whatsapp och tyckte faktiskt det var både sjukt optippat och sjukt kul att Sverige gick och vann i år igen.

Nu ska jag iväg på bröllopsmöte i Mölnlycke. Det är högsäsongen för bröllop nu. Skoj skoj!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.