Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”…sedan sprang jag iväg med min nya kuk-singerade fotoväst och var överlycklig.” @ Sweden Rock Festival, 6 juni 2015, del 2.

2015-06-17 av

Så, vi har börjat den här korta Sweden Rock-resan på bloggen. Den blir ju inte så lång i o m att jag bara var där en dag – men det betyder juh inte att det inte hände mängder av roliga saker!
Som bilden nedan visar och det tidigare inlägget avslöjade så fick jag ju den fantastiska möjligheten att stå på scenen tillsammans med Mustasch i samband med deras nationaldagsfirande och spelning på Rock Stage.

SwedenRock_1579

Som sagt, närmare 30 000 Sweden Rock:are framför Rock Stage. Minne för livet. Garanterat.

Jag hann träffa lite vänner också under festivalen. Festivalpolare från tidigare år, gamla lärare från min tid på Nordiska Folkhögskolan och ”Borås-ligan” – massor av blandat folk som jag dessvärre glömde ta foton på. Det var så mycket annat att ta in just då. Jag ville ha recensioner och sammanfattning utav de andra dagarna då jag inte varit på festivalen, jag ville veta vilka som varit bäst, årets besvikelse, årets ”aha”-upplevelse och….året som var.
Och det fick jag, en bra sådan. Även om mina vänner var lite trötta till skillnad från mig som var taggad till 110% på festivalen så fick jag den dos av skvaller från festivalen jag behövde.
Swedenrock3_2336

Sedan träffade jag juh Jimmy i öltältet också. Jimmy är ett utav mina absolut trognaste fans till Radio 88 där jag sänder Radio JoJo varje torsdag mellan klockan 10:00 och 12:00. Tillsammans med hans kollega Bengan är de flitiga låtönskare och önskar varje veckan en ny låt till programmet. Det gillas a lot. Han var ganska upprörd över att Mötley Crüe hade fått sån jädra shit- och bajrecension i samtliga tidningar efter deras gig på festivalen. Jag själv är ju inte alls något särskilt stort Mötley-fan, men det var kul att ändå jämföra fansen med recensenterna, om hur illa den där spelningen faktiskt var.
”Det var fan det BÄSTA jag sett någonsin!” sa han om spelningen när jag frågade ut honom.
Så det kan gå, när smaken är som rövah – stor och delad.

BILD1

Så, här ovan ser vi Jimmy. Det var för övrigt hans första år på festivalen. Grattis till ”borttagningen av Sweden Rock-oskulden”, Jimmy!
Och bilden här nedanför; klassisk Sweden Rock-vy. Den här bilden, den lilla nedförsbacken efter entrén är bland de mest lugnande och ”komma hem”-känsligaste vyerna jag vet. Jag trodde inte man kunde känna så starkt för en festival, men jojomen – det kan man minsann.

Swedenrock3_2361

Jag promenerade och minglade lite om området. Några tjommar kom fram och stoppade mig:
”Men det är juh duh?!”
”Ja, eller…vah?” sa jag.
”Ja, du som stod på scenen tillsammans med Mustasch! Hur fett var inte det?!”
Haha, det var så roligt. Tårades liksom i ögonen när jag berättade för dem hur det var, och de såg ut att vara lika glada som jag.
Åh, vad jag tycker om Sweden Rock.

Som jag skrev i Sweden Rock-forumet på Facebook så är det lite utav en konstvandring att promenera längs de olika campingområdena. Så många installationer som man gärna ser, men inte rör liksom. Bilden nedanför visar en sådan.

Swedenrock3_2410Webb

Och så träffade jag de här underbara människorna (som bilden nedanför visar): The Darkness! De hade singering inne på området under kvällen. Då var så himla engelsk-artiga och tog i hand, kramade och tog sig verkligen tid att prata med fansen. Det var fint.
Jag kom lite senare en alla andra + att jag faktiskt sprang ur kön en gång.
Såg nämligen Ralf komma gående mot VIP-området, och jag kände att ”Jag måste juh säga något, tacka honom på något sätt!”
– så jag gick ur kön och försökte vara så diskret och gå den där ”jag förföljer inte alls en människa”-gången när jag gick efter honom in på VIP-området (det är väl just sånt här man inte ska skriva för att verka ”cool” – utan bara sånt man tänker och håller för sig själv, men det är ju en sanning och…ja, så var det!).

Väl där inne gick jag fram och gav honom en kram, tackade honom så fruktansvärt mycket för att jag fick ta de där bilderna från scenen.
”Jamen det där gick la bra? Det var la kul?!” sa han på übergöteborgska.
Vi småpratade lite, bytt mailadresser så att jag kunde skicka bilderna till bandet senare. Inga problem, tjoff tjoff!
Sen var det tack och hej – tillbaka till Darkness igen.

