Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Ingen mer reggaekorv på Grönsakstorget

2015-08-23 av ozelot

Skärmavbild 2015-08-23 kl. 21.25.45Nu har rasta-gatuköket på Grönsakstorget stängt. Det har säkert många vakna stadsflanörer redan noterat. Istället har någon arkitektritad barack i glas smällts upp, i två våningar.
För här skall uppenbarligen serveras ”pintxos”.
Precis vad den här staden behöver, elleh?
Pintxos som för övrigt är världens löjligaste matkoncept som av oförklarlig anledning blivit trendigt.

Några mathöjder nådde knappast reggae-korvan på Grönsakstorget, ambitioner åt det hållet fanns inte heller.
En surmulen snubbe som slevade upp trippelfriterade pommes och icke helt genomstekt korv – något mer äventyrligt som kyckling eller snarare ”ej halvfabrikat” vågade man sig inte på avseende smittskyddsprevention.
Ofta smakade det ”helt okej”, ibland för jävligt, pommesens omisskännliga diskant av brända popcorn blev snart duvornas tiggaropera.

Inte ens ketchupen höll någon vidare standard: Man är ju van vid Heinz eller åtminstone Slotts. Nein!
Ketchupen var Eldorado eller Lidl och de försökte inte ens dölja det.
Den stod ju där på disken och man fick ta själv, tillsammans med rostad lök som en kompis en gång hittade ett pubeshår i.
Stämningen var lite som på en svartklubb i slutet av 80-talet: Förlåtande gentemot sig själv men inte så mycket mot andra.
Jag kände mig genast som hemma.

Jag kom att gilla rastafarikiosken.
Bara äcklig mat men bra musik (!), skramliga högtalare som brölade ut gammal go dub så kärringarna på väg ut från Kanolds löjliga chokladbutik/café (ägarna klagade hela tiden på ljudnivåer och ”buller” från korvmojen från den dag ”systrarna” flyttade in) flydde som kolibrier i Antarktis till färdtjänstbilarna som väntade utanför.

En fascinerande passus var när ägaren under senare år drabbades av plötslig inredningshysteri och det stod krukor överallt, hela torget som egentligen är en enda parkeringsplats blomstrade av pelargoner, stockrosor eller gu vet vad trädgårdsmästaren själv kommit över på ett restlager på Göfab.
Det kunde stå bokhyllor med pocketböcker i, med Sidney Sheldon på spanska och gamla Lonely Planet-guider till Sovjetunionen.
Lampor, saker folk glömt, gamla nappar i en papplåda.

Så det blev ändå ett litet kultställe, istället för för att sitta i parken och sula i sig sin ljumna rosé gick man dit istället, fick sitta ståndsmässigt vid bord och skölja ner eländet med halvt genomgrillad denniskorv, och ställa flarran direkt på bordet – ”uteserveringen” – utan att någon människa höjde på ögonbrynen.
Allra minst ägaren som redan vid eftermiddagen var halvvägs in i en haschpsykos.

De som tar över nu är uppenbarligen ägarna till Bourbon Street ett kärringkast bort.
De förvaltar ett stort arv, men har åtminstone en sak med sig i bagaget: De vet hur man är otrevlig och dryg mot sina gäster.
Bara det att nu blir det dyrare att skaffa den erfarenheten.

Kommentarer på Ingen mer reggaekorv på Grönsakstorget

  1. Tomas

    Bästa jag har läst på länge. Vibbar mitt i stan som byts ut mot en ful byggnad. Synd är det

  2. Erik

    Haha önskar jag fått chansen att prova stället!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-10-16

The Cult of Boydah släpper en skiva ‘Electrical Youth‘, den 10 november och spelar då på Bengans. Skivan är inspelad i en stuga i Härryda. En stuga i skogen eller vid en åker brukar va bästa inspelningsplats. The Cult of Boydah är följande: Zack Thoresson (Sång, flöjt, Gitarr, Orgel) Linnea…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-10-14

Bakom tidens åsar ligger det förflutna som en mäktig dimbank   Jag är glad att jag var ung på 70 och 80-talet Först Zappa och hippiedrömmen med stark och fungerande socialdemokrati i Sverige Sen 80-talet med roliga universitetsstudier, syndikalism och drösen med svenska spännande band 90-talet hade en bra engelsk…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-10-08

Jag var på Beatles-jubileet som firade 51 år av Sgt Pepper-skivan på Stadsteaterns stora scen. En fullsatt salong. Anne-Lie Ryde var artisten som talade om hur hon upplevde The Beatles. Jag mindes då när jag hörde dem första gången i radion – 64. De gjorde en cover på A taste…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-10-16

Teckning: superfreakbaba Vad kan man göra en varm söndagseftermiddag i oktober? Man kan gå och lyssna på bra Jazz på Klubb impuls på Frilagret. Första akten var Signe Dahlgreen solo på tenor och altsax. Hon inleder med att spela enbart på tenorsaxens ”nacke” där munstycket sitter. Ett spännande grepp att…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...