Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Ingen mer reggaekorv på Grönsakstorget

2015-08-23 av ozelot

Skärmavbild 2015-08-23 kl. 21.25.45Nu har rasta-gatuköket på Grönsakstorget stängt. Det har säkert många vakna stadsflanörer redan noterat. Istället har någon arkitektritad barack i glas smällts upp, i två våningar.
För här skall uppenbarligen serveras ”pintxos”.
Precis vad den här staden behöver, elleh?
Pintxos som för övrigt är världens löjligaste matkoncept som av oförklarlig anledning blivit trendigt.

Några mathöjder nådde knappast reggae-korvan på Grönsakstorget, ambitioner åt det hållet fanns inte heller.
En surmulen snubbe som slevade upp trippelfriterade pommes och icke helt genomstekt korv – något mer äventyrligt som kyckling eller snarare ”ej halvfabrikat” vågade man sig inte på avseende smittskyddsprevention.
Ofta smakade det ”helt okej”, ibland för jävligt, pommesens omisskännliga diskant av brända popcorn blev snart duvornas tiggaropera.

Inte ens ketchupen höll någon vidare standard: Man är ju van vid Heinz eller åtminstone Slotts. Nein!
Ketchupen var Eldorado eller Lidl och de försökte inte ens dölja det.
Den stod ju där på disken och man fick ta själv, tillsammans med rostad lök som en kompis en gång hittade ett pubeshår i.
Stämningen var lite som på en svartklubb i slutet av 80-talet: Förlåtande gentemot sig själv men inte så mycket mot andra.
Jag kände mig genast som hemma.

Jag kom att gilla rastafarikiosken.
Bara äcklig mat men bra musik (!), skramliga högtalare som brölade ut gammal go dub så kärringarna på väg ut från Kanolds löjliga chokladbutik/café (ägarna klagade hela tiden på ljudnivåer och ”buller” från korvmojen från den dag ”systrarna” flyttade in) flydde som kolibrier i Antarktis till färdtjänstbilarna som väntade utanför.

En fascinerande passus var när ägaren under senare år drabbades av plötslig inredningshysteri och det stod krukor överallt, hela torget som egentligen är en enda parkeringsplats blomstrade av pelargoner, stockrosor eller gu vet vad trädgårdsmästaren själv kommit över på ett restlager på Göfab.
Det kunde stå bokhyllor med pocketböcker i, med Sidney Sheldon på spanska och gamla Lonely Planet-guider till Sovjetunionen.
Lampor, saker folk glömt, gamla nappar i en papplåda.

Så det blev ändå ett litet kultställe, istället för för att sitta i parken och sula i sig sin ljumna rosé gick man dit istället, fick sitta ståndsmässigt vid bord och skölja ner eländet med halvt genomgrillad denniskorv, och ställa flarran direkt på bordet – ”uteserveringen” – utan att någon människa höjde på ögonbrynen.
Allra minst ägaren som redan vid eftermiddagen var halvvägs in i en haschpsykos.

De som tar över nu är uppenbarligen ägarna till Bourbon Street ett kärringkast bort.
De förvaltar ett stort arv, men har åtminstone en sak med sig i bagaget: De vet hur man är otrevlig och dryg mot sina gäster.
Bara det att nu blir det dyrare att skaffa den erfarenheten.

Kommentarer på Ingen mer reggaekorv på Grönsakstorget

  1. Tomas

    Bästa jag har läst på länge. Vibbar mitt i stan som byts ut mot en ful byggnad. Synd är det

  2. Erik

    Haha önskar jag fått chansen att prova stället!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...