Swedenrock3_2395

Tillbaka i kön till The Darkness kom jag på att jag inte hade någonting bandet kunde skriva sin kråka på, och jag var alldeles för pank för att köpa skivor i samband med signeringen.
Men då kom jag på att jag hade min fotoväst (har samlat på mig några genom åren då jag alltid kommer försent eller missuppfattat inlämningen av västarna igen). Det stod ”PHOTO” med fett stora bokstäver och Sweden Rock-loggan nedanför. Såg ut som en nummerlapp som alla som springer Göteborgs Varvet har på sig.

Och på tal om ”PHOTO” och Sweden Rock…
Den här bilden nedan, en klassisk Rock’n roll-pose på frontmannen Justin Hawkins, tog jag på The Darkness 2012 när de senast spelade på Sweden Rock Festival.
Jag har skrivit och berättat om den förr här på bloggen, men för er som inte läst det så använde sångaren Justin Hawkins den här bilden som profilbild på sin Facebook-sida samt sitt Twitter-konto.
Den där bilden har jag även på telefonen, och på något vis så kände jag att jag ville visa honom den ännu en gång. Typ…tacka, berätta att det jag som tagit den bilden och berätta hur mycket jag uppskattade att han ville använda den som profilbild.
Så, med tre fakking procent batteri på telefonen (den kunde alltså dö VILKEN SEKUND SOM HELST) så bestämde jag mig för att göra det.

10680064_297069367158006_131835153545717417_o

När jag kom fram till bandet skakade vi hand och samtliga medlemmarna fick signera. När turen kommer till Justin Hakwins bror Dan säger han
”Oh, photo! Nice!”
”So, you are going to taking some photos tonight?” frågade Justin medan han tog över västen och skrev sin signatur.
Bad en bön inombord att telefonen inteskulledö-inteskulledö-inteskulledö, för då skulle det bli sjukt pinsamt.
”Yes. I took some nice photos of you when you were here a couple of years ago…” sa jag och tog fram telefonen och bilden med Justin. Justin stelnade till och bara tittade på telefonen, sen utbrast han
”OH MY GOD! Was it you who took that photo?! It’s one of my favorite of all time! Dan! Look at this!”
”Ah, that one yeah!” sa Dan. Jag tror aldrig jag lett så brett och mycket någonsin i hela mitt liv. Justin frågade om jag inte hade taggat mig själv i bilden, så att alla kunde se att det var jag som hade tagit bilden. Jag berättade att jag hade kommenterat bilden, men han var väldigt noga med att jag även skulle tagga mig själv eftersom det, återigen, ”was a really good picture!”.

”I’m gonna do some nice moves just for you tonight!” sa Justin och blinkade med ena ögat.
”And now I feel awful for this!” sa Dan och pekade på den kuken han hade målat på min fotoväst. 
”No no! That’s okay! You can do a bigger one if you want to!” sa jag.
”…what’s wrong with that one?!” sa Dan och pekade på sitt konstverk.
Vi småpratade lite sådär, sedan sprang jag iväg med min nya kuk-singerade fotoväst och var överlycklig.

11355118_968288256538479_907317927_n

Den bekräftelsen man får utav ett av sina absoluta favoritband är helt enorm. Och det är oftast de som är bäst på just det där, att visa sin uppskattning och tacksamhet till sina fans. De är verkligen måna om dem, på riktigt.
Jag har fotograferat så många band, både lokala småband som bara släppt en singel – och större band som åker på världsturnéer och är grammisnominerade och faen hans moster
– och man märker stor skillnad när det kommer till uppskattning och credd för det jobbet man gör. Men det där är ett annat ämne som får ett separat inlägg senare.

Sweden Rock Festival tar inte slut här, men just det här inlägget gör det.
Nästa inlägg blir det sista i den här lilla trippen.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 
 

Kommentarer på ”…sedan sprang jag iväg med min nya kuk-singerade fotoväst och var överlycklig.” @ Sweden Rock Festival, 6 juni 2015, del 2.

  1. JOSEFINE

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-16

Det var storm ute men Pallin var på plats på 24 kvm i Sockerbruket för att langa kablar och fixa ljuset och instruera i hur man sköter ett mixerbord för DJ:s. Min uppgift denna blåsiga afton. Jag kombinerade spotifylistan med ljudet från en gammal dammig Zappavinyl med mkt prat. Först…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-19

Sägnerna går om lurifaxen Greve Rutger Tombola som sökte en borgerlig hatthylla i just det ögonblick som Dadaismen skapades City brusar likt en havssnäcka medan hösten gör sitt intåg Unik nyskapande platta av Iggy. Kombination av jazz och pop Lugn skön stämning Vilsam att lyssna på Hör inte vad han…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...