Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Dåden och dödens år 2016

2016-06-03 av ozelot

freddiebred

Freddie Wadling
är död, och jag vet inte hela historian. De sista åren kunde man se honom ibland, på någon svartklubb, nån alternativkulturell begivenhet sittande med en käpp, omgiven av vänner assistenter eller vad de nu var. Som en pulserade hudsäck av livets ackumulerade ohälsosamhet, men alltid med ett leende.
Ibland ville jag knäppa av en bild, där sitter han! Freddie Wadling!!
Men det kändes inte rätt, tog ner linsen. Lite skamset. Usch varför tänkte jag ens tanken?

En massa olycka, ett hus som brann, inställda konserter. Konstiga rubriker i flödet.
Vem fan är Pernilla Wahlgren liksom? Nån jag ville knulla när jag var 14 och sett Ormens väg på hälleberget? Och snart skulle du vara med i Så mycket bättre – även om jag hade unnat dig fliset så är jag nog ändå rätt glad att jag slapp det spektaklet.

Men ingenting förvånade en. Egentligen inte heller att du nu tar din överjordiska stämma – som den en gång var och som du byggde ditt fort i människobröst kring – och nu vaggar cirrusmolnen till sömns.

Jag kände dig inte, du hade aldrig vetat vem jag är eller vad jag heter ens. Du hade nog inte ens hittat Facebook, din livskamrat skötte den biten.
Men Ibland skriver sig göteborgshistoria av sig själv. Som när jag och en kompis nästlade oss med till en hemmafest hos Freddie. Vi hade varit på hans favoritkineshak Tai Shanghai i Haga.

Någon verkar ha trott att vi var coola för att vi hade skivpåsar från Pet Sounds, då det fortfarande låg i en liten butik vid…Drottninggatan nära kanalen? Förmodligen med någon Mission eller My Bloody Valentine-platta i och det var backstagepasset.
AA och lilla a på slutet.
Det kan ha varit 1988 eller 89, vi gick på Schillerska, och Wadling var VÄLDIGT tuff.
Hanna har naturligtvis en historia om Freddie, hon känner alla gamla ess, men jag hade röda byxor och klara kreddproblem med mitt busskort till Hovås och M till Utby.
Men ändå VI fick följa med som två små pojködlor i vardande till hans efterfest.

Han hade massa konstiga sydamerikanska dödsmasker på väggarna och böcker om svartkonst och Aleister Crowley. I ett hörn stod en tjock-TV och flimrade och på den visades Eraserhead med en tidig David Lynch. Fruktansvärt stökigt och överbelamrat överallt, men vi var tokimpade så klart.

Vi hade ingen sprit. Wadling hade massor. I alla fall en enorm damejan med maskrosvin som någon satt upp på bordet, men som vi inte vågade dricka ur för att de stora skulle se.
Men sedan gick de stora ut i köket, de skulle kanske knarka, och jag och min kompis passade på.
Jag tror att vi sänkte en halv liter på trettio sekunder.

Sedan vågade vi i alla fall prata. Lite, tror till och med att Annika von Hausswolff var där och man fick lite finkulturell ståfräs diskret i fickan.

175921-860x484

En kommentar på Dåden och dödens år 2016

  1. Karolina Eriksson

    Fan, jag ska sitta här, söder om Themsen och bara lyssna pa Freddie, hela jävla natten.
    Det lilla jag kan ömma över nu är att jag, efter en road-trip genom Frankrike förra sommaren, (med blandband) har spridit Freddies röst och besvärjelser till en ny, helt frälst lyssnarskara, och att det nu, för varje gång jag besöker hemmafester och efterfester i obskyra Franska byar har spelats Cortex till sent in pa småtimman.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...