Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

På andra sidan järnvägen

2015-10-16 av ozelot

keplerDu läser just nu av de fria artiklar du har kvar denna månad. Just nu: Prova i 2 månader helt utan kostnad.
Detta meddelande möts jag av när jag går in på en länk till Svenska Dagbladets Weekendbilaga där kända personer får redogöra för sina helgbestyr.
Denna gången författarparet bakom pseudonymen Lars Kepler som är Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril, en av landets mest säljande och välpaketerade thrillersuccéer.

Foto: Thron Ullberg

I porträttet får vi lära oss att på helgen i skärgårdsparadiset byter Alexander om helt till vitt.
Han vet inte riktigt varför, men erkänner lite väl lättvindigt att det kanske ses som lite excentriskt under hård press från skjutjärnsjournalisten. Jag vet inte på vilken ö i Stockholms skärgård det är sällsynta paret Ahndoril häckar, men där finns både vidsträckta skogar att gå vilse i (och skjuta ”rådjur” i? En olycka händer så lätt) men havet är likaledes blygrått från panoramofönstren, i skir kontrast mot heminredningen som förresten också går i vitt med undantag från konsten på väggarna.

Innan dess i stan – efter att ha skrivit tillsammans hela dagen – har de bunkrat upp på Melanders Fisk och köpt lammracks på Lennart och Bror på Birger Jarlsgatan.
Det tycks stå chiliräkor på menyn, det gör det var och varannan helg anar man för det kan Alexander göra själv.
Det måste han tydligen även om planen är att hela familjen med barnen skall vara involverade i matlagningen.
Men det är ju som förgjort: Barnen försvinner in i sina rum som uppsugna av en centraldammsugare.

Jag kliver på 16 bussen vid Nordvindsgatan i riktning mot stan. Mitt hårda dagsvärv – fick väl ur mig kanske trettio rader innan – kröns således med ett kontant bankuttag på Forex Bank inne på Centralstationen, därpå en havsnära resa medelst 50 bussen längs med det glittrande hamninloppet i riktning Järnvågen.
Jag hade nämligen tänkt att utnyttja en rabattkupong på Lidl Linnégatan för helgens storhandling, för den som är nyfiken på mina shoppingvanor.
Kanske en liten sväng in på Systembolaget, för något att skölja ner de tyska barbecuechipsen med?
Det vattnas i munnen.

Bakom mig på bussen sitter någon kvinna med stockholmsdialekt och instruerar sitt gnälliga barn om allt som sker på utsidan.
”Titta, där är dockan”, vilket åtminstone tillfälligtvis lyckas få ettåringen att tappa fattningen. ”Dockan där båtarna får bada”.
Resan går vidare, och Masthuggsterminalen nalkas bakom kröken, vilket inte undgås av den unga moderns pedagogiska skärpa.
”Titta, där är båten. Den kan man åka till Danmark med”. Ungen fattar förstås nada, men JAG fattar såklart poängen.
Ungen blir ju nämligen tyst en stund medan den dimmiga barnblicken mest försöker fokusera in den röda skorstenen.
”Sen skall vi åka hem. Där vi bor (vid Majnabbe, underförstått) finns det också båtar, där man kan åka…längre bort. Utrikes”.
Hon sa exakt så, jag hittar inte på det. Utrikes.
Jag skrattar ofrivilligt till så portionssnusen nästan åker ut. Jag rättar till den, torkar sedan av fingret på sätet.

Den strävsamma bildade kulturella medelklassmodern som jobbar extra som vårdbiträde för att ha råd att dela en ateljéplats vid Röda Sten.
Mitt barn skall intet saknas.

Havet stillnar och månen blir röd, eller om det var himlen eller kulören på makarna Ahdorils kinder?
Minns ej riktigt, men en champagne korkas omgående upp och tillsammans förtär de chiliräkorna som Alexander har lagat.
Fast barnen vill inte ha, de får tydligen en mildare vegetarisk variant på sojakött!
Hade de inget godare på Lennart och Bror kan man undra, och hur kan man dricka champagne till chiliräker!? Typiskt uppkomlingar.
Men både Lennart och Sven Melander skall ju så klart med, för annonsörernas och drömmarnas skull.
Prova i 2 månader helt utan kostnad.
Tja, jag skulle väl kunna tänka mig att tulta omkring i vitt i denna framgångssaga i 2 månader, helt utan extra kostnad i 2 månader.
Men det får nog bli gratis SvD Digital istället.

Jag tar Älvsnabbare gratis till Lindholmen från Stenpiren. Det går så fort att jag hinner inte riktigt njuta av seglatsen.
Därpå promenerar jag längs med kajkanten förbi Slottsberget i all sin äppelcideridyll.
Några står och fiskar där vid en brygga, jag kan inte låta bli att inspektera fångsten som är en liten abborrpinne kanske? Randig, tänker jag med kännarmin. I alla fall inga simmande chiliräkor, den saken är säker.
Men tydligen är det någon annan variant från Kaspiska Havet som invandrat med barlastvattnet via lastbåtarna, och slår sedan ut alla lokala konkurrenter på arbetsmarknaden och skaffar väldigt många barn.
Grämer mig lite för att jag inte snappade upp namnet på arten.

