Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Uppe på Kungshöjd ser man inte de supermassiva svarta hålen

2016-06-06 av

Jag lärde känna en ny person häromveckan. D.
D och jag, vi spelade på samma 60-årsfest för en gemensam vän inne i stan.
Han var trubadur, jag var DJ.
Kom fram till att vi var ganska lika; brann för 60- och 70-talsmusiken, var lika ointresserade av Star Wars och pratade på något vis samma språk. Det var rätt häftigt, att klicka med någon så fort efter ett så kort möte.

Vi hade några timmar att slå ihjäl innan gästerna till festen skulle anlända, så vi köpte varsin take away-kaffe på ett café nere vid Brunnsparken och promenerade upp mot Kungshöjd. Kaffet i muggen hann ju kallna förstås, men det gjorde inget. Solen skén, folk satt på uteserveringarna med solbrillor på och vi hade gott om tid att promenera över kullerstensgatorna och vidare uppåt.

Jag har varit uppe på Kungshöjd flera gånger och tittat ut. Det är vackert där. Man ser hela Göteborg som en enda lång panoramabild. D, som var lite utav en historianörd, pekade på alla utsiktstorn och kyrkor som kunde ses från där vi stod, och berättade massor av historier om de olika byggnaderna och platserna.
Vi konstaterade att Göteborg var en vacker stad. Mycket vacker stad.

”Vart skulle du vilja bo?” frågade jag honom när vi hade stått där uppe och tittat ut över stan.
”Äh, går la inte ens drömma om de här lägenheterna!” sa han och pekade upp mot lägenheterna bakom oss. Vi hade pratat om dem tidigare, spekulerat hur mycket de kunde tänkas kosta. Jag vågade inte chansa, samtidigt som jag ändå inte kunde låta bli att fantisera om att bo där.
”Näej men om du får tänka helt fritt. Tänk inte på om du har råd eller inte. Tänk bara på…vad du vill!”

Han tittade på mig och smålog lite. Ett sånt där snett leende som både kunde betyda
”Du är ju helt sjuk i huvudet, så går ju inte att tänka!”
eller
”Vad skönt att tänka så!”.
Jag hoppades på det sista, och det verkade så på honom i alla fall när han efter en stund svarade Los Angeles.

D hann inte ens ställa fråga till mig innan jag berättade om vad jag ville. Jag ville bo både här och där. Ha ett litet, litet hus vid havet, en lägenhet uppe på någon höjd i stan och ett tredje i ett varmt land.
”Heh, okej…” sa D. Han lät lite osäker. Skeptisk.

Jag tror att folk är för rädda för att tänka stort nuförtiden. Rädda för att tänka utanför ”the comfort zone. ”
Det där är ju inte möjligt, du har ju inte pengarna.
Det där kan du ju inte bli, du är ju inte utbildad till det.
Den där personen kan du ju inte vara kär i, honom/henne kommer du aldrig få.

Jag tycker inte om det tänket. Det är så dödande.
Den enda som säger vad du kan göra och inte göra
– det är du själv.

Men ibland är det svårt, jävligt svårt att tänka positivt. Man dras in, likt ett svart hål som man sugs djupt in och är nästintill omöjligt att komma ut ur. Svarta tankebanor sätter stopp för en och hindrar en i sin kreativitet och sitt flöde.
Vet inte hur många gånger jag fastnat i det där svarta hålet. Hatar att hamna där, känner så väl att det är så förbannat fel
– och det är bra. Det är bra att känna att det är fel. Då är man medveten om det.
Och är man medveten om det, då går det också att ändra på det.
Om man vill.

Senast jag hamnade i det där svarta hålet var för…en kvart sedan. Upptäckte att jag skrivit fel datum på två JoJomen-fakturor jag skickat iväg. Kändes som hela min värld skulle rasa samman och jag kände att ”Hur fan ska jag hantera ett företag om jag håller på såhär?”.
Nej, jag har inte skrivit fel på en faktura tidigare. Det här var absolut första gången, ändå känner jag att jag vill lägga ned allt.

MEN,
så kommer jag ihåg att jag är min egen chef och att det inte alltid är sådär att frilansa och göra olika uppdrag. Det är faktiskt världens bästa jobb, för jag är
1. Min egen chef, jag tar mig an vilka uppdrag jag vill och bestämmer över mina jobb.
2. Jag får göra det jag älskar.
3. Folk anställer mig.

Jag tror mycket på det där, att tankar styr våra val och det som kommer till oss här i livet. Att allt har en mening.
Jag har bara mig själv att jämföra med nu, så därför gör jag det.
Jag tror att jag kommit hit, på min livsresa, för att jag är såpass redo för allt som händer. Jag plåtar inte Rolling Stones pressbilder och jag har inte modefotograferingar på Franska Riveran och jag har inte skrivit någon bok…
…än. Jag är inte där mentalt ännu.
Och när jag är där – det är då det kommer till mig, och det är då jag kan känna mig säker med det jag gör.
Och det är då jag på riktigt kan komma till mitt lilla, lilla hus vid havet, och min lägenhet uppe på någon höjd i stan och mitt andra place i det där varma landet. Jag har bara massor av andra saker jag måste bli färdig med i huvudet och i livet först.

När kaffet var slut slängde vi våra take away-muggar i papperskorgen och tog 11ans spårvagn in till stan igen. Nu väntade skivspelande och födelsedagsfirande för radionkollegan.
Nästa gång kanske det är Mick Jaggers födelsedagsfest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-16

Det var storm ute men Pallin var på plats på 24 kvm i Sockerbruket för att langa kablar och fixa ljuset och instruera i hur man sköter ett mixerbord för DJ:s. Min uppgift denna blåsiga afton. Jag kombinerade spotifylistan med ljudet från en gammal dammig Zappavinyl med mkt prat. Först…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-19

Sägnerna går om lurifaxen Greve Rutger Tombola som sökte en borgerlig hatthylla i just det ögonblick som Dadaismen skapades City brusar likt en havssnäcka medan hösten gör sitt intåg Unik nyskapande platta av Iggy. Kombination av jazz och pop Lugn skön stämning Vilsam att lyssna på Hör inte vad han…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...