Undrar ändå vad man tänker som fisk, när man plötsligt simmar ut i Göta Älv efter att ha tillbringat hela sitt liv i Kaspiska havet.
Vad förvånade de måste bli.

På morgonen kommer yngsta dottern Kepler tassande och vill att alla skall gå upp nu, författarna skjuter motvilligt de spermafläckiga lakanen åt sidan och sätter ner fötterna i ett par ekologiska fårskinnstofflor där ett busrufsigt barn måste placerat en mördarsnigel. Whodunnit!?
Okej, det sista hittade jag bara på, för jag börjar leva mig in och göra mig själv till medförfattare i äkta parets Vita Weekendlycka.
Dottern lagar omelett, smoothies, scones och cupcakes med rosa frosting. Allting mobilfilmas.
Sedan bums ner i skrivarstugan några timmar, och något rafflande kapitel innefattande ond bråd död. En mille där, en mille där.
Men det är noga med att poängteras att det är hårt arbete som ligger bakom framgången, ett mantra som nog lätt sväljs ner tillsammans med en flaska Cristal hos Svenska Dagbladets läsare.
Kan jag öppna en Arboga och svepa den nu, tänker jag nästan, min sinnesfrid är hotad.

Istället når jag tillbaka till Nordvikstorget, varpå jag viker in mot det gigantiska köpcentrekomplexet där jag stressat ämnar inhandla allt som jag glömde köpa när jag var i stan.
Allt finns här, Apotek, Gym, Systembolag, en djuraffär, Coop Xtra och Burger King. Dock ej Lennart och Bror, och fiskutbudet reduceras till en i och för sig ganska välfylld frysdisk. Egentligen behöver man nästan aldrig lämna kvarteret, utan kan leva här hela sitt liv uppiffat av tevemiddagar, travbilagor och prinsessans senaste nedkomst. .
Jag fingrar lite lystet på de frysta tigerräkorna men köper till sist ett torskblock.

Att handla här är egentligen en fasansfull upplevelse om man kommer in fel tid, och idag har jag valt väldigt fel tid – fredagseftermiddag och ritalinstinna illbattingar i treårsåldern med närminne som guldfiskar för eventuella tillsägelser styr omkring rullande kundkorgar i full fart så man får ta jämfotahopp för att freda hälsenorna.
Någon fredagstrött förälder orkar inte ens säga ifrån utan låter dem hållas, försjunker i jämförpriser på ost.

Lassar ner tjog med Denniskorv i korgarna – det är sista helgen innan löning på Hisingen och vagnarna blir korgar istället – och fyller på med annan billig bukfyllemat med snabba kolhydrater.
Vid kassorna är det en butikskontrollant som haffar en snattande kvinna med en fläskfilé i ärmen.
Jag betalar mitt med mina Forexpengar, jag fick i alla fall med mig lite av hela kostcirkeln för 87 kr.
Men nu är jag så hungrig av dagens vedermödor att jag nästan håller på att svimma, och vinglar bort till BK för att få något i mig så att jag åtminstone reder mig 200 meter hem.


Två dagar senare, hos paret Ahndoril:

”På söndagen har ett slags ackumulerat helglugn infunnit sig. Vi läser böcker och skriver lite till: En ny intern provocerar Joona på fängelsets gym. Han döljer en shiv gjord av glas intill kroppen och ropar till de andra att Joona är polis.
Det är sen eftermiddag och dags att köra tillbaka till Stockholm. Alexander byter till svarta kläder.”

Själv beställer jag en cheeseburgare och en milkshake och känner hur cellerna springer varje tugga till mötes. Blir lite filosofisk och tänker på hur föräldrar ur olika klasser fostrar barn att återreproducera deras egen livsstil.
Detta medan jag ser ut över ingenmanslandet utanför: Gratisparkeringen med sina förvånansvärt få bilar, och där bortom Norra Älvstrandens huskroppar som klättrar mot skyn likt urtidsdjur mot horisonten.
Avskilda från denna lite mer socioekonomiskt brokiga stadsdel av järnvägsspår där kilometerlånga godståg dygnen igenom rullar fram för att markera som en gräns.

Ibland hör jag den gränsen som ett dovt mullrande genom huvudkudden om nätterna.

Kommentarer på På andra sidan järnvägen

  1. Mats

    Riktigt bra text. Du håller en på den vassa eggen hela tiden, Ozelot, så man aldrig riktigt vet vad man skall tycka eller tro.

  2. Marcus

    Briljant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-12-12

Då är vi tillbax igen för en liten meditation en specialare mot stress. Följ instruktionerna och bli lugn på en minut. Goodbye  and relax Gottenburgers

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-12-16

Jag älskar henne så mycket jag kallar henne för Lillgumman Hon är mitt allt Det är hon rocknroll och Jesus Jag har tagit upp min Zappa kult på nytt FZ forever Schackesset Svante Norlander har blivit en nära fin vän men jag orkar inte med Kulturknutten H H eller T…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-12-12

Sandros Julkakor 500 gram vetemjöl 1-2 msk socker 1 tsk salt 3 msk smör Blandas ihop i nån tråg Häll lite vatten över alltefter så man får en fast deg Sen kavlar man ut degen som är kall Till en tre mm tunn fyrkant Sen skär man ut 10 cm…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...